För er som inte vet det så gillar Liss och jag att göra Mercs lite svårare. Här hade vi till exempel kört en dubbel Jill BSAA med pistolen som enda tillåtna startvapen. Hennes pistol är inte så jättebra, men ändå inte den sämsta. Vi dödade den sista fienden med mindre än en sekund kvar på klockan.

 

 

Så här har mitt 2013 sett ut på deviantART! Det är inte så lätt att se, men jag har övat på skuggning i år. Tagit ett par små steg och bara provat på. Nästa år hoppas jag att jag får bättre kläm på det. I år har åtminstone varit en början. Vill ni se större versioner av varje månads bild kan ni klicka här för att komma till deviantART. Väl på plats där har jag listat upp vilken teckning eller bild som hör till vilken månad. Det ska bli kul att se vad jag hinner göra nästa år!

 

Slutbossen är besegrad. Tårar har fallit. Jag har än en gång klarat ut Kingdom Hearts - även om det den här gången var spelets HD Remix. När jag först började spela tyckte jag inte att det var så mycket skillnad. De såg liksom ut som det alltid har sett ut. Sedan lade jag märke till alla de nya detaljerna. Vissa av fienderna har fått en makeover vad gäller färgen, nya fiender ha tillkommit och det finns ett par nya scener. Bara något så enkelt gör att det här spelet är så mycket mer än en överföring till HD-grafik. Det har putsats till där det har behövts, och vi som har spelat det förut lägger märke till de nya färgerna. De som inte har spelat originalet kommer inte tänka lika mycket på det.

 

Målet var att klara av det innan årets slut, och jag ville dra ut på det så länge som det bara gick. Jag tog mig till Final Rest, men bestämde mig för att smyga iväg till Traverse Town ett tag till. Sedan kände jag att det var lika bra att ge sig in i striden mot slutbossen och alla fans former. En strid jag normalt sett brukar räkna på ungefär en timmes tid. Idag tog det en halvtimme. Jag tror, bara tror, att jag var "lite" överlevlad. Åh, vad jag längtar tills jag kan spela HD Remixen av Kingdom Hearts II!

 

Eftersom jag just nu jobbar med det sista på min C-uppsats har jag inte direkt tid att börja på den här cosplayen. Men eftersom det som sagt var rea i tygaffären kunde jag inte låta bli att fortsätta med min planerings-skiss. 

Vad fick jag i julklapp då? Jo, jag fick en kombinerad plattång och locktång av mamma och extrapappa. Underbart litet verktyg som gjorde mitt hår extra julfint! Sedan har jag lite tv-serier jag får grotta ner mig i när min uppsats är klar, och massor med Stephen King-böcker! Självklart på engelska. Världens mest underbara smörgåsgrill och fina smycken. Sedan har jag en ny vattenkokare för att min gamla gick sönder i en liten olycka. Sötaste syster gav mig ett presentkort på Panduro (perfekt så här i cosplay-tider!). Sedan har jag äntligen en vit hylla att ha i sovrummet. Bror gav mig en underbar stickad tröja med fåglar på. Och min finaste pojkvän gav mig världens finaste hjärt-halsband! För att nämna några. Har man stor familj så!

Claire Redfield och fin liten zombie! Även fast hon är min favoritkaraktär har jag väldans lite Claire-grejer i min samling. Så den här var ett härligt tillskott! 

 

Min jul var så perfekt som den bara kunde bli. Hoppas ni hade minst lika härligt under denna underbara högtid! Kram på er.

 

Nu är vi här - Julkalenderns sista dag.

 

Då var det dags! Näst sista lucka i Mlies Julkalender! Tänkte passa på att dela med mig av lite jullåtar så man kommer i rätt stämning. Sitter just nu och väntar på att det ska bli dags att åka tåg hem till familjen. Jag har så mycket packning att jag inte vet vad jag ska göra, haha! Jag har tre fina jullåtar i år. Alla är lite... "speciella" av sig. Smått känsliga tittare varnas. Åtminstone för den första!

