300~
Sedan jag skapade min blogg den 18:e november 2010 har jag hunnit med att skriva en hel del. Bloggen är inne på sitt fjärde levnadsår, och jag har precis nått en ny milstolpe.
Så många blogginlägg har jag hunnit med att skriva genom åren. Redan när jag såg att antalet närmade sig denna siffra började jag planera. Hur firar man bäst 300 blogginlägg? Förutom denna otroligt fina bild, som är uppbyggd av ett antal olika texter jag skrivit till bloggen, tänkte jag att det var dags att berätta lite mer om mig själv. Nej, inte som med julkalendern. Genom att svara på frågor - era frågor. Som kan handla om nästan vad som helst. Frågorna kan ni antingen lämna här som kommentarer, eller skicka till mailadressen som ni hittar i kontaktrutan till vänster.
Så fråga på, så svarar jag i ett framtida blogginlägg!
Äventyr och Captain America~
I onsdags såg vi en film jag längtat efter - Captain America: The Winter Solder. Eller Return of the First Avenger, om man nu vill använda det namnet. Samma film, två namn. Dagen började med att Lisette kom hem till mig och vi gjorde oss redo. Jag hade först tänkt ha Captain Amerca-outfiten som jag hade på förra årets Närcon, men vi tänkte att när vi ändå hade samma häftiga linne kunde vi dra på oss det istället! Och matcha med en varsin vinge.
Eftersom hallspegeln är uppbyggd av flera mindre speglar är den inte jättebra som outfitspegel. Väldans tur att detta inte är en modeblogg, haha! Vi har på oss en varsin klacklös sko för att komma lite högre upp. Inte så lätta att balansera i. Men man kan se oss!
Efter att ha spanat på spets till Braixen en snabbis åkte vi och hämtade upp Hanna och gav oss iväg på ett shoppingäventyr. Även om det mest blev fönstershopping för min del var det väldans kul! Jag tog inga bilder under shoppingen - vi var så upptagna med annat. När det sedan var dags för bion mötte vi upp Andreas också.
Måste ju ha en gruppbild också! Tack för en härlig dag och kväll!
Men hur var filmen då? Jag är väl ganska partisk när det gäller den frågan. Vi kan börja med att säga att jag har en dörrmatta inspirerad av en viss kapten. Och att han varit min favorit bland alla superhjältar sedan jag var liten. Såg honom första gången i ett avsnitt av Spindelmannen på det härliga 90-talet. Sedan var jag fast. Captain America: Return of the First Avenger var riktigt bra. Med all humor man förväntar sig av en Marvel-film. Men varför jag älskar Marvel kan vi ta en annan gång, nu var det ju den här filmen vi skulle prata om. Jag tycker verkligen att den är sevärd, men givetvis är det ju ett plus om man har sett Captain America: The First Avenger, The Avengers och i stort sett alla andra Marvel-filmer. Älskar hur de (nästan) alla hör ihop och bildar en sån helhet! Längtar verkligen tills jag kan se Return of the First Avanger igen. Underbara, fantastiska film.
Det kliar i cosplayfingrarna~
Den här veckan har jag fullt upp. Främst beror det på att jag har en hemtenta som sällskap ända fram till torsdag. Och en annan hemtenta som ska putsas upp lite inför fredag. Fullt upp, som sagt. Men det är bara att ta tag i det direkt så man inte sitter där sista minuten och får panik över allt som måste göras. Mycket på grund av detta kliar det i mina cosplayfingrar.
Jag köpte en dragkedja till Braixens överdel förra veckan, men jag ska inte ta itu med att sy fast den förrän jag har klarat mig igenom denna pluggspäckade vecka. Att ha någonting att se fram emot när man är mitt uppe i en hemtentavecka är ett bra sätt att motivera sig på. Tänk vad bra det kommer att kännas när jag väl sitter där med färdiga hemtentor. När jag väl kan sätta mig framför symaskinen och ge Braixen hennes dragkedja. Det kliar i mina cosplayfingrar, men nu har jag en hemtenta att återgå till.
