Jag har insett att jag är riktigt duktig på att starta nya omgångar på spel. Tyvärr är jag inte alls lika duktig på att avsluta dem. Just nu jobbar jag på att ta jag mig igenom L.A. Noire, Professor Layton And The Lost Future, Resident Evil Revelations och Super Mario 3D Land, samtidigt som jag även har omgångar startade i The Legend of Zelda Ocarina of Time, Project Zero 3, Dead Island och säkert en massa fler. Man vet att det är illa när man inte ens vet vilka spel man spelar. Pluggar man heltid på universitet har man inte direkt mycket tid över till annat än just plugg - kommer det ut ett nytt spel jag väntat på börjar jag så klart spela det. Sen läggs allt bara på hög och växer snabbare än vad jag hinner ta mig igenom allt. Det värsta är att jag inte ens köper så många spel alls...

Det var meningen att jag skulle skriva ett inlägg om L.A. Noire när jag klarat ut det, men jag blev arg och besviken på Cole Phelps och lät spelet vara orört ett tag. Jag skulle skriva om Resident Evil Revelations när jag var klar med det också, men just det spelet vill jag definitivt inte gå in på just nu. Blogginlägget om det är redan färdigskrivet, men jag har (som vanligt) dragit en rejäl ragequit efter ett par svordomar och bestämt mig för att låta spelet ligga och skämmas i ett hörn i ett par dagar. Så det så. Det är det enda REspelet sedan RE5 släpptes som jag inte har klarat ut på releasedagen (mest för att jag fick det först ett par dagar efter, men ändå - poängen är att jag inte klarat det än).

Men ja. Jag måste bli bättre på att fokusera på ett spel åt gången, men finns det inte tid nog att spela så mycket jag vill, spelar jag hellre det jag har lust med än något jag "måste" klara ut. Så jag får väl egentligen skylla mig själv. Layton spelar jag dock rätt så flitigt på tågresorna nu när jag är klar med Phoenix Wright, så det är nog inte så mycket kvar av det heller. Känns otroligt frestande att göra någon form av lista på alla spel jag spelar just nu och på vilket minneskort den sparningen finns. Förhoppningsvis kanske det kan motivera mig mer. Det positiva nu är ju ändå att jag äntligen är klar med Resident Evil Zero...

Det har inte alls tagit mig lång tid att spela ut det eller så, med tanke på att jag började på den här omgången någon gång i mars förra året...

Jag har insett att Item Boxes är riktigt bra att ha - min Grenade Launcher var spårlöst försvunnen, tills jag kollade kartan och såg att jag lämnat den i Training Facility. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna ta mig tillbaka dit, och det jobbiga var att jag hade lämnat en massa Magnum Ammo på samma ställe. Inte så kul när man tvingas in i sista bossfighten med 8 skott i Magnumen och endast handguns som uppbackning. Det var bara att gå in och se glad ut - som tur var räckte skotten i min Magnum precis för att kunna trigga cutscenen. När Rebecca tog på sig uppdraget att öppna takfönstret sprang jag och Billy runt samtidigt som jag halvt desperat sjöng lite medans jag försökte undvika att bli dödad. Tur att jag hade en massa mixed herbs och First Aid Sprays.

Hur många timmar den här rundan tog vet jag faktiskt inte - lite tråkigt när man inte får några stats. Blev dock väldigt många sparningar eftersom det hade gått lång tid sedan jag spelat igenom det och var osäker på vad jag skulle göra. Blev mycket backtracking, speciellt eftersom jag helt glömde bort att ta med Red Chemical. Det känns bara som ett så långt spel att jag inte spelat det så många gånger som jag skulle vilja. Men, nu är det dags att fortsätta mitt "maraton" och gå vidare till REOriginal. Det här kommer bli kul!

Det var löjligt länge sedan jag började med min senaste omgång av Resident Evil Zero. L.A. Noire och en massa annat har kommit emellan. Från början var det meningen att det skulle bli ett REmaraton, men det är inte så mycket av ett maraton längre när jag inte rört spelet på någon månad. Att jag var sjuk hela förra veckan hjälpte inte direkt heller.

Efter Zero väntar REoriginal och REmake inan det blir dags för RE2 (tvivlar dock att jag hinner spela så mycket bara ikväll!). Nu har jag laddat upp med dricka, chips, godis och dipp - här ska spelas!

Till att börja med måste jag säga att jag nästan är helt säker på att det här blir det enda (eller ett av väldigt få) blogginlägg jag skriver som kommer handla om kläder. Det finns ju redan så otroligt många modebloggar.

