Nu, äntligen, ska jag berätta hur det gick på min speedrun-runda, som jag tyvärr ännu inte är klar med. Med läsningen av Harry Potter-boken avklarad tänkte jag att det var god tid att koncentrera sig på att skriva om detta lilla speedrun-försök.

Det började med att jag startade en ny runda på en avklarad sparfil, så att jag skulle kunna ha kvar samma vapen och alla pengar kvar från förra rundan. Det var runda #2 på den omgången. Valde kostym Special 2, och allting verkade bra. Tills jag märkte att jag inte på långa vägar hade råd med Infinite Rocket Launcher eller Chicago Typewriter, som jag blev förvånad över att se saknades i mitt inventory. Suckar, och bestämmer mig för att starta om, då detta inte alls skulle blivit en bra start för en speedrun. Denna gången blev det runda #3 på en annan sparfil, där jag hade både Chicago Typewriter och Infite Rocket Launcher -trodde jag. Tydligen så hade jag sparat den speciella rocket launchern man får vis sista bossen, och förvirrade mig själv i ett par minuter.

Efterom jag inte spelat spelet på ett ganska långt tag kändes det så klart lite fel att skippa alla cutscenes. Men är det speedrun så är det. Ett par minuter in i spelet märker jag hur mycket jag saknar att kunna gå i sidled, kunna snabb-equippa vapen och kunna vrida riktigt mycket på kameran. Med andra ord har jag nog tillbringat lite för mycket tid med Resident Evil 5.

Jag hade för det mesta ett ägg equippat då jag sprang, för att kunna ta mig fram fortare. Så fort jag visste att det skulle vara fiender i närheten böt jag dock till min trogne vän, Chicago Typewriter. (Jag har förövrigt märkt att min lata sida är väldigt förtjust i vapen som har oändligt med skott och som man aldrig behöver ladda om. Chicago Typewritern från RE4 och Shevas Longbow i RE5 toppar listan.) Men man kan ju inte minnas allt heller - när jag kom till kyrkan andra gången hade jag helt förträngt det faktum att jag skulle bli attackerad av hundar. Med ett högt tjut - som gjorde mig riktigt glad över att vara hemma själv - sprang jag så fort jag kunde till kyrkporten, men hundarna hack i häl.

Jag visade än en gång min riktigt smarta sida när jag tänkte "varför kan man inte ha några kommandon för Ashley?" när jag tröttnat på att ha henne efter mig. Ett par sekunder senare kom jag så klart på att man ju visst kan be henne att vänta. (Mina andra såna smarta tillfällen har båda haft att göra med att jag undrat varför ingen någonsin gjort en Resident Evil-film med riktiga skådespelare efter att ena gången ha sett en trailer för Prince Of Persia, och den andra gången tänkt på CGIfilmen Resident Evil Degeneration och uppföljaren Damnation. Ibland kan man, haha.)

Chicago Typewritern visade än en gång hur bra den är när jag lyckades döda Bitores Mendez innan hans ben ens hann falla i marken. De tog ett par vacklande steg framåt medan jag närmade mig ögat. Där ser man. Det hade då gått 42 minuter sen jag började spela. Jag fick lite smått skuldkänslor för att jag fortsatte att dissa Merchant, även fast en IRL hade gjort stor skillnad på tiden det tog att ta sig igenom de delar som nu är avklarade.

Så, det får räcka för den här gången, hehe. Dels för att det här inlägget nu redan är ganska långt, och dels för att jag gärna vill fortsätta spela lite längre innan jag skriver om nästa del. Så ja, det var allt för den här gången!

~Mlie-Redfield