Resident Evil 6~
Det är dags nu. Efter att ha klarat ut spelet efter 27 timmar och 22 minuter och hunnit smälta alla de olika upplevelserna lite är det dags: här är mitt blogginlägg om Resident Evil 6. Som vanligt ska jag försöka hålla det så spoilerfritt som möjligt, även fast det gått ett tag sedan spelet släpptes. Vissa saker måste man få uppleva i spelet i första hand, helt enkelt.
Som ni nog vet är Resident Evil 6 indelat i olika kampanjer, där varje karaktär får ett antal kapitel för att visa sin sida av de olika händelserna i spelet. Det är lite som i Resident Evil 2, där man får följa både Leon S. Kennedy och Claire Redfield genom hela spelet. Problemet i Resident Evil 6 är att det känns som en ständig upprepning av samma händelser. Vissa bossar får man möta vid ett flertal tillfällen, fast som olika karaktärer och i olika delar av deras scenarion. Visst, det är intressant att få en större bild och se var alla karaktärer befinner sig under spelets gång, men man tappar motivationen att spela om spelet när det redan känns som att man gjort allting så många gånger. Trots det får man ändå känslan av att det är flera historier som flätas samman till en sammanhängande berättelse, om än relativt spretig.
Den första kampanjen jag tog mig igenom var Leons, vilket enligt min egen uppfattning är den absolut bästa. Här är lite av skräcken och pussellösningen tillbaka: det som jag associerar med "Resident Evil". Precis som i Resident Evil 5 är man aldrig ensam - Leons partner Helena Harper finns ständigt vid hans sida. Till skillnad från Sheva tycker hon dock inte lika mycket om att plocka upp all ammunition som spelet har att erbjuda - detta gäller även de andras AI-partners. Efter att ha suttit länge med Leon gick jag över till Chris kampanj, som är mer riktad åt samma håll som Resident Evil 5 - att action går före skräck. Jämfört med Leons äventyr blev det en väldigt drastisk förändring, men den tredje kampanjen följer i samma spår, vilket egentligen gör Leons till den som inte riktigt "passar in".
Överlag är Resident Evil 6 ett bra spel, men det är inget spel jag direkt kastar mig över för ett andra varv - men så klart kommer jag ge mig på både co-op och högre svårighetsgrader så småningom. Det som jag reagerat på genom hela spelet är att kapitlen är så långa. I Resident Evil 5 var kapitlen indelade i mindre delkapitel - 1-1, 1-2, 1-3, och så vidare - medan kapitlen i sexan tar ungefär en timme att spela igenom. Vill man återbesöka vissa platser och tillfällen man tyckte var roliga får man spela om hela kapitlet från början.
Men, nu var ju inte tanken att jag skulle klanka ner på varenda detalj i spelet. Det är som sagt ett bra spel, med stundtals högre tempo än föregångarna (speciellt de tidigare delarna i serien). En del moment från tidigare spel, som att kunna uppgradera sina vapen (och så klart paniken i att behöva hitta en typewriter för att ens kunna spara), lyser med sin frånvaro. Istället har nya saker introducerats, som skill-systemet där man uppgraderar sina färdigheter med hjälp av skill points man får från att genomföra vissa saker, som att glida in i en låda för att ha sönder den istället för att sparka på den eller genomföra en serie headshots. Med detta som grund kommer det onekligen bli spännande att se hur nästa del i serien blir - vad kommer finnas kvar, vad kommer förnyas och vad för nytt kommer introduceras för att locka till sig nya spelare? Dessa frågor kommer (förhoppningsvis) besvaras när Resident Evil-serien får sin nästa utökning.
Jag har ju "lite" kvar att göra i spelet, men det kommer jag ta itu med senare.Sällskap i höstmörkret~
Så här dags på året när löven faller från träden och dagarna gradvis blir lite kortare är det mysigt att krypa ner under en filt med en riktigt bra bok. Precis som spel så är ju böcker något man aldrig riktigt kan få för många av (jo, det kan man), vilket precis var min tanke när jag beställde de böcker som en efter en dimper ner i min brevlåda. Tekniskt sett har jag redan alla böckerna, samtidigt som jag inte har dem. Krångligt? Låt mig förklara.
År 2007 köpte jag på mig alla de Resident Evil-böcker som är skrivna av Stephani Danelle Perry från 1998 och framåt. Vissa delar är baserade på de historier som utspelar sig i spelen medan andra är mer "fritt" skrivna inom samma universum (läs: välskriven fanfiction publicerad i bokform). Givetvis finns de "endast" på engelska. Alla sju titlar har länge varit slutsålda och borttagna från SFbokhandelns hemsida - tills i somras. Jag var övertygad om att det var exakt samma böcker som jag redan har, medan en del av mig hoppades att det i någon form skulle vara nytryckta exemplar. Detta skulle åtminstone ge mig en ursäkt att skaffa alla igen. Det fanns inga bilder på böckerna, och eftersom de skulle komma ut med jämna mellanrum lade jag in bokningar på alla. Att det förlag som skulle släppa böckerna denna gång skulle göra någon sort ändring på böckerna spädde så klart på mina egna anledningar till varför jag behövde ha dem också. "Det blir ju ändå höstmörker snart".
De tre första har redan placerats i min nya Resident Evil-hylla, precis under de äldre versionerna. Tur då att de faktiskt ser så mycket annorlunda ut. Baksidorna på dessa böcker har redan avslöjat hur de nästkommande ser ut. Längtar tills jag har dem alla - plötsligt känns det som 2007 igen.
En samlad samling~
För första gången på vad som känns som en evighet har jag äntligen (nästan) hela min Resident Evil-samling på samma ställe. Jag var hemma en vända hos föräldrarna och hämtade min RE6 Collector's Edition (som jag smart nog hade skickat till min gamla adress) och i stort sett allt från min samling som fortfarande fanns i mitt gamla rum (hela bagageutrymmet gick åt till detta). Källaren i huset är utsatt för riktig storstädning och min mor ville att jag skulle ta en titt i en massa lådor med mina gamla saker i. Efter att ha letat igenom mina egna saker gick jag vidare till min brors lådor med hans gamla spel. Jag hade då knappast kunnat tro att skivan till mitt RE3 på PlayStation och instruktionsboken till mitt RE2 skulle ligga där dammiga i väntan på mig (de är min brors från början, men jag fick "ta över dem" för ett par år sedan. "Skivan och boken ligger väl någonstans"). När de två spelen blivit än mer kompletta (skivorna till båda dessa spel ska slipas i sinom tid) fick jag ännu en överraskning. Tekken Tag Tournament, som jag varit övertygad om att min käre broder sålde för en massa år sedan låg i en av de många papperspåsarna.
När helgen så var över åkte familjen med mig för att hjälpa mig sätta upp en TV/mediamöbel som jag köpte för ett par månader sedan (var tvungen att möblera om hela lägenheten för att det skulle fungera). Med mycket tålamod och Tetris-kunskaper lyckades jag till slut få plats med hela min samling i denna behändiga möbel. Om jag får säga det själv blev det faktiskt riktigt snyggt till slut.
Här är ena sidan av hyllan under konstruktion - det var riktigt kul att äntligen ha ett bra ställe för allting.Nu återstår bara ett par affischer som ska få ramar och kalendrar som ska tas ner från väggarna i mitt gamla rum (och tas hit, så klart) - sedan är min samling samlad i ordets rätta bemärkelse.
