Sommaren 2008 hände det som nog påverkat mitt liv mer än vad ShadowLeggys videos har. Jag hittade ett rollspels-forum för Resident Evil, där man skrev som en gemensam berättelse ur varsin karaktärs synvinkel. Claire var ledig, så jag valde henne. Jag hade aldrig skrivit något Resident Evil-relaterat förut, så det var riktigt kul att få vara med om det projektet. De andra på forumet var alla medlemmar på deviantART, där de delade med sig av sina teckningar, så kallade fanarts, och egenskrivna berättelser, så kallade fanfictions. På forumet var jag registrerad som Mlie, men på deviantART var det namnet redan upptaget, eller så var det för kort. Jag minns inte riktigt. Det ledde åtminstone till att jag valde att lägga till ett visst efternamn - Redfield. Sommaren 2008 "blev jag" Mlie-Redfield. Det var även det året jag började måla i GIMP. Med andra ord gjorde det där forumet att jag blev jag.

 

Nu när jag har pratat lite löst om mina fanfictions tänkte jag faktiskt länka dem här, så att ni kan läsa dem. Om ni vill. Den första jag skrev kommer jag dock inte att länka, eftersom det var min första. Och jag lovar att de nyare är bättre än den! Så vi börjar med en av de jag tycker bäst om av de jag har skrivit - Almost Like A Dream. Den är uppladdad 21 november 2010, och den hör lite löst ihop med en teckning jag har målat som är baserad på ett av mina foton på solnedgångar. Den handlar om Claire och Steve och deras tragiska historia. Känner att jag måste spela Code: Veronica snart igen. Fanficen kan ni läsa här.

 

De flesta av mina fanfics är så kallade oneshots - att de består av endast ett kapitel. Jag har skrivit fanfics som har fler kapitel än så. Min enda riktiga långkörare heter Realization And A New Beginning (RAANB) och är baserat på ett rollspel jag hade tillsammans med en vän (det var då vi insåg att Claire och Carlos faktiskt skulle vara ett riktigt bra par. Ja, Claire och Steve är mitt OTP, men man får väl ha andra? haha!). Jag laddade upp det tionde kapitlet 21 januari 2011. Det har liksom inte blivit av att jag har fortsatt skriva det elfte kapitlet. Allt plugg kom i vägen. Men förhoppningsvis kommer jag kunna fortsätta på historien och se vart den leder. Jag saknar verkligen att skriva.