Professor Layton and the Lost Future~

Det har tagit ganska (läs: väldigt) många timmar, men nu har jag lyckats klara ut Professor Layton and the Lost Future. Eftersom det blivit många tågresor för mig när jag pendlat till och från universitet har det varit ett riktigt bra rese-sällskap. Jag hade inte spelat något Layton-spel innan, så det var kul att äntligen få testa!

Vissa av pusslen var enkla att lösa, medan de av det svårare slaget gjorde mig halvt galen när jag inte lyckades lösa dem (fast med tillräckligt mycket envishet gick det till slut ändå). Av de pussel som finns i storyn har jag löst alla utom tre, så det har ju blivit ett par. Och på tal om storyn - när jag har tänkt på pusselspel förut har jag inte direkt förväntat mig att de ska ha en story överhuvudtaget. Jag blev minst sagt glatt överraskad när jag märkte att det var så mycket mer än bara pussel. I den värld man befinner sig i känns alla pussel som en naturlig del.

Vid flera tillfällen har jag tänkt att jag nog måste vara nära slutet. Sen händer det något helt nytt som gör spelet ännu längre. Handlingen förvånade mig riktigt rejält ett par gånger - tycker det är kul när spel inte är så jobbigt självklara utan faktiskt bjuder på en utmaning och vänder allting upp och ner när man tror att man vet vad som kommer att hända. Jag tänker inte gå in djupare än så i att förklara handlingen - spoilers är inte direkt något jag gillar. Professor Layton And The Lost Future är nästan bäst när man spelar det utan att veta särksilt mycket om det alls. Det är åtminstone min egen uppfattning.




Spännen och band~

...är vad jag har jobbat med den senaste tiden. På min cosplay, så klart.

Det första steget var att måla spännena lite mer silvriga. Eftersom de inte var vita från början, som ringarna var, behövdes det inte alls lika mycket färg för att det skulle bli ett bra resultat.

 

Sen var det dags att mäta ut en bra längd på bandet, och sen sy fast det nymålade spännet på det.

 

Sen för att jag är riktigt bra på att blanda ihop höger och vänster när det gäller delarna av cosplayen (de ser ju i stort sett likadana ut, så är ju lätt hänt) fick jag skriva vilket band som var vilket.

 

Och så här blev det till slut! =D

 

Det är fortfarande ganska så mycket kvar att göra med den här cosplayen - många band som ska klippas i rätt storlek och fixas. Sen ska ju alla ringar med också... x)

 

 

 


Nämen titta~

Jag har bytt "header" på bloggen. Igen =D Tror nog den här kommer få stanna kvar väldigt länge. Den fantastiska bilden har min vän Elisabeth målat. Den föreställer en liten mini-version av mig, komplett med ett par spelreferenser och en Licker som husdjur. Bättre kan det knappast bli. Bloggen ska eventuellt få en litet ansiktslyft på andra områden med under helgen, beror på hur mycket min internet-anslutning vill samarbeta med mig.

Edit: Tack för hjälpen, Liss! Nu ser det ut mer som jag tänkte mig att det skulle se ut =D


Vilken hajp~

Hanna och Lisette är, förutom att vara två av mina absolut bästa vänner, väldigt bra på det där med tema-bestämda födelsedagspresenter. Förra året var det Umbrella-tema på presenterna jag fick - det var allt från Wesker-chips till Umbrella-"läsk".



I år var temat mitt favoritdjur. Titeln på det här inlägget säger allt - haj! Jag fick världens mest fantastiska cupcakes, fyra plasthajar - och en Applejack (som inte direkt är en haj, men ändå). De firade mig i förväg i söndags, eftersom jag skulle ha så fullt upp på min riktiga födelsedag (igår).

 


Mer awesome cupcakes får man leta länge efter =D

 


Och så Applejack ^^

Så ja, ett år äldre och (förhoppningsvis) lite visare x)

 


Spoilers, spoilers, överallt~

Det har släppts en ny trailer för Resident Evil 6. Jag har inte sett den, och planerar inte att göra det heller. Tro mig, efter Resident Evil 5 har jag lärt av mina misstag - jag visste det mesta som gick att veta om det spelet, hade analyserat varenda trailer in i minsta detalj och hade tänkt ut ett par egna teorier om "de tre blonda kvinnorna". All denna (smått) överdrivna hype jag hade för Resident Evil 5 gjorde att jag nästan helt förstörde spelet för mig själv. RE5 blev för mig något av en besvikelse (milt sagt).