En bit på vägen~
Efter så många som 9 timmar och 22 minuter har jag klarat ut en av tre kampanjer i Resident Evil 6. Under de timmar jag spelat hat det blivit ett par högludda kommentarer gällande olika saker i denna kampanj, så väl som om spelsystemet i sig. Självklart skrev jag även ner dem. Utan att spoila storyn tänkte jag här dela med mig av mina tankar om Leons senaste äventyr.
Min första tanke när jag väl kom igång med kampanjen, var att det på samma sätt som i Resident Evil Revelations är alldeles för tydligt precis vart man ska gå. Visst, avsaknaden av karta är ett stort plus, men jag föredrar att utforska utan tydliga skyltar i rätt riktning. Som ni säkert vet består Resident Evil 6 av tre olika kampanjer. Jag var till en början ytterst skeptisk till hur de skulle kunna få det här att fungera bra. Än en gång drogs mina tankar till Revelations, där man ständigt hoppar emellan de olika karaktärerna och inte riktigt får grepp om vad som händer. Efter att ha spelat ut den första, kan jag dock säga att det fungerar utan förväntan. I slutet rullade eftertexterna, vilket egentligen på ett sätt gör att det finns tre spel i ett.
Vad gäller Leons äventyr avskydde jag det till en början, men allt eftersom jag tog mig vidare började jag tycka om det mer och mer. Något som stör mig lite är att man i vissa stunder inte kan springa, som i början av den först kampanjen. I kombination med de dåligt dolda osynliga väggarna gjorde detta mig irriterad. Men, trots ett fåtal saker som kan klagas på är min inställning till denna del av spelet positiv. Snart är det dags för nästa karaktär att berätta sin historia. Det ska bli intressant att se hur det kommer att utspela sig. Och visst ja, om ni vill spela solo, välj offline. Annars kan ni inte pausa spelet alls. Det misstaget gjorde jag i början.
Äntligen~
Detta blev mitt 40:e Resident Evil-spel. Jag fick ett sms igår om att jag kunde hämta ut min Collector's Edition, vilket så klart hade blivit det 40:e om jag inte hade skrivit in min gamla adress när jag beställde det. Nästa helg får jag äntligen se vad den innehåller.
Men, nu ska jag inte prata på något mer - installationen är klar, och det är dags att börja spela!
Resident Evil Damnation~
Igår kväll såg jag uppföljaren till Degeneration, som var Capcoms "första" CGIfilm i Resident Evil-serien. Uppföljaren heter Damnation, och utspelar sig någonstans mellan Degeneration och Resident Evil 6. Eftersom nästa stora titel i serien (sexan) släpps om endast ett par dagar, var detta ett bra sätt att få tillbaka peppen på. Ett stort steg för mig var att jag inte längre bryr mig så mycket när karaktärerna får nya röstskådespelare. Visst, Sally Cahill har en lite bättre Ada-röst än den nuvarande, men Leons nya röst gör ett väldigt bra jobb i filmen.
Damnation var mycket snyggare än Degeneration (vilket beror mycket på att det är cirka fyra år emellan de filmerna), och precis som föregångaren innehöll den ett par välkända scener i ny tappning. Visst, när det kommer till filmerna med Alice klagar jag så fort de "lånar" de scenerna, men här är igenkänningsfaktorn på hög nivå. Varför är det skillnad på min uppfattning när det gäller samma sak? För att Capcom gör det snyggt. Hela filmen var fylld av Lickers och, faktiskt, andra virus än T. Nej då, jag är inte alls bitter på Paul WS Anderson ;)
När det gäller Resident Evil 6 har jag försökt hålla mig undan så gott det går från alla spoilers, men viss information har ändå lyckats slinka förbi. Jag försöker ha låga förväntningar för att inte bli alltför besviken. Snart får vi se hur det går med det.
Femte gången gillt~
Eller?
I fredags hade "Resident Evil" Retribution premiär på bio, och även fast jag inte direkt tycker om filmerna bestämde jag mig för att se den ändå. Jag hade sett de tidigare delarna i serien utspridda ett par dagar innan bion, och det blev än mer uppenbart hur många plotholes det finns i dessa filmer. För två år sedan klädde jag och mina vänner upp oss för att se "Resident Evil" Afterlife på bio, även det på premiären. När det var dags för den femte delen, Retribution, var vi dock klädda mer vanligt. Kanske framförallt för att vi inte alls var samma gäng som såg filmen, men även för att det kändes smått onödigt.
Premiären för Afterlife. Gå på bio i cosplay? Inga konstigheter ;DJag ska inte klaga "alltför" mycket på Retribution - den var trots allt bättre än Extinction och Afterlife (vilket gör den till topp 3. Tyvärr). Grejen med filmerna är att de är så annorlunda universumet i spelen, trots att karaktärer och omtyckta scener kopieras fritt. Sen hur de har lyckats skapa Majinis, Executioners och Las Plagas genom att bara använda T-viruset är en helt annan historia. Jag ska vara ärlig - jag har faktiskt tyckt om den första filmen sedan jag först såg den när jag fick låna den på VHS för en massa år sedan. Som zombiefilm är den helt okej (en av de få av de fem delarna som hållit sig till traditionella zombies), och det var så mycket annorlunda mot hur historien utspelade sig i det nu sexton år gamla spelet. Det är i och med den andra filmen, Apocalypse, som det första problemet uppstår. Jill Valentine har blivit avstängd från hennes jobb på Raccoon Citys polisstation efter att hennes partner, Leon S. Kennedy, dött. Visst, det är helt upp till Paul W.S Anderson om han vill döda de klassiska karaktärerna, men trots detta ser Leon väldigt pigg och kry ut i Retribution.
During yesterday's press conference, Captain Henderson
noted that Officer Valentine had been suffering from post-trau-
matic stress disorder due to the recent death of her partner, Leon
Kennedy.
- Tidningsurklipp på Jills vägg i Apocalypse.
noted that Officer Valentine had been suffering from post-trau-
matic stress disorder due to the recent death of her partner, Leon
Kennedy.
- Tidningsurklipp på Jills vägg i Apocalypse.
Johann Urb som Leon i Retribution.
Om jag gillade den nya filmen? Bortser man från att den spelserie jag ägnat en massa år av mitt liv till att uppleva och älska, är den helt okej. Den innehåller action, Executioners som är lika smala som i Afterlife (jag antar att det beror på att de skapats med hjälp av T-viruset och inte Uroboros - en helt annan "diet") och en story som får en att tänka till. Lite grann. Kan vi säga. Det jag menar är att jag tycker om spelen lite för mycket för att kunna acceptera filmerna - det är väl lite av den anledningen som jag envisas med att skriva "Resident Evil" inom citattecken så fort de kommer på tal. Råkar du nämna för ett fan av spelen (som säkerligen inte gillar filmerna) att du började spela efter att ha sett Paul W.S Andersons tolkningar av spelserien, kommer du nog snart att ångra dig. Här har ju jag till exempel använt runt en 500 ord (hittills) för att förklara varför jag inte direkt gläds åt varje ny "Resident Evil"-film.
