Min storebror spelar igenom Resident Evil HD REmake (REmaster) för tillfället. Han är inte lika galen i spelserien som jag är, men han är ju trots allt anledningen till att jag började spela alls till att börja med. Jag minns när vi var små, och han hade lånat det allra första Resident Evil-spelet av en klasskompis. Min bror spelade, och jag satt med och hjälpte till att lösa pusslen. Ingen av oss minns riktigt om vi klarade ut spelet då, men vi tyckte att det var spännande att spela det. Jag spelade Resident Evil REmake första gången 2008. Min bror spelar det för första gången nu.

 

 

Inga fler ursäkter. Det är på tiden att jag tar itu med det här spelet, som jag velat spela så himla länge. Bloodborne.

 

Det är min första egna riktiga kontakt med From Softwares spel. Jag har sett Andreas spela Dark Souls. Jag har sett honom spela Dark Souls II. Och jag har sett honom spela Bloodborne. (Och nästa vecka kommer jag se honom spela Dark Souls III. HYPE!). Men jag har inte spelat spelen så mycket själv. Mer än att ha suttit i knappt ens en timme med ett lånat exemplar av Dark Souls när jag fortfarande bodde i min lilla studentetta. Så jag kastar mig ändå ganska så ovetandes in i Bloodborne. Åtminstone när det kommer till att faktiskt spela det. Jag har koll på en hel del lore redan. Jag tycker att From Softwares spel är så fantastiska när det kommer till lore att det är svårt att hålla sig borta från den. Men jag vet ändå inte tillräckligt för att ha full koll på vad det är jag gör. Och än så länge älskar jag det.

 

I början av februari började Andreas speedrunna Pokémon Röd. Han har nu även börjat streama sina försök att få ett personbästa på under 2 timmar.

 

Ända sedan i fredags har jag kunnat klara ut Kingdom Hearts II precis när som helst. Det enda jag hade kvar i storyn var att besegra slutbossen. Men jag kom på saker hela tiden som jag ville göra innan spelet var slut. Först ville jag hitta alla pusselbitar. När det var klart ville jag istället hitta alla skattkistor. Och när det (typ) var klart då? Ja, då kunde jag väl lika gärna ta och fixa Ultima Weapon när jag ändå var igång. Jag hade helt enkelt alldeles för roligt med Kingdom Hearts II och var inte redo att släppa det. Trots att det var lite segstartat i början, och trots att Xaldin var en idiot. Kingdom Hearts-serien har ju legat mig varmt om hjärtat sedan jag gick i högstadiet för en sisådär hundra år sedan.

 

Idag har vi varit iväg på ett litet äventyr till butiken Örebro Records & Stuff, där även Pappas Pärlor hade en pop-up store. Inte helt fel!

 

Nu när jetlaggen har släppt på allvar, börjar jag komma tillbaka till vardagen. Och börjar få motivation att spela någonting annat än Animal Crossing New Leaf. Jag har suttit en del med Rhythm Thief & The Emperor's Treasure, och jag har svårt att lägga det ifrån mig. Jag har faktiskt inte ens rört Kingdom Hearts II sedan vi kom hem från semestern. Men det tänkte jag ta itu med alldeles strax. När de spelen sedan är utklarade har jag en väldans massa spel i min backlogg. Först och främst bör jag ju spela det sista i Fantasy Life... Och sedan känner jag att det är dags att äntligen börja spela Bloodborne. Så det ser jag fram emot!

 

 

För exakt 20 år sedan släpptes det första Resident Evil-spelet i Japan. Det har hänt en hel del på spelfronten sedan dess, men när det kom var det helt fantastiskt. Numera görs det narr av de dåliga röstskådespelarna i spelet, men just då, för 20 år sedan, var det så himla häftigt. Det var ett spel en blev rädd av, men som inte har åldrats så väl i alla avseenden. Men det är fortfarande ett fantastiskt spel.

 

 

Så grattis på 20-årsdagen, Resident Evil. Det ska bli kul att se vad det här året har att bjuda på för serien.

 

Det finns ju en uppsjö av olika Pokémon-spel. Och så finns det bootleg Pokémon-spel. Som inte är Nintendo-licensierade, utan bara är olika typer av hemmabyggen och liknande som ibland säkert kan vara bra. Och så finns det de som är rent ut sagt katastrofala. JonTron visar upp några av dessa fantastiskt udda spel i en video. Som vi har skrattat så himla mycket åt.

 

 

Det är svårt att säga vilket av dessa spel som är "bäst" - de är ju smått katastrofala på sitt eget lilla sätt. Nej, inget slår de riktiga spelen. Men det är ändå kul att sådana här spel existerar.

 

Under årets Awesome Games Done Quick beställde jag en tröja från The Yetee. Där pengarna gick till Prevent Cancer Foundation. Välgörenhet OCH en snygg tröja? Vem kan säga nej till det?! Idag fick jag hem den underbara skapelsen. Eller ja, just det här är den söta förpackningen som tröjan kom i.