När det gällde Resident Evil Revelations tonade jag ner lite i min väntan på spelet. Den första trailern såg jag frivilligt och jag spelade demona ett par gånger, visst, men jag visste ändå mindre än vad jag hade vetat om RE5 - detta trots ett par besök till Queen Zenobias "officiella" hemsida.

Eftersom Operation Raccoon City tekniskt sett inte är "canon" - alltså inte anses tillhöra kärnhistorien i spelserien - var det inte så jättemycket som kunde spoilas. Jag var med och försökte lösa alla gåtor som Inserted Evil publicerade, samtidigt som jag sett de flesta trailers om det.

Resident Evil 6 är, med sin uppenbara siffra, så klart ett canon-spel (det enda REspelet som inte har en siffra i titeln men som ändå anses vara canon är Code: Veronica). Av den anledningen har jag valt att göra tvärtemot vad jag gjorde med Resident Evil 5. Visst, den första trailern som släpptes när spelet först utannonserades har jag sett ett par gånger, och tack vare 15-års "festen" som Capcom streamade fick jag reda på namnet på en av karaktärerna. Jag har själv spekulerat lite i vilka karaktärerna skulle kunna vara, så klart, men det är ungefär så långt jag har velat gå.

Dagen efter att RE6 utannonserades valde jag att dölja bilderna som de jag "watchar" på deviantART la upp, så att endast titel och namnet på den som skapat den syns. Med andra ord kan jag inte se eventuella spoilers om jag själv inte väljer att öppna och se - såvida det inte står någonting i titeln så klart... Efter ett tag lugnade saker och ting ner sig runt det spelet - men nu har som sagt en ny trailer släppts. Det finns spoilers på de flesta Internetsidor - facebook, twitter, tumblr och deviantART är nog de sidor där det är svårast att udvika att få reda på något man inte vill veta. Till exempel har jag bara idag fått reda på ett par saker jag verkligen inte ville veta.  Dags för en liten paus från Internet, kanske? 

Jag vill att Resident Evil 6 ska bli lite av en överraskning - jag vill få reda på allt om det när jag väl kan sitta ner och ta mig igenom det på egen hand. Jag vill inte förstöra den upplevelsen på samma sätt som jag lyckades förstöra RE5. Man kan då lugnt säga att jag har lärt av mina misstag.


En liten uppdatering~

Jag har lyckats klara ut Professor Layton and the Lost Future nu (ett bloggilägg om det kommer så småningom, filar på detaljerna just nu) och har äntligen kunnat testa Alan Wake's American Nightmare tack vare en tävling pixelviking hade på sin blogg. (Jag kom på sjunde plats - den ni ;D Är riktigt nöjd med mina vinster - inte ofta alls som jag faktiskt vinner något). När jag väl spelat ut det kommer ett litet spoilerfritt inlägg om det med. Det jag kan säga nu är att jag har en riktig fancrush på Mr. Scratch.

När det gäller alla andra spel jag måste ta itu med går det väl sådär. Gav mig på ett par försök till med Resident Evil Revelations för någon dag sen, men det blev snabbt en rage-quit igen. Ytterst frestad att starta om på easy bara för att ta mig igenom storyn så jag faktiskt kan publicera det inlägget också - redan skrivit ner i stort sett alla mina tankar och synpunkter om det.

På grund av att jag har haft alldeles för fullt upp med allt pluggande den senaste tiden har jag inte kunnat fortsätta mer på min Psycho Mantis-cosplay. Jag köpte en massa spännen till den, men insåg lite sent att jag köpt fel sort. Inte kul. Ska höra om jag kan byta eller om jag helt enkelt får köpa rätt spännen ändå. Ska försöka börja på byxorna nu när jag har halvt påskledigt - måste ju ta pauser från pluggandet så man inte blir helt galen.

Sen har jag även fått det andra Phoenix Wright-spelet av Sanna, så ska börja med det snart också. Blir bara fler och fler spel att ta sig igenom! =D Om man bara hade tillräckligt med tid skulle det ju knappast vara ett problem.

Och visst ja - jag har målat min första riktiga Psycho Mantis-fanart nu också! Har en till liknande i mitt ritblock som jag ska fixa till också. Så småningom. Känns verkligen som att tiden inte räcker till alls till allt man vill göra.



Följ mig på:

Twitter | Instagram |




Hej! Jag heter Emelie. I den här bloggen skriver jag en hel del om tv-spel, men det blir ibland annat också!


RSS 2.0