Jag kan ha misstagit mig, men en av replikerna i filmen gav mig åtminstone en gnutta hopp. En av karaktärerna (jag minns tyvärr inte vem) sa "Next floor: mens' wear, sportswear." (på ett ungefär), vilket jag ser som en "hyllning" till Stephani Danelle Perrys Resident Evil-bok Underworld, som är den fjärde i hennes serie. Den är även den andra av de hon inte baserat på ett specifikt spel. I denna bok säger karaktären John Andrews (som även råkar vara lite av en favorit) "First floor, shoes, meanswear, Umbrella assholes." följt av 'John said, not particularly bothered that he didn't get a laugh.' Eftersom jag har boken hemma hos mina föräldrar, var jag tvungen att använda en livlina och fråga en vän. Tack, Lara, för att du letade upp det till mig!
Genom att använda sig av spelfansens favoritkaraktärer och minnesvärda scener, hoppas filmskaparen kunna glädja dem. För mig faller detta dock helt platt, när karaktärerna inte alls porträtteras rättvist (en Claire utan hästsvans och väst, liksom) och Alice snor huvudrollen i dessa scener. Nej, Paul W.S. Anderson - gör om, gör rätt. Om det nu ens är möjligt.
Som avslutning tänkte jag nämna en liten lek som min vän Sanna föreslog för de som ska se dessa filmer: Ett drinking game där man måste dricka varje gång man facepalmar. "Man kommer ju däcka efter andra eller tredje filmen."
Jag höll mitt löfte~
När den första trailern för Resident Evil 6 dök upp tidigare i år gav jag mig själv ett löfte - att det skulle bli mitt 40:e REspel. Eftersom siffran då låg på 39 fick jag helt enkelt nöja mig med att endast köpa andra RErelaterade saker fram till spelsläppet i november; ett löfte som jag, åtminstone än så länge, har lyckats hålla. Ett par gånger har det varit väldigt frestande att köpa ett av spelen som saknas i samlingen, men löftet var även ett sätt att utvidga andra delar av min samling.
Det har gått ett par månader sedan jag bestämde detta, och hittills har jag lyckats hitta ett par saker jag verkligen ville ha i min samling. Olika figurer är den största delen, med sju eller åtta inköp, beroende på hur man räknar. Sedan har jag även fått ett par saker, som kontrollen jag fick av Fredrika, och en annan "småsak" som jag nog kanske berättar mer om en annan gång (den är inte ens med på bilden här nedanför).
Det här är alltså de som välkomnats till min samling i år. Påsen blev en liten bonus som kom med en annan bonus (The Making of Resident Evil 5) när jag köpte en av dem.
Ett annat "löfte" jag hade under sommaren var att jag skulle ta reda på vilket spel i min samling som har vilket nummer. Tro mig, jag vet att jag har tjatat om det mycket i år, men vi tar en till liten genomgång! Numret är alltså i den ordning jag köpte eller fick mina spel. Vad har jag kommit fram till? Inte så mycket nytt, faktiskt. Men, i ett av de spel som jag hämtade hemifrån mina föräldrar (flyttade hemifrån tidigare i år) hittade jag en lapp från förrförra året när jag försökte ta reda på samma sak (det går fort framåt).
Nummer, titeln och datumet jag köpte det.Jag måste helt enkelt bara komma på ett bättre system för det. Och skaffa lite mer motivation, för den jag har verkar inte räcka till för båda dessa "löften".
I väntan på nummer 40~
När Resident Evil 6 utannonserades satte jag upp ett mål. En så speciell händelse som en riktig ny del i serien förtjänade en speciell plats i min samling. Eller åtminstone ett speciellt nummer. Som jag nämnde i förra inlägget har REspelen i min samling nummer, i den ordningen jag köpte dem. Fram tills RE6 släpps har jag gett mig själv köpstopp vad gäller spelen. Allt annat RErelaterat är okej att köpa; som figurer, guideböcker och speltidningar med recensioner från när de gamla spelen var nya (min samling har växt lite, åtminstone). Det planerade numret för RE6 är 40, vilket i dagsläget är näst på tur. Alltså har jag inte köpt något REspel sedan jag köpte Operation Raccoon City.
Nu i helgen som var satte det numret som väldigt mycket bestämt - jag förbokade en Collector's Edition. Eftersom det fanns ett par olika versioner var det svårt att bestämma sig, men jag tror jag tog ett bra beslut. När det gäller antalet spel i min samling satsar jag på att närma mig 45 till årets slut - med tanke på att jag har 39 just nu och fortfarande måste köpa Operation Raccoon City på PS3 och även RE6 till en till konsol (och samtidigt en annan version av collector's-boxen - dyrt att vara samlare ibland!), kommer det nog inte vara alltför svårt. Tro mig när jag säger att det är lätt att bli frestad att bryta nummer-planeringen när man ser andra spel man gärna vill ha som kanske inte finns tillgängliga till samma pris (eller tillgängliga alls) när nummer 40 väl har kommit hem. Men, har jag klarat mig så här länge tänker jag hålla ut i ett par månader till. Det börjar närma sig nu!
En långsam flytt~
I år har jag tagit det stora steget att (äntligen) flytta hemifrån. Inte nog med det - jag bytte till och med stad! Det jobbiga med att flytta är att försöka få med sig allting. Det mesta av min Resident Evil-samling är kvar hos mina föräldrar - riktigt jobbigt de gånger man känner att man vill ta en liten rundtur i sitt eget minnesmuséum och återuppliva all den glädje från när man köpte spelen (och allt annat i samlingen). Tro mig när jag säger att ingenting slår känslan av att få hem det första Resident Evil-spelet efter ett par års sökande. Det första Resident Evil-spelet jag köpte själv, Code: Veronica X (platinum) finns så klart här hos mig, tillsammans med 14 andra av mina totalt 39 Resident Evil-spel. Det senaste tillskottet i min samling fick jag av Fredrika under Uppcon-helgen - en Resident Evil Pad (handkontroll till PlayStation) som jag själv funderat på att köpa ett par gånger men aldrig tagit itu med. Den ser riktigt bra ut min lilla spelhylla!
Det stora uppdraget i sommar blir, förutom att försöka lista ut vilket spel i min samling som har vilket nummer (alltså den ordning jag köpte dem i), att få hit alla mina REsaker och placera ut allting snyggt. Det jobbiga blir att tänka ut hur jag ska få plats med allting...
Spoilers, spoilers, överallt~
Det har släppts en ny trailer för Resident Evil 6. Jag har inte sett den, och planerar inte att göra det heller. Tro mig, efter Resident Evil 5 har jag lärt av mina misstag - jag visste det mesta som gick att veta om det spelet, hade analyserat varenda trailer in i minsta detalj och hade tänkt ut ett par egna teorier om "de tre blonda kvinnorna". All denna (smått) överdrivna hype jag hade för Resident Evil 5 gjorde att jag nästan helt förstörde spelet för mig själv. RE5 blev för mig något av en besvikelse (milt sagt).
När det gällde Resident Evil Revelations tonade jag ner lite i min väntan på spelet. Den första trailern såg jag frivilligt och jag spelade demona ett par gånger, visst, men jag visste ändå mindre än vad jag hade vetat om RE5 - detta trots ett par besök till Queen Zenobias "officiella" hemsida.
Eftersom Operation Raccoon City tekniskt sett inte är "canon" - alltså inte anses tillhöra kärnhistorien i spelserien - var det inte så jättemycket som kunde spoilas. Jag var med och försökte lösa alla gåtor som Inserted Evil publicerade, samtidigt som jag sett de flesta trailers om det.
