Nu var det ett par dagar sedan jag sist skrev ett blogginlägg. Jag har varit med om en hel del nu i veckan som jag verkligen längtar efter att berätta om! Men det får bli en annan dag - är helt utmattad och väntar på att återfå energi nog att skriva ett tillräckligt bra inlägg som gör upplevelserna rättvisa. Men den som väntar på något gott...

 

När jag tidigare har spelat Silent Hill-spel har det varit tillsammans med Lisette. Ett av mina äventyr i Silent Hill Homecoming började också på det sättet, vilket jag nämnt i ett tidigare blogginlägg. Men innan dess hade jag gett mig på att klara ut det en gång, men ragequittade efter att jag blivit inträngd i ett hörn av tre Nurses. Så jag och Liss började om från början när vi spelade och kom nästan fram till spelets andra boss. Då hade jag dock somnat, och Lisette sa att jag lika gärna kunde börja från en tidigare sparning (vi bunkrade upp med en hel del saves) och försöka klara ut det helt. Men på grund av spelets eviga brist på ammunition och health items fick jag spela om det helt från början.

 

Har man spelat samma spel från början två gånger tidigare får man en viss koll på vad som kommer att hända och var man bör hushålla med den lilla ammunition som väl finns. Och på tal om ammunition - det är faktiskt bara fram till spelets andra boss som det är brist på just ammo och health items. Efter den bossen kände jag att saker och ting gick lite lättare. Jag behövde åtminstone inte spela om det igen. Även om man blir smått galen på det ibland är Silent Hill Homecing värt att spela och klara ut för storyn. Jag föll för den nästan direkt, och det var den som höll mig driven under spelets gång.

 

De pussel som finns i spelet är lite smått ojämna i nivån. Det finns ett i början av spelet som är lätt bara man förstår vad man ska göra. Sedan finns det jobbiga pusslet som jag kämpade med för gäves i två-tre timmar mitt i natten och bara ville gå och lägga mig. Det gick inte att resetta pusslet. Hade man börjat röra på bitarna i fel ordning var det kört. Jag fick gå och lägga mig med pusslet olöst och en liten mängd speltid att ta igen eftersom jag stängde av hela spelet. När jag sedan gav mig på pusslet igen kände jag inte för att sitta med det i flera timmar, så jag gick efter en GameFAQs-guide. Det har varit min taktik i Homecoming - först ger jag mig på att försöka lösa pusslen, går inte det efter flertalet tappra försök tar jag till guiden. 

 

Spelet har fem olika slut. Vilket slut man får beror på ett antal val man gör. Jag fick det fjärde slutet. Eftersom det här inlägget är spoilerfritt ska jag så klart inte gå in på vad det slutet innebär. Som jag nämnde tidigare föll jag tidigt för storyn. Jag har en förmåga att överanalysera minsta lilla detalj när jag spelar ett spel. I det här fallet ledde det till att jag lyckades lista ut en händelse långt innan de faktiskt skedde i spelet. Mitt lyckorop över att jag varit så smart (tyckte jag själv) kunde nog höras ända bort till Shepherd's Glen! Jag har haft riktigt kul under alla mina timmar med Homecoming, trots alla ragequits och frustrationer.

 

För er som är intresserade av Silent Hill Homecoming, men som inte riktigt vet om det är ett spel ni skulle gilla, rekommenderar jag Daniels (eller Dannys) Let's Play av spelet. Jag sitter som klistrad så fort det kommer upp en ny del! Jag började kolla på den innan jag spelade om spelet nu senast.  Även fast jag nu är klar med min omgång kommer jag fortsätta se den Let's Playen. Jag vill ju se hur hans äventyr fortsätter!

 

Här är den! Sammanställningen över vad jag köpt eller fått till min Resident Evil-samling under hela 2013. Om jag nu inte missat något. Förra veckan visade jag bygget av min tilläggshylla, och det var samma dag som den byggdes som jag passade på att plocka ihop till sammanställningen. Allt skulle ju ändå tas ner från hyllan!

 

Listan över vilka karaktärer man vill cosplaya ändras ständigt. Efter att ha sett Frozen har en del karaktärer lagts till, så jag tänkte att det var dags att uppdatera listan. Det var trots allt ett tag sedan jag visade vad jag har för cosplayplaner.

 

Var precis på bio med pojkvän - vi såg Disney's Frozen. Att jag är en riktig Disney-älskare vet nog de flesta som läser min blogg, så jag kunde ju inte missa att se denna på bio! Innan filmen var det reklam för Maleficent (onda fen i Törnsrosa) och jag blev så hyper av det att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Den filmen måste jag verkligen se! Men, tillbaka till Frozen. Eller Frost, som visst är det svenska namnet för den. Oroa er inte - vi såg den på engelska, så klart. De Disney-filmer jag såg som barn ser jag på svenska, de nyare på engelska. Eftersom det trots allt var alla hjärtans dag måste man ju fixa sig lite grann.

 

Idag har jag haft en lugn dag hemma. Eller ja, dagen började med en tenta tidigt i morse, men efter det hade jag en lugn dag. Ett litet minispa, skulle man kunna säga. Riktigt lyxig fredag. Sedan gav jag mig ut på äventyr på stan i jakt på lite nytt té. Jag hittade dessa två underbara téer som jag verkligen längtar efter att testa!

 

Äntligen. Äntligen har jag mer plats att sprida ut min Resident Evil-salming på. Det började bli "lite" fullt på hyllan, så det var dags att göra någonting åt det. Lådan från IKEA som jag visade bild på efter min shoppingtur och spelkväll med Lisette innehöll denna viktiga del. Min lilla tillbyggnad.

