Idag tog jag mig tid att shoppa lite på stan med Andreas. Jag köpte Life Is Strange-boxen lite halvspontant, och tog äntligen tag i att köpa en kalender för året. Eller ja, den här gången blev det inte riktigt en kalender, utan en 5-års dagbok. Min mamma har en sådan, och hon pratar alltid om hur kul det är att jämföra med tidigare år. Jag själv är egentligen väldigt kinkig när det kommer till kalendrar: det ska finnas veckonummer, alla dagar ska ha x antal rader, det ska vara veckoöversikt. Och så gick jag emot det helt och skaffade den här istället. Men jag är jättenöjd. Jag fyller 25 i år, så jag kände att det var ett toppentillfälle att köpa just den här typen av årsdagbok. Den är min nya bästa vän de kommande fem åren.

 

Kingdom Hearts II - spelet som aldrig tar slut. Jag har suttit med det i väldans många timmar nu. Och ska en vara riktigt petig så är det ju Kingdom Hearts II Final Mix HD som jag spelar, men när orkar en skriva ut allt det? Haha! I alla fall, tillbaka till inlägget. Jag skrev tidigare att jag stötte på en del problem med Xaldin. Xigbar, däremot, är en av de som jag alltid har älskat att slåss mot. Jag minns honom som häftigast av dem alla. Fram tills jag mötte honom igen nu i helgen. Och blev piskad enormt mycket. Vilket kan bero på att jag gått mer för luftburna kombos under den här genomspelningen, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Så när Xigbar fångat mig i en loop i luften 300 miljoner gången och det liksom aldrig tar slut, insåg jag att det kanske var bättre om jag inte attackerade just då, utan bara sprang runt i en cirkel för att undvika hans attack. Och det gick. Hur glad (och frustrerad) var jag när jag äntligen besegrat honom? Jag pekade finger åt tv:n. Så klart. Sedan fick det räcka med Kingdom Hearts II för den kvällen, haha!

Förra årets upplaga av Comic Con Gamex hölls, för första gången, på Friends Arena. I år kommer mässan att vara tillbaka på hemmaplan igen - i Kistamässan! Jag personligen var inte överförtjust i Friends Arena, så jag tycker det är jättekul att de valde att flytta mässan till lite mässvänligare lokaler. Och så kom det förväntade namnbytet! Numera heter mässan Comic Con Stockholm. Det är ju fortfarande samma fantastiska mässa, med nytt namn och nya logotyper. Jag längtar redan till årets upplaga!

 

 

För ett tag sedan började jag och Andreas spela Life Is Strange tillsammans. Vi klarade ut ännu en episod igår, och det är helt sjukt hur många känslor det här spelet ger en. Ena stunden sitter en och skrattar och är glad, för att i nästa bryta ihop och storgråta. Jag kommer inte spoila handlingen för er på något sätt. Ni får helt enkelt spela det själva om ni inte har gjort det. För vilket spel det är! Alla val en kan göra inger en stor ångest, och de påverkar handlingen i stor omfattning. Jag kommer skriva ett blogginlägg om Life Is Strange när vi har klarat ut det. Fram tills dess kommer jag ta väl vara på de episoder som är kvar.

 

 

Speciellt när Xaldin tycker att det är jättekul att överanvända sina mest irriterande attacker. Så efter att ha svurit en hel del under alla mina försök ragequittade jag. Ett par dagar senare tog jag mig an en annan taktik. Att levla upp lite i andra världar och sedan återvända för en revansch. Och då gick den j*veln ner på första försöket. Känn på den, Xaldin!

 

Jag fick en otroligt fin, ljusrosa OnePiece av Andreas i julklapp. Igår morse när jag skulle hoppa in i denna underbara mysklädsel, råkade jag av misstag sparka till min japanska busskortshållare föreställandes Reese från Animal Crossing New Leaf. Jag skrattade högt för mig själv, och sa till Andreas (som var mitt uppe i att fixa sin frukost) att han inte fick gå ut ur köket. Jag hade nämligen en ny "cosplay" att visa upp.

 

Jag har bloggat om The Dex tidigare, men eftersom de är så himla bra kommer ett inlägg till om det!

 

 

Den här gången handlar det om Cinccino.

 

Jag hade ett minst sagt tufft 2015. Min sambo blev varslad, två familjemedlemmar gick bort med bara en dags mellanrum och jag har försökt att fungera som vanligt ändå. Men det är jobbigt. Det har nästan gått ett år sedan de två underbara personerna lämnade oss, men det känns som att det bata gått några veckor. Jag försöker blicka framåt, försöker må bättre. Men det är svårt, jobbigt. Jag lovar dock mig själv att försöka må bättre under 2016. Att inte låta allt det här jobbiga ta över för mycket. Det kommer att bli svårt. Men jag måste ju ändå försöka. Det här året ska bli bättre.

 

Andreas och hans vän Peter har nyligen startat en YouTube-kanal där de spelar igenom olika spel. De kallar sig för MaxHP, och deras presentationsvideo kan ni se här:

 

 

Igår lades den första delen av deras genomspelning av Supr Mario 64 upp. In och kolla så du inte missar någonting!

 

 

Åh, Awesome Games Done Quick. Helt knäppt att det redan är över för den här gången. I lördags såg jag och Andreas på TAS-blocket (Tool Assisted), och vi skrattade så vi grät när världens bästa TASbot skulle spela Brain Age.

 

 

Det börjar som en helt vanlig genomspelning, sedan... spårar det ur. Så himla kul!

 

Jag kunde inte hålla mig borta när Max Factor släppte sin Star Wars-kollektion lagom till The Force Awakens. De två läppstiften såg så himla fina ut! Så jag köpte dem båda, hehe.

 

Igår drog det äntligen igång. Awesome Games Done Quick - streaming-eventet där de insamlade pengarna går till Prevent Cancer Foundation. Och så spelas spelen så snabbt som möjligt av alla duktiga speedrunners. Idag var det ett spel jag verkligen såg fram emot Resident Evil HD REmaster. 

 

Äntligen 2016. Jag hade inte ett bra 2015. Alls. Så mycket skit som hände som gjorde att jag blev lite nere. Så jag är glad att det året äntligen är över. Jag hoppas att 2016 kommer bjuda på en massa glädje. Året började med en städ- och tvättdag, och nu sitter Andreas och jag och spelar på varsin tv och på varsin konsol. Ni läste rätt - jag spelar inte 3DS, haha.