Resident Evil 6 är, med sin uppenbara siffra, så klart ett canon-spel (det enda REspelet som inte har en siffra i titeln men som ändå anses vara canon är Code: Veronica). Av den anledningen har jag valt att göra tvärtemot vad jag gjorde med Resident Evil 5. Visst, den första trailern som släpptes när spelet först utannonserades har jag sett ett par gånger, och tack vare 15-års "festen" som Capcom streamade fick jag reda på namnet på en av karaktärerna. Jag har själv spekulerat lite i vilka karaktärerna skulle kunna vara, så klart, men det är ungefär så långt jag har velat gå.
Dagen efter att RE6 utannonserades valde jag att dölja bilderna som de jag "watchar" på deviantART la upp, så att endast titel och namnet på den som skapat den syns. Med andra ord kan jag inte se eventuella spoilers om jag själv inte väljer att öppna och se - såvida det inte står någonting i titeln så klart... Efter ett tag lugnade saker och ting ner sig runt det spelet - men nu har som sagt en ny trailer släppts. Det finns spoilers på de flesta Internetsidor - facebook, twitter, tumblr och deviantART är nog de sidor där det är svårast att udvika att få reda på något man inte vill veta. Till exempel har jag bara idag fått reda på ett par saker jag verkligen inte ville veta. Dags för en liten paus från Internet, kanske?
Jag vill att Resident Evil 6 ska bli lite av en överraskning - jag vill få reda på allt om det när jag väl kan sitta ner och ta mig igenom det på egen hand. Jag vill inte förstöra den upplevelsen på samma sätt som jag lyckades förstöra RE5. Man kan då lugnt säga att jag har lärt av mina misstag.
När det gällde Resident Evil Revelations tonade jag ner lite i min väntan på spelet. Den första trailern såg jag frivilligt och jag spelade demona ett par gånger, visst, men jag visste ändå mindre än vad jag hade vetat om RE5 - detta trots ett par besök till Queen Zenobias "officiella" hemsida.
Eftersom Operation Raccoon City tekniskt sett inte är "canon" - alltså inte anses tillhöra kärnhistorien i spelserien - var det inte så jättemycket som kunde spoilas. Jag var med och försökte lösa alla gåtor som Inserted Evil publicerade, samtidigt som jag sett de flesta trailers om det.
Resident Evil 6 är, med sin uppenbara siffra, så klart ett canon-spel (det enda REspelet som inte har en siffra i titeln men som ändå anses vara canon är Code: Veronica). Av den anledningen har jag valt att göra tvärtemot vad jag gjorde med Resident Evil 5. Visst, den första trailern som släpptes när spelet först utannonserades har jag sett ett par gånger, och tack vare 15-års "festen" som Capcom streamade fick jag reda på namnet på en av karaktärerna. Jag har själv spekulerat lite i vilka karaktärerna skulle kunna vara, så klart, men det är ungefär så långt jag har velat gå.
Dagen efter att RE6 utannonserades valde jag att dölja bilderna som de jag "watchar" på deviantART la upp, så att endast titel och namnet på den som skapat den syns. Med andra ord kan jag inte se eventuella spoilers om jag själv inte väljer att öppna och se - såvida det inte står någonting i titeln så klart... Efter ett tag lugnade saker och ting ner sig runt det spelet - men nu har som sagt en ny trailer släppts. Det finns spoilers på de flesta Internetsidor - facebook, twitter, tumblr och deviantART är nog de sidor där det är svårast att udvika att få reda på något man inte vill veta. Till exempel har jag bara idag fått reda på ett par saker jag verkligen inte ville veta. Dags för en liten paus från Internet, kanske?
Jag vill att Resident Evil 6 ska bli lite av en överraskning - jag vill få reda på allt om det när jag väl kan sitta ner och ta mig igenom det på egen hand. Jag vill inte förstöra den upplevelsen på samma sätt som jag lyckades förstöra RE5. Man kan då lugnt säga att jag har lärt av mina misstag.
Now that's G~
Man vet att man har lyckats i Versus-spelet Biohazard i Operation Raccoon City när ens team totalt samlat 4 av de 5 G-virus samples som behövs - och man själv samlat 3 av dessa. Ni får ursäkta, men jag tänker faktiskt skryta lite om det =D
(Jag vet, jag har tagit OTROLIGT många achievements ;D )
Speciellt roligt blir det med tanke på att jag vid tillfället var på rank/level 18 och de jag spelade med var runt level 30 och upp till 60 (okej, en var på 23, men ändå). Kände mig faktiskt lite duktig, men delar så klart den äran med underbara Beltway.
Ja, de andras namn är utsuddade på ett väldigt fint sätt. Lev med det x)
Och HEJ jag tar kort på min TV.
Emelie har spelat: Resident Evil Zero~
Det har inte alls tagit mig lång tid att spela ut det eller så, med tanke på att jag började på den här omgången någon gång i mars förra året...
Jag har insett att Item Boxes är riktigt bra att ha - min Grenade Launcher var spårlöst försvunnen, tills jag kollade kartan och såg att jag lämnat den i Training Facility. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta mig tillbaka dit, och det jobbiga var att jag hade lämnat en massa Magnum Ammo på samma ställe. Inte så kul när man tvingas in i sista bossfighten med 8 skott i Magnumen och endast handguns som uppbackning. Det var bara att gå in och se glad ut - som tur var räckte skotten i min Magnum precis för att kunna trigga cutscenen. När Rebecca tog på sig uppdraget att öppna takfönstret sprang jag och Billy runt samtidigt som jag halvt desperat sjöng lite medans jag försökte undvika att bli dödad. Tur att jag hade en massa mixed herbs och First Aid Sprays.
Hur många timmar den här rundan tog vet jag faktiskt inte - lite tråkigt när man inte får några stats. Blev dock väldigt många sparningar eftersom det hade gått lång tid sedan jag spelat igenom det och var osäker på vad jag skulle göra. Blev mycket backtracking, speciellt eftersom jag helt glömde bort att ta med Red Chemical. Det känns bara som ett så långt spel att jag inte spelat det så många gånger som jag skulle vilja. Men, nu är det dags att fortsätta mitt "maraton" och gå vidare till REOriginal. Det här kommer bli kul!
Jag har insett att Item Boxes är riktigt bra att ha - min Grenade Launcher var spårlöst försvunnen, tills jag kollade kartan och såg att jag lämnat den i Training Facility. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta mig tillbaka dit, och det jobbiga var att jag hade lämnat en massa Magnum Ammo på samma ställe. Inte så kul när man tvingas in i sista bossfighten med 8 skott i Magnumen och endast handguns som uppbackning. Det var bara att gå in och se glad ut - som tur var räckte skotten i min Magnum precis för att kunna trigga cutscenen. När Rebecca tog på sig uppdraget att öppna takfönstret sprang jag och Billy runt samtidigt som jag halvt desperat sjöng lite medans jag försökte undvika att bli dödad. Tur att jag hade en massa mixed herbs och First Aid Sprays.
Hur många timmar den här rundan tog vet jag faktiskt inte - lite tråkigt när man inte får några stats. Blev dock väldigt många sparningar eftersom det hade gått lång tid sedan jag spelat igenom det och var osäker på vad jag skulle göra. Blev mycket backtracking, speciellt eftersom jag helt glömde bort att ta med Red Chemical. Det känns bara som ett så långt spel att jag inte spelat det så många gånger som jag skulle vilja. Men, nu är det dags att fortsätta mitt "maraton" och gå vidare till REOriginal. Det här kommer bli kul!