 

Lite sent ute med att spela det, men nu är det avklarat! Batman Arkham Asylum var, trots en del motgångar i början, ett spel som föll mig i smaken. Jag är egentligen väldigt mycket tank av mig, så det var minst sagt en utmaning att behöva vara sneaky och gömma sig och vara taktisk. Jag är lite otålig ibland. Men, vilket spel! Innan jag börjar berätta mer om mina tankar om spelet måste jag bara berätta om Scarecrow. Underbara Scarecrow. Han och Psycho Mantis är numera mina favorit-knäppisar i tv-spel. Har ju redan cosplayat Mantis - skulle vara riktigt kul att cosplaya Scarecrow också! Men han har nästintill bar överkropp. Och jag är ingen man. Men han är så otroligt häftig!

 

Batman Arkham Asylum (och City) har stått i min hylla i ett par års tid nu, men jag har aldrig riktigt tagit mig tid till att spela något av dem. Jag bestämde mig för börja spelåret 2014 med Arkham Asylum. Ångrar inte det valet ens en sekund. Det tog som sagt ett tag innan jag kom in i allt smygande och den riktiga Batman-känslan (inte spelat något Batman-spel sedan The Adventures of Batman and Robin på Megadrive), men när det väl hände växte spelet för mig. Plötsligt var det kul att sitta på stenstatyer och försöka räkna ut fiendens nästa steg så man kunde attackera dem lite diskret utan att deras kamrater märkte något. Jag gillade verkligen Arkham Asylum, och jag längtar tills det är dags att börja spela Arkham City!

 

Men innan jag gör det har jag en del saker kvar att hitta i Arkham Asylum...

 

Jag var ute på äventyr på stan med Kerstine igår och köpte lite tyg till min Braixen. Det blev tyg till klänningen och underbar organza till släpet, så jag kan börja sy lite när jag känner för det. Eller ja, så fort jag har gjort mönstret åtminstone.

 

Det ska bli jättekul att göra den här cospayen! Jag har gjort ett par ändringar i designen med Sannas råd och tips, som ni kanske ser på teckningen i bilden ovanför. Den slutgiltiga designen ser ut så här:

Idag har jag pratat i telefon med Sanna i ungefär två timmar. I två omgångar. Det sista samtalet (som var det längsta) började med att jag fangirlade ett par designer på humanoid-versioner (alltså mänskliga versioner) av Pokémon som Sanna hade länkat till mig på Facebook som någon hade målat. Hon ska cosplaya en humanoid-version av en viss Pokémon och frågade om jag ville vara med.

 

Efter att ha tjutit av förtjusning över vissa Pokémons OTROLIGT söta kläder (Ducklett - hnnnnnnnnnnnng!) insåg jag att den Fennekin-design som fanns inte var gullig nog. Främst för att den inte hade någon klänning. Då kom jag att tänka på en bild på tumblr som jag rebloggat tidigare idag på en humanoid-version av Braixen (Fennekins första utveckling). Även fast den är underbar bortom gränser, kände jag att den inte var tillräckligt mycket Braixen. Eller något jag skulle känna mig bekväm i.

 

Så vad gör då en kräsen cosplayare som jag? Man gör en egen design! Så medan jag pratade med Sanna skissade jag fram en klänning inspirerad av Braixen. Varför just hon? För att Fennekin är svår att basera kläder på om man vill ha en klänning.

Delphox kräver en långklänning, vilket jag inte direkt är lockad att sy. Även fast att det skulle bli en galet snygg klänning.

 

Så då återstod Braixen, som man lätt kan tolka till en kortklänning.

 

Det är ganska mycket Pokémon-fasoner i Animal Crossing New Leaf. Man får bonuspoäng om man har alla tio möbler i en serie i sitt hem. Museet vill att man ska hitta alla fossiler, fånga alla insekter och fånga alla fiskar. Jag har alla ismöbler (tack vare att jag gett Snowmam otroligt många snöflingor). Jag har hittat alla fossiler. Jag har snart fångat alla insekter. Igår lyckades jag äntligen ha alla fyra snögubbar byggda samtidigt i min stad. Det har varit en lång vinter, och de står bara kvar i fyra dagar innan de smälter bort. Plus att man bara kan göra en per dag - man får hålla tummarna att man lyckas rulla snöbollarna till rätt storlek. Äntligen lyckades jag bygga allihop.

 

Det är så här års jag vanligtvis börjar med mina cosplaydräkter. Efter att ha sett alla avsnitt av Heroes of Cosplay (hoppsan) har jag blivit peppad på att cosplaya. PokéMlie blir årets dräkt, något som jag verkligen ser fram emot. Främst för att det krävs mycket perfektion vad gäller sjävla syarbete för att göra kläderna så snygga som möjligt. Det som gör kläderna än mer roliga att göra är att de även kan bäras till vardsags, något som inte direkt gäller för mina tidigare dräkter. Speciellt inte Psycho Mantis! Och på tal om den underbara galningen - jag vill cosplaya Scarecrow från Batman Arkham Asylum någon gång. Han. Är. Så. HÄFTIG! Men, nu var det ju PokéMlie som det här inlägget främst skulle fokusera på.

Jag har stört mig länge på att bakgrundsbilden på bloggen inte täckt hela skärmen så jag varit tvungen att ha repeat. Där fick jag en mindre fin linje. Nu har jag äntligen fixat det - problemet låg helt enkelt i att inte ens photobucket, som brukar vara det mest underbara stället att ladda upp bilder på, inte klarar av så stora bilder. Samma problem som med blogg.ses egna bilduppladdning, med andra ord. Imageshack däremot, löste mitt problem.

 

Igår var en riktigt bra fredag. Den började med en tenta (som i och för sig inte är så kul) och sen blev det shopping och spelkväll med Lisette. Jag gjorde ett par lyckade inköp, och ett som bara är för bra. Och ett som var nödvändigt.