 

 

Som sagt så började det ju simpelt. När Kingdom Hearts var det enda som fanns. Sedan kom Game Boy Advance-spelet Chain of Memories, som utspelade sig direkt efter ettan, och innan spelets andra del. Som även det lätt hittade sin naturliga plats i tidslinjen. Sedan började det gå utför. Vi har till exempel spelet 358/2 Days, som jag själv spelade relativt nyligen. Det utspelar sig från mitten av det första spelet, under Chain of Memories, och fram tills tvåan tar vid. Inte alltför komplicerat. Birth By Sleep utspelar sig innan ettan, och under den första delen av ettan. Mobilspelet Coded (som även finns till DS under namnet Re:coded) utspelar sig efter Kingdom Hearts II. Dream Drop Distance utspelar sig efter samtliga spel. Var bör en börja? Vad kommer sedan? I vilken ordning är det tänkt att spelen ska spelas? Vad händer om en inte spelar i den ordning som det är tänkt? Sedan är det ju givetvis viktigt att tänka på att flera av spelen på något sätt handlar om exakt samma sak. Storyn går in i sig själv, och det blir svårt att riktigt hänga med i vad det är som händer, vilket givetvis gör spelseriens tidslinje än mer komplicerad.

 

Och som om det inte vore nog. Tror ni att spelen är släppta i rätt ordning, enligt tidslinjen? Så klart inte! 358/2 Days släpptes 2009 - alltså fyra år efter KHII. Birth By Sleep släpptes ett år efter 358/2 Days. Att försöka hålla koll på tidslinjen när det ständigt släpps nya spel som tränger sig emellan, under och efter, är anledningen till varför Kingdom Hearts passar så bra in i Skräckfredag. När spelskapare är för ambitiösa med sina verk och vill visa allt som händer, men kanske inte har detta planerat från början. Har de koll på varenda detalj som någonsin har hänt i samtliga Kingdom Hearts-spel? Förmodligen inte. Kingdom Hearts III bör ju utspela sig allra sist. Men det kommer säkert innehålla en hel del tillbakablickar som suddar ut i stort sett allt. Jag skulle då inte bli förvånad över det. Trots detta skräckexempel på en tidslinje, betyder spelserien så otroligt mycket för mig och många andra. Det är bara så trist att det behövde bli så här komplicerat.

 

Idag tog jag mig tid att shoppa lite på stan med Andreas. Jag köpte Life Is Strange-boxen lite halvspontant, och tog äntligen tag i att köpa en kalender för året. Eller ja, den här gången blev det inte riktigt en kalender, utan en 5-års dagbok. Min mamma har en sådan, och hon pratar alltid om hur kul det är att jämföra med tidigare år. Jag själv är egentligen väldigt kinkig när det kommer till kalendrar: det ska finnas veckonummer, alla dagar ska ha x antal rader, det ska vara veckoöversikt. Och så gick jag emot det helt och skaffade den här istället. Men jag är jättenöjd. Jag fyller 25 i år, så jag kände att det var ett toppentillfälle att köpa just den här typen av årsdagbok. Den är min nya bästa vän de kommande fem åren.

 

Kingdom Hearts II - spelet som aldrig tar slut. Jag har suttit med det i väldans många timmar nu. Och ska en vara riktigt petig så är det ju Kingdom Hearts II Final Mix HD som jag spelar, men när orkar en skriva ut allt det? Haha! I alla fall, tillbaka till inlägget. Jag skrev tidigare att jag stötte på en del problem med Xaldin. Xigbar, däremot, är en av de som jag alltid har älskat att slåss mot. Jag minns honom som häftigast av dem alla. Fram tills jag mötte honom igen nu i helgen. Och blev piskad enormt mycket. Vilket kan bero på att jag gått mer för luftburna kombos under den här genomspelningen, vilket jag aldrig har gjort tidigare. Så när Xigbar fångat mig i en loop i luften 300 miljoner gången och det liksom aldrig tar slut, insåg jag att det kanske var bättre om jag inte attackerade just då, utan bara sprang runt i en cirkel för att undvika hans attack. Och det gick. Hur glad (och frustrerad) var jag när jag äntligen besegrat honom? Jag pekade finger åt tv:n. Så klart. Sedan fick det räcka med Kingdom Hearts II för den kvällen, haha!

 

För ett tag sedan började jag och Andreas spela Life Is Strange tillsammans. Vi klarade ut ännu en episod igår, och det är helt sjukt hur många känslor det här spelet ger en. Ena stunden sitter en och skrattar och är glad, för att i nästa bryta ihop och storgråta. Jag kommer inte spoila handlingen för er på något sätt. Ni får helt enkelt spela det själva om ni inte har gjort det. För vilket spel det är! Alla val en kan göra inger en stor ångest, och de påverkar handlingen i stor omfattning. Jag kommer skriva ett blogginlägg om Life Is Strange när vi har klarat ut det. Fram tills dess kommer jag ta väl vara på de episoder som är kvar.

 

 

Speciellt när Xaldin tycker att det är jättekul att överanvända sina mest irriterande attacker. Så efter att ha svurit en hel del under alla mina försök ragequittade jag. Ett par dagar senare tog jag mig an en annan taktik. Att levla upp lite i andra världar och sedan återvända för en revansch. Och då gick den j*veln ner på första försöket. Känn på den, Xaldin!

 

Andreas och hans vän Peter har nyligen startat en YouTube-kanal där de spelar igenom olika spel. De kallar sig för MaxHP, och deras presentationsvideo kan ni se här:

 

 

Igår lades den första delen av deras genomspelning av Supr Mario 64 upp. In och kolla så du inte missar någonting!

 

 

Åh, Awesome Games Done Quick. Helt knäppt att det redan är över för den här gången. I lördags såg jag och Andreas på TAS-blocket (Tool Assisted), och vi skrattade så vi grät när världens bästa TASbot skulle spela Brain Age.

 

 

Det börjar som en helt vanlig genomspelning, sedan... spårar det ur. Så himla kul!