Nej, nu kör vi!
Det var löjligt länge sedan jag började med min senaste omgång av Resident Evil Zero. L.A. Noire och en massa annat har kommit emellan. Från början var det meningen att det skulle bli ett REmaraton, men det är inte så mycket av ett maraton längre när jag inte rört spelet på någon månad. Att jag var sjuk hela förra veckan hjälpte inte direkt heller.
Efter Zero väntar REoriginal och REmake inan det blir dags för RE2 (tvivlar dock att jag hinner spela så mycket bara ikväll!). Nu har jag laddat upp med dricka, chips, godis och dipp - här ska spelas!
Efter Zero väntar REoriginal och REmake inan det blir dags för RE2 (tvivlar dock att jag hinner spela så mycket bara ikväll!). Nu har jag laddat upp med dricka, chips, godis och dipp - här ska spelas!
Omnomnom~
Har haft galet mycket cravings för Vanilla Coke i flera veckor, men de säljs inte någonstans här hemma längre. Underbara lycka när jag väl fick tag på dem! Och MTN Dew Code Red fick hänga med som en awesome bonus n__n Härlig fredagkväll detta kommer bli~
Att klä sig som en fangirl~
Till att börja med måste jag säga att jag nästan är helt säker på att det här blir det enda (eller ett av väldigt få) blogginlägg jag skriver som kommer handla om kläder. Det finns ju redan så otroligt många modebloggar.
Kläder - i det här fallet tröjor - med tryck som är inspirerade av tv-spel och annat härligt nördigt brukar, för det mesta, endast finnas i herr-storlekar. Det blir så klart lite jobbigt om man som mig är en liten tjej som lätt drunknar i de stora tröjorna. Det är väl mest av den anledningen som de flesta av dem får bli pyjamaströjor. När man väl har en hel hög med såna tröjor blir det lätt att man undrar varför man helt enkelt inte använder dem ändå. Jag gjorde det, i alla fall.
Med ett enkelt ryck på axlarna åt det faktum att vissa av tröjorna var "lite" för stora bestämde jag mig för att låta dem extraknäcka som nästintill-klänningar (med en kort kjol och ett par leggings till, bara för att). Att min klädstil skulle vara "moderiktig" har jag ändå aldrig påstått, så kunda lika gärna slänga alla tvivel i väggen. Fast jag var ju tvungen att övertyga mig själv om det först också - att man faktiskt kan gå ut så.
Min första riktiga nördtröja var faktiskt min Resident Evil 5-tröja som jag fick av Sanna i födelsedagspresent för ett par år sedan (2010). Den är dock inte stor som ett tält utan sitter helt okej (fast det gör mina två Nemesis-tröjor också). Annat är det med min Umbrella-tröja och den som det står "Raccoon City Survivor" på - de är stora på ett väldigt mysigt sätt. Ändå är de storlek small...
Nu i veckan fick jag, efter ett par veckors jobbig väntan (beställde ungefär i mitten av januari), äntligen hem mina nyaste tröjor. Precis som de flesta av mina nördiga tröjor är de Resident Evil-relaterade. Det är två t-shirts och en mysig jättestor hoodie. En av t-tröjorna tillhör 15th Anniversary-kollektionen, medans den andra och hoodien är från vanliga. Förutom dessa tre underbara tröjor fick jag 3 stycken 15th anniversary-klistermärken.
Eftersom frakten på detta inte var den billigaste - och för att det blev ett par andra kostnader också som gjorde det väldigt dyrt - har jag gett mig själv köpförbud de närmaste veckorna. Det får det dock vara värt =D
Kläder - i det här fallet tröjor - med tryck som är inspirerade av tv-spel och annat härligt nördigt brukar, för det mesta, endast finnas i herr-storlekar. Det blir så klart lite jobbigt om man som mig är en liten tjej som lätt drunknar i de stora tröjorna. Det är väl mest av den anledningen som de flesta av dem får bli pyjamaströjor. När man väl har en hel hög med såna tröjor blir det lätt att man undrar varför man helt enkelt inte använder dem ändå. Jag gjorde det, i alla fall.
Med ett enkelt ryck på axlarna åt det faktum att vissa av tröjorna var "lite" för stora bestämde jag mig för att låta dem extraknäcka som nästintill-klänningar (med en kort kjol och ett par leggings till, bara för att). Att min klädstil skulle vara "moderiktig" har jag ändå aldrig påstått, så kunda lika gärna slänga alla tvivel i väggen. Fast jag var ju tvungen att övertyga mig själv om det först också - att man faktiskt kan gå ut så.
Min första riktiga nördtröja var faktiskt min Resident Evil 5-tröja som jag fick av Sanna i födelsedagspresent för ett par år sedan (2010). Den är dock inte stor som ett tält utan sitter helt okej (fast det gör mina två Nemesis-tröjor också). Annat är det med min Umbrella-tröja och den som det står "Raccoon City Survivor" på - de är stora på ett väldigt mysigt sätt. Ändå är de storlek small...
Nu i veckan fick jag, efter ett par veckors jobbig väntan (beställde ungefär i mitten av januari), äntligen hem mina nyaste tröjor. Precis som de flesta av mina nördiga tröjor är de Resident Evil-relaterade. Det är två t-shirts och en mysig jättestor hoodie. En av t-tröjorna tillhör 15th Anniversary-kollektionen, medans den andra och hoodien är från vanliga. Förutom dessa tre underbara tröjor fick jag 3 stycken 15th anniversary-klistermärken.
Eftersom frakten på detta inte var den billigaste - och för att det blev ett par andra kostnader också som gjorde det väldigt dyrt - har jag gett mig själv köpförbud de närmaste veckorna. Det får det dock vara värt =D
Här är min jätteblåa S.T.A.R.S.-tröja. Det är den som är från 15th Anniversary-kollektion. Bestämde mig i sista minuten för att slänga med den också. Hade lite svårt att bestämma mig. Finns så många fina tröjor jag vill ha!
Min awesometastic Licker-tröja n___n
Lickers har faktiskt alltid varit mitt favoritmonster. Tycker de är extremt fantastiska små varelser.
Framsidan av min S.T.A.R.S.-hoodie~
Och baksidan.
Tro mig när jag säger att jag är en RIKTIGT glad fangirl nu när jag fått mina tröjor~
~.*.~
Och som en sista grej tänkte jag nämna att detta blev mitt 100:e inlägg på den här bloggen. Alla har dock inte blivit publicerade - de ligger i mitt utkast och samlar damm. Men ändå.
Dags att testa: Resident Evil Revelations (nyaste demot)~
Det släpptes ett nytt demo för Resident Evil Revelations till 3DS idag. Jag och Sanna spelade det samtidigt när vi hade ett videosamtal på Skype. Hon fick nöjet att se och höra mig bli lika rädd på samma ställe varje gång...
Det tog ett tag innan vi kom på hur vi skulle heala oss, och Item Scannern var lite smått förvirrande tills vi märkte att det inte var papprena som var det intressanta objektet. Det roliga var dock när det föll ett par söta gubbar från taket, och jag hoppade till på riktigt (och smällde i min fönsterbräda) samtidigt som jag skrek "ÅH JÄVLAR!". Sanna tyckte att det var väldigt lustigt.