 

Först ut är en gammal favorit - Jingle Hell:

 

Nu börjar julstämning komma fram! Näst på tur är Albert Wesker's 12 Days of Evil, där D.C. Douglas (Albert Weskers senaste röstskådespelare) sjunger fina toner:

 

 

Härliga jullåtar, verkligen! Men vi har ju en kvar. Resident Evil Montage Rumble 3 - Holiday Special, gjord av den alltid så underbara ShadowLeggy:

 

 

 Nu är julstämningen verkligen på plats! Imorgon är det dags för kalenderns sista lucka - och julafton!

 

Jag hade väntat. Så länge. Efter tre års tid skulle idag äntligen vara dagen då jag kunde spela Resident Evil Code: Veronica första gången. "Men du har väl redan spelat-" blanda inte ihop Code: Veronica X och Code: Veronica nu! Det må låta som samma spel, men det finns en del skillnader. En av dem är Steves frisyr.

Idag blir det cosplaysnack! Jag tänkte berätta lite om ett par av mina dräkter - jag har delat upp det efter lite olika kategorier. Vi kör igång direkt!

 

Svårt val, men det måste vara Sakura. Det var i och med den cosplayen jag insåg att jag nog faktiskt kan sy rätt bra ändå! Det gick åt lite mer än tre meter tyg till den där kjolen - så många veck! De bara äter tyg. Trodde jag överdrev när jag köpte tyget. 

Julen är riktigt nära nu!

 

Vi fortsätter lite på gårdagens spår med musik. Det spelas ju mycket julmusik i affärer och lite överallt nu så här års. Här hemma spelas det mest spel. Så då passar det ju perfekt att visa upp mina favoritlåtar från spel! Jag rekommenderar en varm kopp te eller ett kallt glas julmust medan vi går igenom låtarna. Sedan passar det nog sig bäst om ni spelar låtarna medan ni läser mina tankar om dem. Redo? Nu kör vi igång!

 

Först ut har vi Hollow Bastion från Kingdom Hearts:

 

 Hollow Bastion - en av spelets sista världar. Den här låten beskriver verkligen känslan man har i den världen. Hopp. Förtvivlan. Ilska. Glädje. Allt på en gång. Det är en låt som passar bra ihop med världen. Den har länge varit en av mina favoriter i spelet. Eftersom Hollow Bastion inte direkt är en Disney-värld står den mer på sina egna än att musiken är baserad på mer kända låtar. Visst, Hollow Bastion är ju inte den enda icke-Disney-världen, men det är en plats man länge minns.

 

Nästa låt är 12PM (Rain) från Animal Crossing New Leaf:

 

 

Den här låten spelas mitt på dan när det regnar. I Animal Crossing New Leaf är det en ny sång vid varje klockslag, som även varieras beroende på vädret i staden. Just regnversionen av den här låten har jag fastnat vid. Det är en väldigt gullig låt - perfekt för att springa runt i staden med sin spade och leta efter gömda skatter (även känt som fossiler). Det finns väldigt många bra låtar i Animal Crossing New Leaf, men det är främst den här jag har som favoritlåt. Det finns en mysig nattlåt också, men den tar vi kanske en annan gång.

 

Vi kan ju inte gå igenom en sådan här lista utan lite Resident Evil! Så här har vi The Front Hall från Resident Evil 2:

 

Underbara Front Hall! Det är den här låten jag minns mest från min barndom när jag först upplevde Resident Evil 2, när min bror spelade det och jag var med som pussellösare. Endast 8 år gammal. Den har liksom satt sig i minnet, och jag ser polisstationens hall framför mig varenda gång jag hör den här låten. Allt ifrån Claires fotsteg, dörrar som låses upp, zombiernas hasande steg... Den här låten förmedlar känslan i Resident Evil 2 på ett väldigt bra sätt. Den får mig att vilja spela om spelet igen.

