Dag 7 och 8~
7. The character you have cosplayed that is most similar to you (if none that you have cosplayed, then one that you will cosplay)
Jag har egentligen inte valt någon cosplay för att de skulle vara lika mig själv. De karaktärer jag cosplayar väljer jag för att de betyder något för mig. Till sättet vet jag inte heller om någon jag cosplayat är lik mig, haha. Mycket på grund av det hoppar vi vidare till nästa punkt istället.
8. Your cosplay plans for the rest of the year (if you have no more for this year, then do next year!)
Cosplayplaner, yay!
Två Pokémon-relaterade cosplays på ett år! Vad planerar jag då för nästa år?
Meg och Mag. Meg från Herkules var, tillsammans med Claire Redfield, min barndomshjälte. Att hon sedan har den underbara Myrra Malmberg som röstskådespelare gör ju allting helt fantastiskt. Åh, jag längtar så enormt mycket tills det är dags att cosplaya Meg! Det är verkligen en dröm för mig. Jag har Myrra Malmbergs autograf inramad, där hon skrivit "Lycka till med cosplayen Emelie. Go Megara!". Vad mer motivation kan man önska sig? Det var snälla Hanna som fixade autografen till mig under Grammisen, när Myrra sjöng titellåten från Skyrim. Hanna var statist då, i sin Forsworn-cosplay.
Blind Mag från filmen Repo! The Genetic Opera spelas av Sarah Brightman. Jag upptäckte filmen för ett par år sedan och föll direkt för Mag. Meg, Mag, ser ni sambandet? Haha! Mag har en hel del olika dräkter jag skulle vilja göra, men den jag kommer börja med är den hon har när hon sjunger låten Chromaggia. En hel massa fjädrar och smått galna ögonfransar.
Med min Fennekin~
Jag älskar att måla PokéMlie. Och Fennekin. Helst tillsammans.
Den här ritade jag i slutet av maj, men det var först för ett par dagar sedan som jag blev helt klar med den.
In med några nya linjer!
Det blev ganska många ändringar under arbetet med linearten. Jag flyttade ner hela PokéMlies huvud eftersom jag tyckte att halsen blev alldeles för lång.
När linjerna är på plats slängs det in ett vitt lager mellan skissen och de nya linjerna. Lättare att se vad det är man har att arbeta med då.
Det bästa med att jag har målat PokéMlie och Fennekin tidigare är att jag inte längre behöver leta efter rätt färger. Jag har redan hittat dem!
Det blev både skuggning och bakgrund den här gången!
Så här blev den färdiga teckningen, med en bakgrund inspirerad av Pokémon-Amie. (Större version finns här.)
Då och nu~
Det bästa sättet för att se hur mycket ens ritfärdigheter har utvecklats är att jämföra någonting gammalt med någonting nytt. Ett populärt meme som jag har skrivit om förut är "Draw this again" (här och här), där man målar en ny version av en gammal teckning. Den här gången tänkte jag dock göra någonting helt annorlunda, och istället jämföra den första teckningen jag laddade upp på DeviantART med den senaste.
Förutom den uppenbara skillnaden att jag faktiskt målade riktiga händer (...en hand) på Daenerys, så har det hänt mycket sedan jag målade Ada. Jag har lärt mig hur man använder lager och insett varför de är så underbara, jag har hittat ett verktyg för mina linjer som jag tycker mycket om, och jag lägger mer tid på detaljer. Jag har ju minst sagt utvecklat mina färdigheter en hel del sedan 2008.
Förvirrande linjer~
Jag har ett par teckningar som väntar på att få fixas till och färgläggas. Igår scannade jag in en av dem och började fixa linearten. Eftersom det var ett tag sedan jag målade teckningen nu, ser jag den med andra ögon och har hittat ett par saker jag vill förändra. Fördelen med att måla digitalt är att det går att ändra precis hur mycket man vill! Det jobbiga blir dock när de nya linjerna skiljer sig väldigt mycket från de gamla.
Det här sitter jag med just nu - en väldans massa linjer. Jag upptäckte att hennes hals och haka var lite väl långa. Så när jag väl hade målat klart huvudet flyttade jag helt enkelt ner alla linjerna en bit. Undrar hur mycket av Fennekin som jag kommer behöva ändra!
En krage till Braixen~
Jag började med kragen till Braixen när Sanna och Olov var här och hälsade på. I ett tidigare inlägg visade jag all spets jag lyckades hitta på tygaffären, men efter det har jag inte bloggat mer om cosplayen. Så nu var det verkligen dags att visa upp vad jag har gjort! MEN innan jag gör det kan jag ju passa på att visa upp både Braixen och min egendesignade dräkt som är baserad på hennes utseende.
Nu var det alltså kragen jag hade jobbat med - det som på Braixen är lite som en krage av vit päls.
Den här lilla delen av kragen såg lite smårolig ut när det bara var den. Jag mätte ut så långt jag ville ha spetsen, sydde in kanterna lite för hand och trädde igenom det svarta bandet.
Sen när jag hade själva grunden till kragen (halv)klar med invikta kanter (vid halsen) var det dags att sy fast spetsen.