Vi bestämde oss för att ta screen-prints på oss båda när vi spelade. Vi hade då pausat spelen, och upptäckte att demot stängs av om man pausat för länge. "Thanks for playing". Så då var det bara att börja om. Man kan ju tycka att jag inte borde bli rädd när de faller från taket igen. Men det blev jag. Jag hoppade till, men det blev inget skrik. Jag var lite mer förberedd på det ändå. Men bara lite.
Eftersom det tog ett tag innan vi kunde komma på hur man skulle kasta granater blev jag dödad. Sanna fortsatte, och jag fick börja om. Så kom jag till korridoren igen... "Jag borde veta att de kommer fa-" *hoppar till*. Att man blir rädd av spelet är med andra ord konstaterat, haha! Den gången klarade jag mig förbi alla fiender, men hade helt slut på ammo. Den sista fienden jag mötte fick jag till och med kniva ihjäl, lite halvt i desperation. Tur att jag hade nog med herbs! Min första tanke när demot sen tog slut var "Var det allt?"
Jag ser verkligen fram emot att spela hela spelet när det släpps, det kan verkligen bli hur bra som helst.
Det tog ett tag innan vi kom på hur vi skulle heala oss, och Item Scannern var lite smått förvirrande tills vi märkte att det inte var papprena som var det intressanta objektet. Det roliga var dock när det föll ett par söta gubbar från taket, och jag hoppade till på riktigt (och smällde i min fönsterbräda) samtidigt som jag skrek "ÅH JÄVLAR!". Sanna tyckte att det var väldigt lustigt.
Vi bestämde oss för att ta screen-prints på oss båda när vi spelade. Vi hade då pausat spelen, och upptäckte att demot stängs av om man pausat för länge. "Thanks for playing". Så då var det bara att börja om. Man kan ju tycka att jag inte borde bli rädd när de faller från taket igen. Men det blev jag. Jag hoppade till, men det blev inget skrik. Jag var lite mer förberedd på det ändå. Men bara lite.
Eftersom det tog ett tag innan vi kunde komma på hur man skulle kasta granater blev jag dödad. Sanna fortsatte, och jag fick börja om. Så kom jag till korridoren igen... "Jag borde veta att de kommer fa-" *hoppar till*. Att man blir rädd av spelet är med andra ord konstaterat, haha! Den gången klarade jag mig förbi alla fiender, men hade helt slut på ammo. Den sista fienden jag mötte fick jag till och med kniva ihjäl, lite halvt i desperation. Tur att jag hade nog med herbs! Min första tanke när demot sen tog slut var "Var det allt?"
Jag ser verkligen fram emot att spela hela spelet när det släpps, det kan verkligen bli hur bra som helst.
Här kommer några av bilderna! Två är Sannas, en är min. (Man märker att texten på min tröja är spegelvänd i min bild...)
Tummen upp - demot är redo att spelas!
Försöker fundera ut hur man ska heala mitt under en strid...
En ledsen Emelie och en chockad Sanna =D
Tack Sanna för bilderna, och för att du ville spela så här - riktigt roligt! =D
Min Resident Evil-samling - Januari 2012~
Jag tänkte att det kunde vara kul att börja året med en helt ny bild av hela min Resident Evil-samling. Jag har nämnt ett flertal gånger hur min REsamling började växa till sig, men tänkte det kunde vara intressant att ta en liten snabb resa genom mina år som REfan.
Första mötet med Resident Evil-serien var när min bror lånade det första REspelet av en klasskompis. Min bror spelade, jag såg på och hjälpte till lite smått med puzzlen och liknande (jag var runt en 6-7 år då, ungefär). Det första REspelet han faktiskt köpte var Resident Evil 2, platinum. Efter det blev det RE3 och senare RE4. Det var först RE4 jag klarade ut själv. Det första REspelet jag köpte helt själv för egna pengar var Code: Veronica X platinum år 2007. 2008 var det år då jag försökte spela alla spelen i serien - eftersom skivan till vårt RE3 hade försvunnit köpte jag det till PC. Efter en ragequit på grund av kontrollerna köpte jag det senare till GameCube. Det var även det året då jag äntligen fick tag på det allra första spelet och faktiskt började köpa fler av spelen och en massa andra saker.
Första mötet med Resident Evil-serien var när min bror lånade det första REspelet av en klasskompis. Min bror spelade, jag såg på och hjälpte till lite smått med puzzlen och liknande (jag var runt en 6-7 år då, ungefär). Det första REspelet han faktiskt köpte var Resident Evil 2, platinum. Efter det blev det RE3 och senare RE4. Det var först RE4 jag klarade ut själv. Det första REspelet jag köpte helt själv för egna pengar var Code: Veronica X platinum år 2007. 2008 var det år då jag försökte spela alla spelen i serien - eftersom skivan till vårt RE3 hade försvunnit köpte jag det till PC. Efter en ragequit på grund av kontrollerna köpte jag det senare till GameCube. Det var även det året då jag äntligen fick tag på det allra första spelet och faktiskt började köpa fler av spelen och en massa andra saker.
I Juni 2009 var det här min "lilla" samling.
18 spel och en massa annat.
Augusti 2009 hade jag samlat på mig det här.
20 spel - alltså två fler än förra bilden. Det här var enda gången jag på något sätt låtit mina affisher vara med i bilderna. De hänger på väggarna och jag är för slö...
April 2010. Bara spelen med på den här bilden - 24 stycken.
Edit: Känner mig riktigt duktig. Märkte nyss att jag glömt tagit med den här bilden! Den är tagen i februari 2011. 27 spel och lite extra saker. Det fattas dock lite från bilden, eftersom allt tydligen inte fick plats. Där ser man.
I september 2011 var det här de saker jag hade i min samling som inte är själva spelen. Foten kom med som en bonus - den är inte min x)
September 2011, samma dag som förra bilden togs. 31 stycken spel.
Den här bilden och nästa är från igår. Nedersta raden är innehållet i den vita boxen (15th anniversary). Soundtracken fick inte vara med här, hehe.
Jag fick hem mitt REArchives för bara ett par dagar sedan, så det är det första REspelet jag köpt i år.
Just nu har jag så många som 37 spel.
Och slutligen, det i min samling som inte är spelen. Mitt RE Deck Building Game Nightmare kunde jag hämta ut i torsdags, men blev inte gjort förrns i lördags. Spelen i den vita boxen fick hänga på ändå i den här bilden igen, ville inte direkt lägga mina soundtracks på golvet. Allt som har med filmerna att göra fick ligga på sina respektive platser utan att vara med på bilden. Mina 3 kalendrar och mina 4 affischer hänger så bra på väggarna =D
Ja, det är så min samling har växt genom åren. Tänk att det faktiskt fanns en tid då alla mina REsaker fick plats i en och samma bild! =D Det finns säkert personer som har större samlingar än mig, men jag är otroligt stolt över allt det jag har. Det har trots allt tagit ett par år att få ihop det här.
Terragrigia~
Låter det namnet bekant? Terragrigia är platsen där ett visst nytt Resident Evil-spel kommer utspela sig. För att skapa ett större intresse för spelet Operation Raccoon City, skapade Capcom en websida där man fick lösa olika ledtrådar för att få reda på sanningen om Umbrella. Nu har Capcom även gjort något liknande inför Revelations 3D.