 

Vi tar väl en till Resident Evil-låt då! Lachrymal, från Resident Evil Code: Veronica X:

 

Även fast låten inte ens är en minut lång tar den fram så många känslor. Så många minnen. Det är mycket på grund av den här låten som jag blev så pass kär i Resident Evil-serien som jag är. Code: Veronica X var det första Resident Evil-spelet jag spelade som min bror inte hade spelat före mig. Jag gick in i äventyret och upplevelsen utan någon som helst aning om vad som skulle hända. Åtta år efter min första kontakt med Resident Evil 2 blev mitt 16-åriga jag tagen tillbaka till alla minnen med spelserien. "Resident Evil... det har väl du spelat många av? Tror du det här är bra?" frågade jag min bror när vi var inne i en spelbutik. "Det vet väl inte jag, testa så vet du." fick jag som svar. Och nog är det ett bra spel alltid.

 

Decemberlöften. Nej, inte nyårslöften - det är det ju för tidigt för. Det här är mina decemberlöften. Saker som jag ska ta itu med innan årets slut. Här har vi listan!     

NUUUUU är det en vecka kvar till jul!

 

Idag tänkte jag berätta om min petighet vad gäller de spel jag faktiskt väljer att spela. För jag är faktiskt väldans petig när det kommer till just spel. När det gäller Resident Evil-spelen så kommer jag ju spela dem alla så småningom, något annat vore ju konstigt. Men när det gäller andra spel är inte det där "det här ska jag spela!" fullt lika självklart. Jag köpte Alan Wake till mig i studentpresent. Jag hade läst på mycket om det och bestämt mig för att det spelet skulle passa mig. Vilket det gjorde - faktiskt väldigt mycket. Det blir oftare att jag spelar ett spel jag redan har tagit mig igenom än att börja på något nytt. Det är något jag tänkte ta itu med nästa år - jag har bestämt mig för att sluta vara så petig och ge vissa spel en chans ändå. Det kanske till och med visar sig att jag gillar dem!

 

Min favorittyp av spel är skräckspel, alla gånger. Även om det skrämmer slag på mig. Men spel som innehåller härliga äventyr ligger inte alls långt efter. Men jag har fler läskiga spel än vad jag har spel med långa, oförglömliga äventyr - mycket på grund av min Resident Evil-samling. Men också för att det är den typen av spel jag brukar tycka allra mest om både under spelets gång och när jag har klarat ut det. Det är något speciellt med skräckspel, ändå.

 

En vecka kvar till jul! I stort sett. Om ni undrat varför min julkalender uppdateras så sent varje dag, så är det för att jag på dagtid sitter med min lilla C-uppsats. Jag går just nu min nästa sista termin på universitet. Helt galet hur snabbt det har gått! Snart börjar ju livet på riktigt, liksom. Efter massa år av plugg.

 

(Jag hade lite fullt upp igår, så det blir två luckor idag istället!)

 

När jag var hemma hos min kära mor senaste gången plockade jag med mig en låda med lite blandade saker. Bland dem fanns min pärm, som jag hade låttexter och spelfusk i. Härlig blandning, haha! I pärmen fanns även det som jag själv minns som min allra första riktiga fanart. Målad 22 februari 2006 - alltså innan jag ens hade någon tanke på att måla i GIMP. Främst för att jag inte visste vad det var. Men, nog om det! Här har vi teckningen.

 

Lucia! När jag gick i lekis och lågstadiet så jag var nästan alltid tomte i Luciatåget medan de andra tjejerna var lucia eller tärna. Jag höll mig till min röda tomtedräkt - de senare åren var jag tomtemor. Varför? Jag minns inte riktigt. Jag antar att jag trivdes bättre med en luva än kliande glitter i håret, haha! 

Halvvägs, wohoo! Passande nog tänkte jag att dagens lucka skulle handla om några av mina halvfärdiga (om ens det) teckningar. See what I did there? Haha! Vi tar en teckning var från mina fem senaste ritblock.

 

11/12-13! Ett roligt och unikt datum. Nu är det dags att se vad som finns bakom dagens lucka!

