Det här inlägget må ha en titel med extremt dålig humor (tro mig, ni förstår snart vad jag menar), men den förklarar precis vad det handlar om. Som jag nämnde i förra inlägget har mycket av min lediga tid lagts på att arbeta med den cosplay jag ska ha på årets Gamex, som faktiskt är så snart som nu i veckan. Den här gången blev det ingen mindre än Sakura från Street Fighter - vilket innebär att det är första gången jag cosplayar någon med kjol. Bara det blev ett projekt i sig! Eftersom kjolen har så många veck, gick det åt en väldans massa tyg. Jag trodde jag överdrev när jag köpte tre meter av det, men det räckte precis.

 

 

När det var dags att sy överdelen skapade jag min egen mall för den vita tröjan som är själva grunden, medan jag inför kragen spanade in ett par instruktioner för att få den så bra och "korrekt" som möjligt. Mycket av den här cosplayen har skapats i samband med tankar som "undrar hur det blir om jag testar att göra så här" - framförallt när det gäller handskarna. Och ja, det är här min "fantasifulla" titel får glänsa lite - mina handskar är uppbyggda av hobbypolyeter, tyg, kardborreband och, just det, superlim.

 

Med ungefär en vecka kvar innan Gamex känner jag att jag har läget relativt under kontroll gällande min cosplay. Eftersom jag skulle ha haft den på årets Närcon har jag redan vissa saker klara - som kjolen. Tröjan var i stort sett klar, med undantag för en krage som inte riktigt räckte till och ett par detaljer att fixa. Jag hann med andra ord inte klart i tid den gången, men nu var de sakerna redan förberedda.

 

Tröjan har fått en krage som räcker hela vägen runt och är nu helt färdigsydd, den gula sjalen är i stort sett färdig, den röda polokragen (en sådan där man hade som liten) ska klippas till och sys in, sen är det bara handskarna och hårbandet kvar att fixa. Och peruken, så klart. Mycket att göra? Givetvis - det är ju cosplay. Lite stress hör till ;)

 

Så, vad blir det för cosplay av dessa delar? Sakura från Street Fighter IV så klart! Jag tror inte att jag någonsin har sytt så mycket för hand som jag gjort på den här cosplayen. Vid ett par tillfällen har jag kunnat ta den "lätta" vägen fram - som att låta sjalen endast vara en påsydd trekant på kragens baksida (det är trots allt det enda som syns av den bakifrån). Men, jag ville göra det så rätt som jag bara kunde.

 

Så här dags på året när löven faller från träden och dagarna gradvis blir lite kortare är det mysigt att krypa ner under en filt med en riktigt bra bok. Precis som spel så är ju böcker något man aldrig riktigt kan få för många av (jo, det kan man), vilket precis var min tanke när jag beställde de böcker som en efter en dimper ner i min brevlåda. Tekniskt sett har jag redan alla böckerna, samtidigt som jag inte har dem. Krångligt? Låt mig förklara.

 

År 2007 köpte jag på mig alla de Resident Evil-böcker som är skrivna av Stephani Danelle Perry från 1998 och framåt. Vissa delar är baserade på de historier som utspelar sig i spelen medan andra är mer "fritt" skrivna inom samma universum (läs: välskriven fanfiction publicerad i bokform). Givetvis finns de "endast" på engelska. Alla sju titlar har länge varit slutsålda och borttagna från SFbokhandelns hemsida - tills i somras. Jag var övertygad om att det var exakt samma böcker som jag redan har, medan en del av mig hoppades att det i någon form skulle vara nytryckta exemplar. Detta skulle åtminstone ge mig en ursäkt att skaffa alla igen. Det fanns inga bilder på böckerna, och eftersom de skulle komma ut med jämna mellanrum lade jag in bokningar på alla. Att det förlag som skulle släppa böckerna denna gång skulle göra någon sort ändring på böckerna spädde så klart på mina egna anledningar till varför jag behövde ha dem också. "Det blir ju ändå höstmörker snart".

 

De tre första har redan placerats i min nya Resident Evil-hylla, precis under de äldre versionerna. Tur då att de faktiskt ser så mycket annorlunda ut. Baksidorna på dessa böcker har redan avslöjat hur de nästkommande ser ut. Längtar tills jag har dem alla - plötsligt känns det som 2007 igen.

 

För första gången på vad som känns som en evighet har jag äntligen (nästan) hela min Resident Evil-samling på samma ställe. Jag var hemma en vända hos föräldrarna och hämtade min RE6 Collector's Edition (som jag smart nog hade skickat till min gamla adress) och i stort sett allt från min samling som fortfarande fanns i mitt gamla rum (hela bagageutrymmet gick åt till detta). Källaren i huset är utsatt för riktig storstädning och min mor ville att jag skulle ta en titt i en massa lådor med mina gamla saker i. Efter att ha letat igenom mina egna saker gick jag vidare till min brors lådor med hans gamla spel. Jag hade då knappast kunnat tro att skivan till mitt RE3 på PlayStation och instruktionsboken till mitt RE2 skulle ligga där dammiga i väntan på mig (de är min brors från början, men jag fick "ta över dem" för ett par år sedan. "Skivan och boken ligger väl någonstans"). När de två spelen blivit än mer kompletta (skivorna till båda dessa spel ska slipas i sinom tid) fick jag ännu en överraskning. Tekken Tag Tournament, som jag varit övertygad om att min käre broder sålde för en massa år sedan låg i en av de många papperspåsarna.

 

 

När helgen så var över åkte familjen med mig för att hjälpa mig sätta upp en TV/mediamöbel som jag köpte för ett par månader sedan (var tvungen att möblera om hela lägenheten för att det skulle fungera). Med mycket tålamod och Tetris-kunskaper lyckades jag till slut få plats med hela min samling i denna behändiga möbel. Om jag får säga det själv blev det faktiskt riktigt snyggt till slut.

 

 

Nu återstår bara ett par affischer som ska få ramar och kalendrar som ska tas ner från väggarna i mitt gamla rum (och tas hit, så klart) - sedan är min samling samlad i ordets rätta bemärkelse.

 

Efter så många som 9 timmar och 22 minuter har jag klarat ut en av tre kampanjer i Resident Evil 6. Under de timmar jag spelat hat det blivit ett par högludda kommentarer gällande olika saker i denna kampanj, så väl som om spelsystemet i sig. Självklart skrev jag även ner dem. Utan att spoila storyn tänkte jag här dela med mig av mina tankar om Leons senaste äventyr.

 

 

Vad gäller Leons äventyr avskydde jag det till en början, men allt eftersom jag tog mig vidare började jag tycka om det mer och mer. Något som stör mig lite är att man i vissa stunder inte kan springa, som i början av den först kampanjen. I kombination med de dåligt dolda osynliga väggarna gjorde detta mig irriterad. Men, trots ett fåtal saker som kan klagas på är min inställning till denna del av spelet positiv. Snart är det dags för nästa karaktär att berätta sin historia. Det ska bli intressant att se hur det kommer att utspela sig. Och visst ja, om ni vill spela solo, välj offline. Annars kan ni inte pausa spelet alls. Det misstaget gjorde jag i början.