En video om en mystisk varelse har lagts upp på YouTube och en BSAA-hemsida är igång. Sidan ber om en kod för att man ska kunna komma vidare - för att lära sig mer om vissa delar som har med spelet att göra. Jag lyckades till slut hitta en kod efter lite letande - men jag tänker inte avslöja hur jag gjorde. Ni får tänka själva om ni är intresserade ;) Skall nämnas att resultatet är värt det! Vill ni veta mer är det bara att läsa här där videon jag nämnde finns, och även länken till den mystiska hemsidan.
Peppad inför Revelations? Så klart!
En video om en mystisk varelse har lagts upp på YouTube och en BSAA-hemsida är igång. Sidan ber om en kod för att man ska kunna komma vidare - för att lära sig mer om vissa delar som har med spelet att göra. Jag lyckades till slut hitta en kod efter lite letande - men jag tänker inte avslöja hur jag gjorde. Ni får tänka själva om ni är intresserade ;) Skall nämnas att resultatet är värt det! Vill ni veta mer är det bara att läsa här där videon jag nämnde finns, och även länken till den mystiska hemsidan.
Peppad inför Revelations? Så klart!
Dags att klara - Resident Evil 4 HD
Jag trodde att det skulle behövas fler än två blogginlägg för den här omgången, eftersom Resident Evil 4 är lite längre än Code: Veronica X. Fast det är klart, att det bara blir två inlägg av det här också kan ju bero på att det förra täckte nästan hela spelet...
Det var alltså dags att möta Salazars högra hand - Verdugo. Jag fick smått panik under den här delen, mest för att tunnorna tog slut och jag tvivlade på att min ammunition skulle räcka. Visst, jag hade kunnat fly iväg i hissen när den väl kom - men jag ville kunna få Salazar Family Crown. Jag lyckades besegra detta monster, och med inte alltför mycket ammunition kvar tog jag mig vidare.
Det var alltså dags att möta Salazars högra hand - Verdugo. Jag fick smått panik under den här delen, mest för att tunnorna tog slut och jag tvivlade på att min ammunition skulle räcka. Visst, jag hade kunnat fly iväg i hissen när den väl kom - men jag ville kunna få Salazar Family Crown. Jag lyckades besegra detta monster, och med inte alltför mycket ammunition kvar tog jag mig vidare.
Mitt inventory efter striden mot Verdugo. Rocket Launchern var fortfarande avsedd för Salazar, så den sparades.
När det sedan blev dags för den "härliga" striden mot två El Gigantes på samma gång, tog min ammo slut. Så klart. Jag hade lyckats döda en av dem, men den andra hade ganska mycket kvar innan den skulle falla till marken. Att släppa ner den i lavan var inget alternativ - jag var girig och skulle ha pengarna. Vad gjorde jag? Tog fram min kniv. Det gick faktiskt bra - åtminstone ett tag. Sen dog jag. På nästa försök försökte jag vara lite mer taktisk, men det blev ändå jag, en El Gigante och kniven kvar i slutändan. Och det gick. Jag hade väldigt lite health kvar, så klart, men jag lyckades komma levande därifrån.
Min Rocket Launcher hade fått legat länge i mitt inventory och det var dags för den att säga hej till Salazar. Efter ett mangum skott och Rocket Launchern hade jag blivit av med honom. Jag tyckte att jag förtjänade en lätt seger efter allt mit slit mot de jobbiga trollen. Herr Oven Man skrämde slag på mig även denna gång. Fast att jag vet att han kommer vara där blir jag ändå lika rädd varje gång. Speciellt nu när jag inte hade spelat det på länge...
Kändes otroligt bra att ha ett så fullt inventory igen.
Knivfighten mot Krauser (QTE) slutade med en död för mig - på det sista momentet. Kändes så lagom kul, men jag fick snabbt min revansch. Skyllde på Ada för att det var hon som dök upp för sent. En annan sak som verkligen gjorde mig galen var den sista Bottle Capsen. Det GICK bara inte att träffa alla måltavlorna - Ashley var ju i vägen hela tiden. Efter en rad misslyckade försök fick jag till slut min vinst. Man kan då lugnt säga att den var värd att kämpa för.
Trophy <3
Jag oroade mig verkligen inför striden mot "It", som Saddler så fint kallar honom (U3 är hans riktiga "namn"). Den här lilla minibossen klarade jag dock av utan större problem. Efter den striden kände jag dock att det kanske var lika bra att köpa den där skyddsvästen som Merchant tjatat om så länge...
Krausers bossfight är alltid lika underhållande - åtminstone de moment som leder fram till den. Som att få honom att hoppa upp och ner vid stegen hela tiden medans man skjuter honom utan att behöva oroa sig för att ta skada... När så den riktiga striden mot honom kom dog jag på mitt första frsök. Dels för att min ammunition nästan helt tog slut, men även för att tiden tickade ner till noll. Jag hade inte nå större förväntningar inför mitt andra försök. Jag såg tiden komma allt närmare noll, men kämpade ändå. Det sista emblemet sattes in med bara ett par hundradelar mer än en sekund kvar på klockan.
Det sista kapitlet sparade jag till ett senare tillfälle - vilket blev idag. Blev dock ganska så besviken på Saddler som dog alldeles för lätt. Det räckte med ett par shotgun-skott, ett par skott från min TMP och två röda tunnor för att Ada skulle kasta ner Rocket Launcher Special. Även fast min ammunition säkert hade räckt, kände jag inte för att fortsätta försöka klara honom med mina vanliga vapen. Jag hade alldeles för få First Aid Sprays och Herbs för det.
Mina stats för den här rundan.
Hit Ratio: 68%
Enemies Killed: 935
Number of Deaths: 12
Time: 14:08'08''
Det hade så klart kunnat gå bättre än vad det gjorde, men jag är ändå nöjd med resultaten. De flesta av dödsfallen skyller jag dock på Ashley =D Det har varit riktigt kul att få komma tillbaka till RE4, speciellt med denna nya grafik. Nu väntar en liten matpaus, sen tänkte jag börja med Seperate Ways. Efter det får vi se vilket spel som är näst på tur, helt enkelt.
Sista trophyn för denna rundan. Har fortfarande två kvar att ta, men det får bli en annan gång. Pro lockar inte så jätte mycket just nu direkt.
Dags att spela - Resident Evil 4 HD~
Den här omgången började ju så himla bra. Det första jag gjorde var att råka discarda all min ammo. Det tog ett tag innan jag lärde mig vad som var vad av alla olika kommandon i menyn. Det här med att ha ett spel på ett språk man inte förstår (det här är också på japanska) är inte så lätt direkt. Trots det var jag social med herr Salvador och hans fina motorsåg helt frivilligt.
Jag spelade inte så jättelångt i spelet första dagen jag spelade (vilket var en sisådär 16 timmar efter att jag hade klarat ut CVX HD). Eftersom jag började om på en helt ny omgång, på normal dessutom, tar det ju ett tag att komma fram. När jag sedan kände att det räckte för den gången hade jag kommit fram till en viss sjö... Jag sparade, för att sedan glatt springa ner till bryggan i jakt på trophyn. Jag tycker det är riktigt spännande att bara skjuta ett par skott och se hur vattnet skakar och rör sig, och veta att ett enda skott till ger mig en besökare på bryggan. När jag sedan skulle spela nästa gång hann jag inte spela så länge innan jag skickades ut av mamma för att handla med lillsyrran. Istället för att "slösa" en sparning för det stängde jag av spelet och började från samma punkt igen när jag väl kom hem.