Och det fick jag göra för hand, eftersom min symaskin inte var överförtjust i den tunna spetsen.
Titta så bra det blev! Men man kan alltid lägga till mer spets...
...på spetsen. In...spets...cion? Haha! Nu börjar det se ut som jag tänkt mig.
Det var lite småjobbigt att nåla in underkanten, eftersom formen var så rundad. Men det gick till slut.
Och då var det dags att sy det med.
Så här ser den färdiga kragen ut! Jag hade planer på att ha en söt, grå spets på nedre kanten, men kände att det "tyngde ner" hela kragen. Det bästa med att basera sin cosplay på sin egen design är att man kan anpassa den eftersom. Bara för att jag tyckte på ett sätt när jag först målade den betyder inte att det automatiskt fungerar lika bra när det väl ska sys.
Inspiration i stora mängder~
Sedan jag började spela Pokémon Art Academy (nej, det här inlägget kommer inte att handla om det) har jag fått tillbaka min inspiration till att rita och måla. Jag fick en idé till en slags porträttserie som jag kallar "The many faces of Mlie", där jag planerat att måla några av de spelkaraktärer som jag har kunnat döpa till Mlie. Igår tog jag mig tid till att rita två av dessa.
Den första var PokéMlie. När jag är klar med min Braixen-cosplay är det hon som står näst på tur. Det ser jag verkligen fram emot.
Sedan blev det Mayor Mlie of Rapture. Jag har spelat Animal Crossing New Leaf i lite mer än ett år nu (helt galet), och jag tycker fortfarande det är lika mysigt. Mayor Mlie springer runt i en Little Sister-klänning (från spelet BioShock 2), som jag själv pixlade ihop i spelets klädaffär. Mitt Rapture är ju trots allt döpt efter Rapture i BioShock, så då är väl den klädseln mer än given. Speciellt eftersom jag själv har cosplayat en Little Sister.
Det återstår två stycken planerade teckningar i denna porträttserie. Vilka de är får ni se när de är klara! Alla fyra teckningarna ska sedan givetvis få en lineart och färg i GIMP, men jag vill ha klart allas blyertsform först. Det är så härligt att ha inspirationen tillbaka!
Fennekin~
Fennekin, tillsammans med utvecklingarna Braixen och Delphox, är några av mina favoriter bland alla Pokémons. Egentligen föredrar jag vatten-Pokémon, men när jag spelade Pokémon X kunde jag ju inte missa chansen att ha en egen Fennekin. Att det sedan finns en lektion i Pokémon Art Academy där man ska måla denna söta eldräv är ju hur bra som helst. Det var det jag sysslade med under dagens spelsession. Det nya som den här lektionen tar upp är användningen av olika tjocklek till linearten. Vilket jag redan gör i mina teckningar.
Bara en sån enkel sak som att göra linjer olika stora ger bilden mer liv.
Lärarens teckning av Fennekin visas på övre skärmen, medan min är på den nedre. Jag valde att göra pupillerna lite större för jag tycker det blev sötare. Även i den här lektionen har man haft något vi kan kalla en blyertsteckning som man sedan målar linjerna på. Låter det bekant? Det är så jag själv målar! Det här spelet är faktiskt väldans bra på att lära ut användbara tekniker. Jag längtar tills det är dags för shading och highlight. Det r två tekniker jag inte riktigt har lärt mig helt än. Det kommer bli kul att lära sig det i Pokémon Art Academy!
Och där blev Fennekin klar! Men hur gick det för min rival, Lee?
Han gör åtminstone sitt bästa - vad mer kan man begära? "Han imponerar ju mer med sina teckningar, du håller åtminstone en jämn standard", som min sambo uttryckte det. Hans färgläggning är dock lite för rolig.
Pokémon Art Academy~
En del av sommaröverraskningen som jag fick av Andreas var Pokémon Art Academy till 3DS. I spelet ska man lära sig att måla - genom att måla Pokémons. Innan man kommer igång med spelet får man skriva in en signatur. Efter det är det dags för ett antagningsprov. Precis som i de flesta andra Pokémon-spel har man en rival. Min är inte direkt världsbäst på det där med att måla. Men han kämpar på ändå!
Så här snygg blev min signatur! Fick precis plats med alla bokstäver.
Antagningsprovet gick ut på att man skulle måla ett porträtt av en Pokémon genom ett par enkla steg. Jag valde att måla den söta Piplup. På den övre skärmen fick man se lärarens målning, medan man själv målade på nedre. Man fick gå igenom allting steg för steg, för att man skulle lära sig grunderna.
Här är min färdiga Piplup! Det är min rival som pratar i dialogrutan i övre skärmen.
Min rival är så otroligt duktig på att måla. Älskar att se hans verk - bara det är anledning nog att spela spelet. Han har ju inte ens fyllt i all färg, vad hände där? Haha! Han får en åtminstone att känna sig väldigt duktig.
Det blir Pokémon-kort av ens färdiga teckningar!
Yay, jag kom in på Pokémon Art Academy!