Och plötsligt var allt i sin ordning~
Till att börja med vill jag säga att min frukost denna söndag var kaffe och en muffins. När jag och Andreas kom hem ifrån den blåsiga promenaden hade jag massvis med energi. När jag dricker kaffe (i "stora" mängder) blir jag lite smått hyper. Som den gången då jag designade min Braixen när jag pratade i telefon med Sanna. Idag gick energin åt till att plocka och organisera här hemma. Det hela var lite av ett plötsligt infall av att jag ville ha mina cosplaysaker på samma ställe. Så att man slipper springa in till sovrummet för att hämta mönsterpapper, tygsax och andra verktyg, och in till garderoben för att hämta tyg och symaskin.
Jag hade en hel del cosplaysaker i garderoben redan, men jag ville ställa min symaskin där min Little Sister-peruk står...
Så jag lekte händig och tog fram min verktygslåda för att flytta ett hyllplan i garderoben högre upp. Så att min Little Sister-peruk skulle få plats utan problem och symaskinen fick en ordentlig plats att stå på. Jag ska fylla på med lite mer saker imorgon på den här hyllan. Det kom ett annat projekt emellan - jag skyller på kaffet, haha!
De spel jag har som inte hör till Resident Evil-samlingen har stått i den överfulla bokhyllan inne i garderoben (egentligen är det en klädkammare, men jag låtsas att det är en walk-in closet) och längst ner i vänstra hörnet i min Resi-hylla. Där jag även hade en massa tv-serieboxar gömda bakom spelen. Så jag flyttade på de boxarna och bestämde mig för att få in fler spel i Resi-hyllan.
Sådär ja! Att välja vilka spel jag ville ha här var faktiskt dagens svåraste beslut. De på yttersta raden har stått där ett bra tag, det var bara vissa där som flyttade på sig. Den bakre raden flyttade in i hyllan idag. Den består till främsta delen av mina absoluta favoritspel till PlayStation 2. Det kommer för evigt vara min favoritkonsol. Ett annat svårt beslut (men inte lika svårt som att välja spel, som sagt) var att klura ut hur jag skulle få den bakre raden att synas. Min hemlighet?
Guideböcker! Perfekt höjd ju.
Och tre välbalanserade små recensionsspel. Mina spel har såna skills. Så är det.
Tänk vad en kopp kaffe kan göra!
Dag 2~
2. How many costumes have you done?
Just nu håller jag på med en egendesignad dräkt, inspirerad av underbara Braixen från Pokémon X/Y, som blir min åttonde cosplay. Med tanke på att jag nu har cosplayat i fem år tycker jag det är en helt okej siffra! Och för att göra det här inlägget lite roligare passar jag på att prata lite om de olika dräkterna. Men först vill jag ju visa upp alla!
Claire från Resident Evil Degeneration pratade jag ju om förra gången, så vi börjar med RE2-Claire istället. Det är en cosplay som ligger mig varmt om hjärtat, främst för att jag såg upp till Claire i Resident Evil 2 när jag var liten. Västen har jag sytt helt från grunden tillsammans med min fina farmor. Resten av dräkten består av modifierade kläder.
Min tredje cosplay, vilket även är min tredje Claire-cosplay, var den första jag gjorde helt från scratch utan några modifierade klädesplagg. Till och med jeansen är sydda! Det tog sin tid, vill jag påpeka. Den här cosplayen har inte världens bästa passform, men jag är nöjd med den ändå. Den är en del av min utveckling.
Den fjärde är min hittills sista Claire, men det kommer förmodligen bli fler Claire-cosplays i framtiden. Något annat vore ju galet! Det var första gången jag gjorde fler än en dräkt på ett år, och det var väldans spontant. Jag har inte så många jättebra bilder på den cosplayen. Jag vill göra om den någon dag.
Sedan har vi underbara Psycho Mantis från Metal Gear Solid. En man?! Jodå! När jag var liten och såg min storebror spela Metal Gear Solid tyckte jag att Psycho Mantis var häftigast i världen. Mycket på grund av hans bossfight. Den här cosplayen var en utmaning. Han är man, det är inte jag. Jag har (hade) långt hår, det har inte han. Och alla spännen och band! Men roligt var det, verkligen.
Efter Mantis har vi Sakura Kasugano. Det gick åt väldans många meter tyg att göra den lilla kjolen! Så. Många. Veck. Det var första gången jag klippte och stylade en peruk, och jag tycker den blev helt okej. Det var i och med den dräkten jag insåg att jag nog kan sy ändå, haha!
