Att min Resident Evil-hylla är ganska så överfull är väl inget som någon som läser min blogg har missat. Men det stoppar ju mig inte från att köpa nya saker. Varav den senaste är min Collector's Edition av Resident Evil 7. Som jag jättegärna ville göra plats för i min hylla. Det var helt enkelt dags att omorganisera.

 

I torsdags, efter totalt 10 timmar och 21 minuter tog det slut. Det där spelet som jag längtat efter men inte vågat hoppats för mycket på. Men Resident Evil 7 var precis som jag ville att det skulle vara. Ett riktigt steg tillbaka till rötterna med skräck och krångliga pussel. Det här inlägget kommer så klart att vara helt fritt från spoilers angående storyn. För att spelet släpptes för bara ett par dagar sedan och jag vill att ni ska spela det själva utan att veta vad som händer i förväg. Och för att storyn faktiskt är riktigt bra. I min värld existerar knappt Resident Evil 6 och Resident Evil Revelations. Det var på grund av dessa titlar som jag inte vågade hoppas för mycket på 7:an. Men jag är glad att spelet lyckades motbevisa mig. Jag har varit livrädd, jag har blivit skrämd av uppenbara jumpscares - och jag har även skrattat som en galning i vissa partier.

 

Det här ser ju lite suspekt ut. Åtminstone för de som spelat det första Resident Evil-spelet och dess REmake. Vågar du ta denna shotgun? Resident Evil 7 flirtar lite med de gamla spelen i små detaljer. En tidningsartikel är till exempel skriven av Alyssa Ashcroft - en av huvudpersonerna i Resident Evil Outbreak-serien. Det var kul att se hennes namn dyka upp. Hon är ju trots allt en journalist, så det var ju inte att de bara slängde in ett Resident Evil-namn utan anledning. Den trophy som kommer upp efter att du fått spelets första lockpick heter, så klart, Master of Unlocking. Det går inte att tänka på lockspicks utan att tänka på Jill Valentine, haha.

 

Pusslen är riktigt bra designade, men jag hade gärna sett mer av dem. Speciellt i samma stil som ett av pusslen, som tog mig nästan 40 minuter att lösa. Men jag hade kul. Mer kul än vad jag har haft med ett nytt Resident Evil-spel sedan 2009 - när Resident Evil 5 släpptes. När jag dagen innan releasen av Resident Evil 7 fick höra hur bra betyg det hade fått, blev jag så glad så att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det var precis vad min älskade spelserie behövde. Nu ser jag fram emot en massa DLC, och en omgång på högsta svårighetsgraden. Jag tror att Resident Evil 7 är mitt nya favoritspel.

 

Alltså, Resident Evil 7. Underbara, fina, Resident Evil 7. Jag kan inte få nog. Igår kväll satt jag och skrattade under ett parti för att det var så pass galet. En minst sagt intressant kontrast till de gånger då jag hoppar högt av jumpscares och är livrädd medan jag smyger mig fram. Det här spelet är verkligen precis så som jag hoppats att det skulle vara.

 

Och än så länge är det helt fantastiskt. Eftersom jag ändå råkar samla på den spelserien kunde jag ju inte hålla mig borta från samlarutgåvan av Resident Evil 7. Så den förhandsbokade jag, och sedan var jag först in att hämta ut spelet imorse, precis när affären öppnat. Innan jag gick iväg kände jag mig faktiskt lite nervös. Det är ju trots allt det första Resident Evil-spelet på många år som jag sett fram emot att spela. Och som faktiskt har fått bra betyg! Så jag hade minst sagt höga förväntningar. Både på samlarutgåvan och på själva spelet.

 

Onsdagen den 11/1-17 var en helt fantastisk dag. Det var den dagen då jag äntligen fick se mitt favoritband live - Poets of the Fall. Jag har lyssnat på deras musik i snart sju år, så det här var en minst sagt efterlängtad konsert. Jag vågade inte chansa och vänta på eventuella spelningar i Sverige, så det fick bli ett äventyr till London. Så himla värt det! De spelade hela 16 låtar, och jag kunde inte vara gladare. Den första låten de spelade var så klart singeln Drama for Life från den senaste skivan. Så himla bra låt!

 

Pennorna som jag beställde förra veckan kom fram utan problem, och jag har hunnit testa dem innan jag tog mig tid att skriva det här lilla blogginlägget.

Om bara två timmar drar en av årets roligaste veckor igång - Awesome Games Done Quick! Det är ett event där de insamlade pengarna går till Prevent Cancer Foundation. Och så spelas spelen så snabbt som möjligt av alla duktiga speedrunners.

 

Schemat för veckan kan ni hitta här. Jag ser som vanligt mycket fram emot TASbot!

 

Jag har en liten nyårstradition, som går ut på att jag börjar det nya året med att spela Kingdom Hearts. Den här gången har jag längtat efter att återuppleva det här äventyret. Grejen är att jag inte behöver spela ut spelet. Bara börja mitt spelår med det. Men nu var det så himla längesedan som jag spelade igenom hela spelet från början till slut.

 

Jag har gjort min första beställning. Det råkade även bli årets första beställning, men det var liksom bara så det blev. Men det viktiga med det var att det var min första online-beställning av Copics. Jag har, i skrivande stund, 28 Copic Ciao. Efter den här beställningen kommer jag att ha "några" fler. Jag har länge velat testa dessa mytomspunna pennor, men aldrig vågat. Främst eftersom det inte direkt är billigt. Speciellt inte om en vill ha en bra variation av färger. I april 2016 köpte jag mina första Copic Ciao. Sex stycken pennor. Med tanke på att det totalt finns 180 Copic Ciao (358 av Copic Sketch), så är det ett väldans litet steg på vägen. Men det var en bra början. Jag unnade mig några nya pennor lite då och då. Här är de senaste färgerna till min lilla samling:

 

Gott nytt år, världens bästa läsare! Hoppas att ni fick ett bra avslut på 2016, och en helt fantastisk början på det nya året. Jag och Andreas började firandet på ett fika-knytkalas med vårt härliga kompisgäng. Vi hade tagit med oss hembakad marknadsnougat och snickers-kakor, och det fanns en hel del andra godsaker att ta för sig av.