 

Redan lucka 10! Idag tänkte jag skriva om The Binding of Isaac, ett spel som jag tycker "lite" för mycket om. Förutom The Sims är det det enda spelet jag spelar på PC - brukar annars hålla mig till konsoler. Jag hade sett på när min pojkvän spelade The Binding of Isaac flertalet gånger, och ville själv prova det. Det finns att köpa på Steam, men jag tycker det är roligare att ha spelen i fysisk form. Så jag önskade mig helt enkelt den versionen i julklapp förra året, och fick det av min bror. Min pojkvän spelar med en PlayStatiion 3-kontroll, men för mig känns faktiskt tangentbordet bättre. Eftersom jag har Most Unholy Edition ligger allt DLC med redan från början. Det ska då inte vara lätt heller! Jag började spela det på min stationära dator, men numera är det min laptop som gäller. Tangenterna känns bara lättare.

 

 

De olika spelbara karaktärerna i The Binding of Isaac har sina för- och nackdelar. Jag spelar som Maggy, som har Yum Heart (ett item som ger ett rött hjärta när det är uppladdat), men hon är mycket långsammare än Isaac, som då är spelets grundkaraktär. Grejen med spelet är att det är permadeath - dör man, så är spelet över. Hur en spelomgång blir beror helt på hur våningen ser ut och vilka item man får under spelets gång. Ingen spelomgång är någonsin helt lik en tidigare.

 

På varje våning finns det en boss, ett item-rum och en shop (åtminstone tills man kommit tillräckligt långt ner). För att klara av bossen måste man lära sig dess mönster så man vet hur den lättast ska besegras. Bland mina favoritbossar har vi Pin, som inte gör så mycket skada när man väl har mött honom. Han håller sig mest under jorden och kommer upp då och då. Bland de jag varje runda hoppas att jag inte ska möta har vi Daddy Long Legs. Detta av två anledningar: 1, jag hatar spindlar och 2, han är en äcklig spindel. Och jag hatar honom något så fruktansvärt. Visst, Widow är också en spindel, men henne har jag åtminstone lärt mig att hantera. Daddy Long Legs, not so much. The Wretched ska vi inte ens nämna. Den spindeln ger mig mardrömmar.

Mitt favorit-item (förutom underbara Yum Heart som jag aldrig släpper ifrån mig) är Small Rock. Eftersom Maggy är lite svag till en början är damage up extremt viktigt. Small Rock ökar damage med två och gör tårarna gråa (man gråter på sina fiender - det är så man skadar dem), men det gör henne även långsammare. Förhoppningsvis kan man dock plocka upp ett item som gör någonting åt det. Odd Mushroom, till exempel. Ett item som jag dock aldrig plockar upp är IPECAC (kräkmedel), som gör att tårarna byts ut mot gröna projektiler som spränger saker. Svåra att få att träffa rätt, och jag tycker bara det blir jobbigt.

 

Sådär, det var lite om The Binding of Isaac och hur jag spelar det. Om jag skulle skriva allt jag ville för att förklara spelet bättre skulle det bli alldeles för långt. Så jag höll kortfattad. Ganska.

 

Gloria har bott i min stad i Animal Crossing New Leaf sedan jag först började spela det. Hon har blivit en av mina absoluta favoriter, och jag hoppas att hon aldrig flyttar ifrån Rapture. Vad är det då som gör Gloria så speciell?

 

Sommaren 2008 hände det som nog påverkat mitt liv mer än vad ShadowLeggys videos har. Jag hittade ett rollspels-forum för Resident Evil, där man skrev som en gemensam berättelse ur varsin karaktärs synvinkel. Claire var ledig, så jag valde henne. Jag hade aldrig skrivit något Resident Evil-relaterat förut, så det var riktigt kul att få vara med om det projektet. De andra på forumet var alla medlemmar på deviantART, där de delade med sig av sina teckningar, så kallade fanarts, och egenskrivna berättelser, så kallade fanfictions. På forumet var jag registrerad som Mlie, men på deviantART var det namnet redan upptaget, eller så var det för kort. Jag minns inte riktigt. Det ledde åtminstone till att jag valde att lägga till ett visst efternamn - Redfield. Sommaren 2008 "blev jag" Mlie-Redfield. Det var även det året jag började måla i GIMP. Med andra ord gjorde det där forumet att jag blev jag.