Min rival <3
En sommaröverraskning~
När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av den här på rumsbordet. "En sommarpresent för att du kämpar på på jobbet!" Inte helt fel när man själv har lite pengar men mycket månad kvar. Så snäll sambo jag har!
Pokémon Art Acedemy längtar jag verkligen efter att spela! Och Body Shops olivdoft är bland de bästa dofterna som finns. Ibland kan man bli lite bortskämd. Får köpa en höstpresent sen åt min fina sambo när jag har lite mer pengar att röra mig med, som ett extra bra tack.
Jag har spelat: Justice for All~
Phoenix Wright: Ace Attorney Justice for All är den andra delen av Capcoms spelserie om försvarsadvokaten Phoenix Wright. Jag spelade seriens första del för två år sedan och har sedan dess sett fram emot att kunna ta mig an Justice for All. Spelet innehåller fyra olika fall, och det som är nytt i det här spelet är att även karaktärsportätt kan användas som bevis. Sedan introducerades även Psyche-Locks, där man fick anstränga sig lite extra för att få reda på vissa saker. Det blev lite mer att tänka på, men jag tycker ändå att det fungerade bra.
Utan att spoila någonting (för spoilers är tråkiga), så kände jag en hel del desperation i spelets sista fall. Till och med Phoenix verkade desperat, när han drog till med påståendet som står i bilden här ovanför. Att just det fallet var spelets sista tycker jag drog upp helheten till en helt annan nivå. Man vet ungefär vad som väntar när man spelar ett spel i Ace Attorney serien. Det är väldans invecklade fall som ska lösas och man får själv leta efter bevisen. Men oftast blir man ändå överraskad av de vändningar som spelen kan ta i vissa moment. Plötsligt har allting vänts uppochner och man ser det hela från en helt ny vinkel. Samtidigt som man vet vad som väntar så vet man att det inte kommer att sluta som det börjar. "Inget är vad det verkar vara", för att citera ett avsnitt av Quack Pack.
Spelet tog mig 32 timmar och 3 minuter att klara ut, och det är mitt femte avklarade spel i år. På den bärbara fronten väntar härnäst ett Professor Layton-spel. Sen får vi se när jag återvänder till Ace Attorney nästa gång. Tack Sanna för spelet, jag har haft många härliga timmar med det!
Nerdy Nummies~
Rosanna Pansino har en helt fantastisk kanal på YouTube. Hennes videos handlar om bakning - av det nördiga slaget. Jag upptäckte henne genom hennes Donkey Kong-tårta när jag smög runt på internet efter någonting att baka till Andreas födelsedag förra året. Att det sedan blev cakepops istället för en tårta är en annan historia. Jag har valt ut mina tre absoluta favoriter av hennes videos. Vill baka allt!
Alltså, Donkey Kong-tårtan. Så häftig!
Det är Resident Evil. Det är bakverk. Behöver jag säga mer?
Och sist men inte minst, Captain America Ice cream sandwiches. Vill baka nu, nu, nu!
Utökning av spelhyllan~
I mars skrev jag ett blogginlägg om min Resident Evil-samlings nya hem. Idag bar det iväg på äventyr på IKEA för att köpa en till hylla - men inte till mig. Den här gången var det Andreas som behövde mer hyllplats för sina spel.
Andreas hade mätt ut att hyllan skulle få plats perfekt där under fönstret.
Spelen vid sidan om får inte plats i de tre stora hyllorna.
Passade hur bra som helst! In med lite hyllplan bara, sen kan spelen få sin plats.
Omplacering pågår.
Sådär ja!
Det blev ju hur bra som helst det här - och nu finns det plats för ännu fler spel. Vardagsrummet blev genast lite nördigare.
Underbara sommardag~
Vilket härligt väder det har varit idag! Så varmt, och så underbart. Jag fikade med Pernilla idag, och fick tillbaka de kursböcker som hon har lånat av mig. Det var ett tag sedan vi sågs, så vi hade en hel del samtal att ta igen.
Vi båda fastnade för den här bakelsen - choklad, nougat och hallon. Mums!
Sedan gav vi oss ut på en liten shoppingtur. Det blev inget köp för mig, men det var ändå lika kul att gå och spana på allt fint som fanns. Idag är en sådan dag som är svår att hitta en bra ursäkt för att inte gå ut! Min fina sambo började sin semester idag. Så lyckat att det verkar bli skapligt väder ändå. Själv ska jag jobba när han är ledig - det är så det blir när man är sommarvikarie. Längtar tills jag har fast jobb och kan njuta av semester som alla andra, haha. Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid tanken att det inte blir något mer pluggande till hösten. Kanske mest för att jag inte riktigt har fått min kandidatexamen än. Men det ska minsann ordnas!
Jag vann visst veckans blogg~
Varje vecka har Moa en tävling på sin blogg, där man kan vinna en möjlighet att nå ut till fler läsare. Den här veckan var det min tur. Beatrice skrev till mig på Facebook om det, blev så glad att jag knappt visste vad jag skulle göra! Så om du har hittat in hit via Moas blogg vill jag säga hej, och hoppas att ni stannar kvar!
Jag gillar att man bara ser en liten bit av mina ögon på bilden. Jag ser så lömsk ut, haha!