Jag spelade inte så jättelångt i spelet första dagen jag spelade (vilket var en sisådär 16 timmar efter att jag hade klarat ut CVX HD). Eftersom jag började om på en helt ny omgång, på normal dessutom, tar det ju ett tag att komma fram. När jag sedan kände att det räckte för den gången hade jag kommit fram till en viss sjö... Jag sparade, för att sedan glatt springa ner till bryggan i jakt på trophyn. Jag tycker det är riktigt spännande att bara skjuta ett par skott och se hur vattnet skakar och rör sig, och veta att ett enda skott till ger mig en besökare på bryggan. När jag sedan skulle spela nästa gång hann jag inte spela så länge innan jag skickades ut av mamma för att handla med lillsyrran. Istället för att "slösa" en sparning för det stängde jag av spelet och började från samma punkt igen när jag väl kom hem.
Blir ju mer frestande när det står att man INTE ska skjuta...
De första gångerna jag spelade RE4 tyckte jag att flash-grenades vare helt onödiga - de tog bara upp en massa plats i väskan utan att göra någon nytta. Sen spelade jag RE5 och träffade på ett par Duvalias. Efter det fick jag reda på att alla Plagas i RE4 var känsliga mot dem också (samma virusbas, ändå). Flash-grenades = helt fantastiska. Ju längre jag kom i spelet, desto mer saknade jag Ashleys riddarrustning (Special 2-kostymen). Allt blir så mycket enklare när man kan använda Ashley som lockbete och aldrig behöver oroa sig för att hon ska bli ivägsläpad. Det var Ashleys fel att jag fick min första rage-quit i den här omgången. Jag hade kommit fram till slottet, till det rum där man ska veva ner en trappa och samtidigt göra sig av med ett par jobbiga fiender. Den rödklädde fienden "ploppar" och får ett fint insektshuvud - den varianten som äter upp ens huvud om man kommer för nära. Det räckte med att han petade på Ashley, så dog hon. Hennes health gick från full till tom utan att hon ens blev attackerad på riktigt.
När jag sedan kände att jag lugnat ner mig tillräckligt efter det för att kunna spela igen (det var inte samma dag) bestämde jag mig för att försöka spara på ammunitionen. Med andra ord fick jag leka med kniven. Att jag blivit alltmer fäst vid att använda kniven i nödfall är för att jag lyckades överleva Weskers bana i Code: Veronica X Battle Mode... Kniven i CVX kan man dock inte jämföra med. Den är väl lite smått för bra, så att säga. När jag var på samma ställe igen skyndade jag mig ner till rummet där man ska trycka ner två plattor i golvet genom att stå på dem så att veven kommer fram, placerade jag Ashley i hörnet och väntade på fienden där inne. Det gick riktigt bra, ända tills en av dem hoppade ner genom ett hål i taket och slog till mig hårt i bakhuvudet. Jag hann inte heala innan hans nästa slag kom.
Det blev ingen ragequit av det, jag var så förbannad att jag skulle ta min revansch direkt. Så jag hade en annan taktik - jag höll mig på övre plan och höll mig själv i rörelse hela tiden så de inte skulle kunna smyga. Det här höll faksitkt riktigt bra, tills Ashley skulle klättra upp och veva där man ska skjuta de fiender som försöker attackera henne, samtidigt som man ska skydda sig själv mot de som är nära Leon. Jag råkade skjuta Ashley i ren panik. Den där riddarrustningen hade som sagt varit bra att ha.
Den här gången slutade jag spela så fort jag kommit fram till ett ställe man slipper när man köra på easy. "Åh nej, inte labyrinten!" Jag hatar varenda liten millimeter av detta ondskefulla påfund, hatar de vargar som gömmer sig i buskarna. Jag bestämde mig för att jag var modig nog för att ta mig igenom den igår, vilket jag faktiskt var, tills tre vargar hoppade fram när jag skulle upp för trappan. Usch, vad rädd jag blev! Trots att det var nära ett par gånger lyckades jag ta mig igenom labyrinten utan att dö. Jag antar att det var mycket tack vare det faktum att jag bytt ut alla mina grundvapen mot bättre versioner. Handgunnen fick jag gratis av Merchant, hagelbössan och riflet fick jag köpa för pengar jag slitit (lite) för att få ihop.
Jobbiga djur... Just den här märkte inte att jag närmade mig.
Någonting jag verkligen tyckte var helt fantastiskt med HD-versionen av spelet var Ashleys lilla äventyr i de levande rustningarnas förlorade land. Istället för att ha kameran som vanligt bakom axeln var den nu placerad i ögonhöjd i tredjepersons persepktiv, som en uppdaterad version av de gamla kameravinklarna (ungefär som det easter egg som finns i Lost in Nightmares i RE5, fast annorlunda). Ännu gladare blev jag av att hon styrdes på samma sätt. Det enda problemet var att detta gjorde att jag blev riktigt riktigt rädd, och var säker på att jag skulle dö. Just det bidrog än mer till stämningen - en del av ett spel som jag spelat riktigt många gånger under åren kändes plöstligt helt ny och annorlunda. Man kunde nästan känna Ashleys rädsla genom skärmen. Det fick mig direkt att tänka på Fiona Belli från Haunting Ground - en annan tjej som måste fly för sitt liv från en massa galningar. Hela området kändes verkligen helt nytt. Kameravinkeln gjorde det så klart svårt att se var man hade sina fiender, vilket fick mig att bli ännu mer förtjust i denna förändrning. Jag råkade (så klart) springa lite smått vilse när jag skulle fly från rustningarna - höll på att springa rätt in i en för att jag var på väg åt helt fel håll. Jag var lika glad som Ashley när jag väl fick återse Leon igen.
Synd att det här avsnittet inte var längre - älskar verkligen kameravinkeln. Ett riktigt genidrag~ Att man kunde se Ashelys ansiktsuttryck, se hur hennes ögon rörde sig för att ta in hela omgivningen var helt fantastiskt.
När det var dags att hitta King's och Queen's Grail tog jag ett djupt andetag och tog lång tid på mig innan jag väl började med detta uppdrag. När man spelar på easy (vilket är ännu en anledning till varför jag hellre spelar på den svårighetsgraden) behöver man bara hämta Queen's Grail - den andra finns redan på rätt plats. Det är dock inte drottningens som är den svåra... För att kunna få King's Grail måste man ta sig levande ur en fight med två grupper om tre levande rustningar. Jag provade med en ny taktik igår - jag lämnade Ashley utanför och gick in själv. Att inte behöva se efter henne samtidigt som jag var tvungen att ta död på dessa var verkligen en riktig lättnad. Det var jag, mitt shotgun, min TMP och ett par flash-grenades. Mer behövdes inte, och den här striden kändes lättare än den någonsin har gjort. Det beror så klart främst på att jag inte hade en viss dam att hålla koll på.
Än är det mycket kvar innan det här äventyret är slut, men nog har jag kommit en bra bit på vägen åtminstone. Näst på tur är Salazars högra hand, när jag väl samlat på mig nog med mod efter mitt möte med två Garradors (min magnum var verkligen en räddare i nöden). Får se hur bra den delen går med en text på japanska.
En större väska gör verkligen skillnad! Massa mer plats att fylla.
Man förstår så otroligt mycket när man ska uppgradera sina vapen - tur att jag spelat RE4 förut och vet vad som är vad här åtminstone ;)
Den här vinkeln skrämde slag på mig - var som att det var något bakom rustningen som iakttog Ashley.
Närbild på en relativt uppskämd Ashley.