Och sedan har vi Little Sister från BioShock 2, min senast färdigställda cosplay. Eftersom jag bodde hemma hos min kära mor under de dagar jag jobbade förra sommaren var det svårt att hinna med cosplayen. Men den blev klar i tid! Jag kämpade på, även om det ibland blev lite mycket stress. Det var första gången jag sydde en klänning. Jag är väldigt nöjd med den här dräkten!
Åtta dräkter på fem år. Eller... nio dräkter. Om man nu räknar med den dam som bär dessa stövlar.
"Men vem är det här, varför är inte hon med på bilden då?!" Skarlet. Från senaste Mortal Kombat. Cosplayad 2011. Tre dräkter på samma år blev stressigt för mig, helt enkelt. Skarlet hamnade i kläm, och blev gjord i extrem stress. Det blev många uppgivna tårar under arbetet med den dräkten. Den blev aldrig helt färdigställd - det var många delar jag fick skippa. Däribland hennes axelskydd, som ändå är en viktig del av dräkten. Jag har därför valt att inte ge henne en kategori här på bloggen, och utesluter henne från bilden. Jag vill självklart göra klart den dräkten någon gång, men jag har så många andra dräkter jag vill göra också. Det finns inte tid till allt alltid, tyvärr.
Nu har jag en kontaktruta~
Den har varit någonting som jag har gått och tänkt på ett tag, den där kontaktrutan. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde fixa en! Finns det någonting ni undrar över är det bara att slänga iväg ett mail på den adressen. Den är ny den med.
Blev lite passande att jag pekar på rutan med min Wii-pistol, haha!
Dag 1~
1. Your first cosplay.
Haha, åh nej. Min första cosplay finns inte med i rullistan här på bloggen. Det beror ju delvis på att jag skapade bloggen en sisådär ett och ett halvt år efter att jag gjorde min första cosplay. Och för att det just är min första cosplay. Jag brukar räkna min Resident Evil 2 Claire som min första eftersom den var den första jag gjorde nästintill från grunden. Men den var faktiskt min andra dräkt. Innan jag visar bilden på min första cosplay vill jag att ni ska ha i åtanke att det var min första cosplay. Detta kan inte sägas för många gånger! Jag var 18 år och kunde knappt sy. Min farmor hjälpte mig med det. Och, som sagt, det är min första cosplay.
Ser ni vem det är? Precis. Jag försökte, okej? Haha! Det är Claire Redfield från filmen Resident Evil Degeneration. En 18 år gammal (eller ung) Mlie begav sig ut i skogen med sin Wii-pistol. Den långärmade tröjan lyckades jag hitta en dag när jag shoppade, byxorna är svarta istället för bruna, och skorna... är så fel som det bara kan bli. Och så glasögon som en extra bonus! Det enda som jag (eller farmor) faktiskt gjort någonting med till den här cosplayen är den vita skjortan. Ett par detaljer här och där för att den skulle vara så lik som möjligt.
Nu låter det som att jag bara har en massa klagomål om dräkten, men jag är faktiskt glad att jag gjorde den. Samma sommar åkte jag iväg till mitt första konvent, Närcon, och träffade några av mina absolut närmaste vänner. Och intresset för cosplay växte bara ännu mer. Man måste ju börja någonstans!
Inför 30 Day Cosplay Challenge~
Min vän Sanna har en liten utmaning på gång på hennes coslaysida, som går ut på att man under 30 dagar besvarar olika frågor om sitt cosplayande. Jag tycker det skulle vara kul att hoppa på det tåget och besvara frågorna här i min blogg också, men jag är smått osäker på när det kommer att ske. Det roligaste är väl förmodligen om det blir ett inlägg per dag, men eftersom det blir en hel del jobb med både text och bilder till varje inlägg kanske det blir varannan eller var tredje dag istället. Eller när jag känner att jag har tid för det, helt enkelt!
Jag tänkte lägga alla inlägg som har med denna utmaning att göra i en egen kategori här på bloggen, så att det blir lättare att hitta allihop. Jag tänkte börja med den första frågan imorgon, så får vi se när nästa del dyker upp. Det ska bli jättekul att ta sig igenom listan!