Kläder - i det här fallet tröjor - med tryck som är inspirerade av tv-spel och annat härligt nördigt brukar, för det mesta, endast finnas i herr-storlekar. Det blir så klart lite jobbigt om man som mig är en liten tjej som lätt drunknar i de stora tröjorna. Det är väl mest av den anledningen som de flesta av dem får bli pyjamaströjor. När man väl har en hel hög med såna tröjor blir det lätt att man undrar varför man helt enkelt inte använder dem ändå. Jag gjorde det, i alla fall.

Med ett enkelt ryck på axlarna åt det faktum att vissa av tröjorna var "lite" för stora bestämde jag mig för att låta dem extraknäcka som nästintill-klänningar (med en kort kjol och ett par leggings till, bara för att). Att min klädstil skulle vara "moderiktig" har jag ändå aldrig påstått, så kunda lika gärna slänga alla tvivel i väggen. Fast jag var ju tvungen att övertyga mig själv om det först också - att man faktiskt kan gå ut så. 

Min första riktiga nördtröja var faktiskt min Resident Evil 5-tröja som jag fick av Sanna i födelsedagspresent för ett par år sedan (2010). Den är dock inte stor som ett tält utan sitter helt okej (fast det gör mina två Nemesis-tröjor också). Annat är det med min Umbrella-tröja och den som det står "Raccoon City Survivor" på - de är stora på ett väldigt mysigt sätt. Ändå är de storlek small...

Nu i veckan fick jag, efter ett par veckors jobbig väntan (beställde ungefär i mitten av januari), äntligen hem mina nyaste tröjor. Precis som de flesta av mina nördiga tröjor är de Resident Evil-relaterade. Det är två t-shirts och en mysig jättestor hoodie. En av t-tröjorna tillhör 15th Anniversary-kollektionen, medans den andra och hoodien är från vanliga. Förutom dessa tre underbara tröjor fick jag 3 stycken 15th anniversary-klistermärken.

Eftersom frakten på detta inte var den billigaste - och för att det blev ett par andra kostnader också som gjorde det väldigt dyrt - har jag gett mig själv köpförbud de närmaste veckorna. Det får det dock vara värt =D

Till en början var jag inte överförtjust i det här spelet, men jag tyckte det var tillräckligt intressant för att fortsätta framåt ändå. Det jag gillar mest med Phoenix Wright Ace Attorney är att man ibland har full koll på läget och vet exakt vad man ska presentera för bevis (okej, jag överdriver kanske lite) - för att i nästa stund vara helt oventande av vad som händer.

Det har varit ett par gånger då jag varit desperat nog att testa varenda litet bevis på precis vartenda statement - för att inse att om jag bara hade varit envis och tänkt till "lite" till hade det "kanske" gått att komma vidare ändå. Fast ja, värst var ändå den gången då jag försökt med just den metoden flera gånger om, men ingenting fungerade. Efter ett par dagars försök (jag kan faktiskt vara väldigt envis om jag vill) bestämde jag mig för att ta mig en snabb tur till GameFAQs och se vad sjutton jag skulle göra. Två små ord räckte för att få mig att vilja dunka huvudet i väggen flera gånger om (ungefär som när jag av misstag sparade över min RE4HDrunda) - press further. Jag hade försökt med fel metod hela tiden, inte undra på att jag inte kunde hitta någon motsägelse - det fanns ju ingen.

Phoenix Wright är ett väldigt bra spel att ha med sig på tågresor - så länge man kommer ihåg att vara uppmärksam när man närmar sig sin station. Blev en "trevlig" överraskning att höra att vi nästan var framme. Smart som jag var så sparade jag inte - jag hade alldeles för bråttom att plocka ihop alla mina saker. Fast ja, just det faktum att ett DS kan bli ett sånt bra sällskap på de (nästan) dagliga resorna gör ju att man inte spelar på det lika ofta hemma, just för att få spelet att räcka så länge som möjligt. Den strategin har fungerat relativt bra - ända tills den här veckan. Det har varit så spännade mot slutet att jag verkligen inte har kunnat lägga spelet ifrån mig. "Men Resident Evil Revelations släpptes ju förra veckan!" Precis. (Mer om det i ett senare inlägg ;D ) 

Jag klarade ut Phoenix Wright idag, efter ett par ragequits och en speltid uppdelad på en ganska så lång tidsperiod. Medans jag spelade upptäckte jag hur kasst mitt uttal är när det gäller engelska - mina desperata "Hold it!" registrerade oftast inte. DÄR SER MAN. Jag vet faktiskt inte hur många timmar jag spelat det sammanlagt, men eftersom tiden verkligen flyger iväg när saker blir som mest spännande så måste det vara ganska så många ändå. Även fast jag hört bra saker om den här spelserien så trodde jag ändå inte att de var något för mig. Efter att ha klarat ut det första kan jag glatt konstatera att jo, de är verkligen något för mig.