 

Nu när jag har pratat lite löst om mina fanfictions tänkte jag faktiskt länka dem här, så att ni kan läsa dem. Om ni vill. Den första jag skrev kommer jag dock inte att länka, eftersom det var min första. Och jag lovar att de nyare är bättre än den! Så vi börjar med en av de jag tycker bäst om av de jag har skrivit - Almost Like A Dream. Den är uppladdad 21 november 2010, och den hör lite löst ihop med en teckning jag har målat som är baserad på ett av mina foton på solnedgångar. Den handlar om Claire och Steve och deras tragiska historia. Känner att jag måste spela Code: Veronica snart igen. Fanficen kan ni läsa här.

 

De flesta av mina fanfics är så kallade oneshots - att de består av endast ett kapitel. Jag har skrivit fanfics som har fler kapitel än så. Min enda riktiga långkörare heter Realization And A New Beginning (RAANB) och är baserat på ett rollspel jag hade tillsammans med en vän (det var då vi insåg att Claire och Carlos faktiskt skulle vara ett riktigt bra par. Ja, Claire och Steve är mitt OTP, men man får väl ha andra? haha!). Jag laddade upp det tionde kapitlet 21 januari 2011. Det har liksom inte blivit av att jag har fortsatt skriva det elfte kapitlet. Allt plugg kom i vägen. Men förhoppningsvis kommer jag kunna fortsätta på historien och se vart den leder. Jag saknar verkligen att skriva.

 

En Fennekin-mössa. Vad kan vara sötare än det?!

 

 

Dags igen! Den här gången blev det en liten serie. Det är fortsättningen på gårdagens lucka - ShadowLeggy fick mig att vilja spela alla Resident Evil-spelen. Jag hade testat min brors Resident Evil 2 till PlayStation, men det hackade mest. Så jag hoppade till 3:an istället. Vad som hände då? Det får ni se här!

 

Dag 5! Idag blir lite annorlunda. Jag hade nämligen inte tänkt ha med någon teckning idag, utan snarare en liten förberedelse inför morgondagens teckning.

 

I slutet av 2006 blev jag länkad till en video som helt skulle förändra mitt liv. Detta visste jag så klart inte då, men det var där det började. Jag har skrivit om det här en gång tidigare, men jag tänkte göra det lite annorlunda den här gången. Jag tänkte faktiskt visa just den videon! Tänk att det snart har gått sju år sedan jag såg den första gången.

 

 

Videon är målad i paint, till en låt som inte ens var bra när den var populär, men med den där gnuttan av humor som jag fastnade för. I och med den här videon blev jag nyfiken på vilka de alla karaktärerna var. I slutet av 2006 hade jag bara sett min bror spela Resident Evil 1, 2, 3 och 4. Det sista nämnda hade jag till och med spelat själv, medan jag sett de tre tidigare spelas när jag var väldigt liten.

 

Jag fortsatte kolla på dessa videos, och insåg att den där ShadowLeggy gjorde en hel del roliga saker. Men främst insåg jag att jag ville spela alla andra Resident Evil-spel som fanns. I januari 2007 köpte jag därför Resident Evil Code: Veronica X. Det var med andra ord i och med den här videon som min Resident Evil-samling först växte fram. Men som sagt - min enda tanke då var att spela alla spelen. Mer om det i morgondagen lucka!

 

 

Med min fina torkade ros och lite levande ljus blev det genast lite mysigare. Det hela var väldigt spontant - jag hade ingen direkt plan, men det blev bra till slut!

 

Lucka 4! Färglagd den med.

 

Dag 3! I min förkylning bestämde jag mig för att ändå fixa och färglägga dagens bild. Så det gjorde jag! Det blev lite mer liv i bilden.

 

Andra december, vilket så klart betyder andra luckan i julkalendern! Lite mer detaljerad än gårdagens. Så kan det gå.

Här vi en Wesker med väldigt stela och raka ben. Anatomi som jag vet inte vad, och en brygga som inte ser ut som en brygga. 2008 var jag faktiskt riktigt nöjd med den här bilden. Numera skäms jag mest. Men, eftersom jag valde att göra en Draw this again igen (den förra kan ni se här), så måste jag ju visa upp den.