Bästa bokmärket~
Innan jag började på universitetet läste jag mycket. När man studerar hinner man inte direkt koncentrera sig på så mycket annat än kurslitteraturen, så det var längesedan jag faktiskt läste ut en bok nu. Jag fick en hel del böcker i julklapp, bland dem Under the Dome som jag satte igång med nästan direkt. Min sambo tycker dock att mitt val av bokmärke är lite lustigt.
Det var liksom den biten papper som fanns i närheten när jag behövde lägga ifrån mig boken. Men det är inte första gången jag låtsas att en pappersbi är ett bokmärke. Jag har gjort så så länge jag kan minnas.
Harry Potter och Halvblodsprinsen fick dock ett lite större bokmärke. Noggrant utrivet, haha! Jag har gjort två egna bokmärken som är mer än bara en bit papper. Det ena har jag tidigare visat här i bloggen. Det andra...
Är så här fin! Jag var sexton när jag målade den, okej? Haha! Wesker håller koll han - både på var i boken jag är och hur många gånger jag har läst dem. Viktiga grejer!
Anledningen till att jag bestämde mig för att skriva det här blogginlägget är att jag äventyrade på Etsy idag och hittade ett bokmärke som fick mig att fnissa lite för mycket:
Hihi, har ni någonsin sett ett mer underbart bokmärke?
Lite framsteg med Braixen~
Idag kände jag att det var dags att faktiskt göra någonting med mönstret jag gjort till min nästa cosplay - Braixen. Så jag nålade helt enkelt fast det på mina kläder för att se ungefär hur passformen skulle se ut och vilka ändringar som skulle behöva göras.
Tog på mig dessa underbara skor också. För att jag kan. Det var lite småsvårt att få det ostyriga mönsterpappret att göra som jag ville, men jag hoppas ni åtminstone får en idé om hur jag har tänkt mig detta.
Så här såg dagens arbetsplats ut - köksgolvet. Den söta lådan köpte jag för ett presentkort jag fick jag av min ännu sötare syster.
Det första jag gjorde var att klippa ut överdelen. Hade tyget dubbelt så det skulle se likadant ut på båda sidorna. Eftersom tyget var så otroligt halt och galet svårt att nåla kämpade jag länge med det. När jag till slut hade ett framstycke och ett bakstycke visade det sig att jag hade mätt fel. Så jag fick göra om bakstycket. Det spelade ingen roll hur mycket jag mätte och var noga - tyget hade någonting emot mig.
Efter många om och men hade jag nålad överdel! Jag har dock fått helt slut på energi efter allt bråk med tyget, så jag får fortsätta en annan gång. Min stackars rygg mår inte så jättebra just nu. Men jag har en överdel!
Lite inspiration i vårvädret~
Jag var ute på en mysig liten promenad idag. Solen sken och det var för en gångs skull inte iskallt ute. Det känns så härligt att våren äntligen är på gång! Under promenaden fick jag lite inspiration och motivation till en oneshot jag skriver (en oneshot är en fanfiction på endast ett kapitel). Det var längesedan jag faktiskt skrev färdig något annat än uppsatser, så det känns helt fantastiskt att viljan och motivationen kom tillbaka. Jag tror att vårvädret hade lite med det att göra. Jag längtar tills våren är här på riktigt!
Samlingen har fått ett nytt hem~
Nu, äntligen, ska jag visa er hur min Resident Evil-samlingen är uppställd efter att den extra hyllan kom på plats. Så nu kör vi!
Vi börjar där vi slutade förra gången. Efter att jag hade tagit ner allting som kommit in i samlingen under förra året såg det väldigt tomt ut i hyllan.
Så då var det ju bara att fortsätta plocka ner resten också!
Sedan ska ju allt upp på hyllan igen, i den nya uppställningen. Jill fick stå kvar på sin plats.
Vissa saker var svårare att få in i hyllan på ett bra sätt till en början.
Min stackars Alan Wake-låda fick inte plats bredvid hyllan längre. Den fick flytta in i garderoben så länge.
Allt annat hade äntligen hittat sin plats i hyllan. Och eftersom det är lite svårt att se allting har jag fixat ett par närbilder också!
Det blev så otroligt mycket bättre! Så härligt att det är mer luftigt uppe på hyllan. Det blir dock halvt kaos om jag köper något nytt!
När en dröm blir mer än bara en dröm~
I onsdags var jag och min sambo ute på äventyr. Vi hoppade på tåget till stora Stockholm och promenerade bort mot vårt hotell. Det var en dag då drömmar blir mer än bara drömmar. Det var dags för en av mina största drömmar att bli verklighet. Något jag väntat på i flera månader. Något jag längtat efter och drömt om i flera års tid. Det var en av mina största drömmar. Och nu har jag upplevt den.
När vi hade checkat in på hotellet gjorde vi oss i ordning för kvällen. Jag hade på mig en otroligt söt klänning som jag köpte i tisdags när min familj var på besök för en dag fylld av shopping. Sambon var minst lika fin han med.
Min klännng!
På vår timmeslånga promenad från stationen till hotellet hade vi passerat en Max-restaurang. Den låg på vägen mot vårt slutmål på kvällen, så det blev kvällsmat där. Sedan var det dags att bege sig mot platsen där en av mina drömmar skulle bli verklighet: Globen. Hovet. En av mina tidigare drömmar hade slagit in på Globen tidigare. År 2011, när jag såg My Chemical Romance. Detta var visserligen i Annexet och inte Hovet, men ändå. Samma område, åtminstone. Det som hände i onsdags var ändå så mycket större än så.
Om nom nom!
Vi beställde biljetterna till onsdagens konsert för ganska längesedan. När jag först i november förra året fick reda på att det skulle bli en konsert i Stockholm på den här turnén visste jag att jag inte fick missa det. Det här var min chans. Jag är så otroligt glad att min sambo ville dela den dagen och den upplevelsen med mig. Onsdagskvällen hade knappast kunnat vara bättre än vad den var.
Samma dag som jag såg My Chemical Romance live i Annexet fick jag hem en film i brevlådan. En film som var startskottet för det som fick mig att vilja gå på onsdagens konsert. Det var Repo! The Genetic Opera - en film som jag hade hört mycket om från mina Internetvänner Lara och Jennifer. Jag kunde inte låta bli att beställa den. Som nog de flesta som läser min blogg vet, så är Repo! en av mina absoluta favoritfilmer. Det är en film som man kan se hur många gånger som helst utan att tröttna på. Och det var i och med Repo! som jag lade märke till henne på riktigt. Jag hade blivit länkad till ett par av hennes låtar tidigare, men där och då hade ingen av dem riktigt fastnat. Men efter Repo! blev allting annorlunda.
Så rosa och fint!
Våra platser var på parketten. Till skillnad från de flesta konserten är inte det här en sådan konsert där man står upp. Det är en konsert där man sitter ner och njuter till fullo av den underbara musiken. Jag såg scenen hur bra som helst från min plats.
Glada och på plats!
När klockan sedan blev runt halv åtta i onsdagskväll kom hon ut på scenen. Underbara Sarah Brightman. Att höra henne sjunga live var verkligen en dröm som blev mer än bara en dröm. Jag är så otroligt lycklig över att jag kunde åka på konserten. Jag har tyvärr ingen bra bild att visa upp på Sarah - jag tog bara en bild under hela konserten. Jag var så upptagen av att bara uppleva allting.
Jag hade inte hört något från den nya skivan Dreamchaser innan. Jag ville uppleva låtarna där och då på konserten. Men så klart sjöng hon även ett par äldre låtar. Däribland en av mina favoriter - Canto Della Terra. Hon sjöng den tillsammans med Erkan Aki. Men för mig var konsertens höjdpunkt det jag väntat och längtat allra mest efter - The Phantom of the Opera, även den sjungen tillsammans med Erkan Aki. Hans röst må ha varit lite av det ljusaste laget för att vara the Phantom, men de sjöng den så bra tillsammans att glädjetårarna inte var långt borta alls, precis som med Canto Della Terra. Konserten var helt fantastisk.
Att höra Phantom of The Opera sjungas live var i sig en dröm som blev sann. Sarahs tonartshöjningar i den låten får det hela att låta helt... magiskt. Fantastiskt. Underbart. Förtrollande. Biljetterna från konserten ska för evigt sparas på ett fint ställe. Hela onsdagskvällen var en dröm som blev sann. Jag är så lycklig!
