Vi är bara några timmar ifrån årets första sommarmånad. Imorgon blir det äntligen juni. För två år sedan, i mitten av juni, köpte jag ett spel. Och inte vilket spel som helst - Animal Crossing New Leaf. Som jag har spelat nästintill varje dag de senaste två åren. Jag har verkligen kärat ner mig i min lilla by.

 

Jag såg klart på Sex and the City idag. Redan. Jag tänkte passa på att se båda filmerna snart också, men de fanns inte på Netflix. Så då började jag kolla på Modern Family istället. Till en början var jag skeptisk, men jag gillade det mer och mer för varje avsnitt. Just ni spelar Andreas Monster Hunter, så jag passar på att se ännu fler avsnitt. Hur många jag har sett i sträck? Så här många:

 

Jag är lite småsen med att uppdatera om det här, men den andra delen av podcasten som jag spelade in tillsammans med Robert finns att lyssna på här! (Missade ni första delen finns den här.)

 

Resident Evil 5 är ett av mina absoluta favoritspel - så länge man skippar storyn och alla cutscenes och bara spelar för att det är kul. För det är ju det det är. Ett roligt spel. Som jag haft många härliga timmar med. Jag har länge velat spela det igen, men inte tagit mig tid till det. Så för några dagar sedan började jag och Andreas på en co-op omgång!

 

 

Rubriken sammanfattar hur jag tänker kring var jag ska få plats med allt nytt jag köper till min Resident Evil-samling. Sagt senast för tre minuter sedan av Andreas, som svar till min fråga om var sjutton jag ska ställa mitt kommande nytillskott. "Det är ett senare problem". Men likväl måste det ju lösas, haha! Men det finns plats. Någonstans. Om inte annat får jag omstrukturera hela min hylla. Vad det är jag har köpt den här gången? Det får ni se när den väl är här! Tills dess får ni nöja er med denna lilla teaser.

 

Då är det dags. Äntligen. För en HD-REmaster som vi alla väntat på. I början av nästa år släpps det till PlayStation 3 och 4, Xbox 360 och One, samt PC. Åtminstone i Japan. Jag pratar så klart om HD-REmastern av... Resident Evil 0? Ja. Än en gång har vi snuvats från den där otroligt efterlängtade uppdateringen av Resident Evil 2. Men men - det här är ju bättre än inget. Zero släpptes till en början till GameCube, och portades sedan till Wii. Nu tar även det här spelet steget bort från Nintendo.

 

Tack vare JWittz suveräna video om att måla och gissa Pokémon, hittade jag den minst lika suveräna RandomPokemon.com. Mitt nya stora nöje är att slumpa fram fantastiska Pokémon-lag. Så jag tänkte passa på att visa mitt bästa Pokémon-lag någonsin:

 

Alltså. Homeland. Helt klart en av de bästa serier jag någonsin har sett. Och vi är bara i början av andra säsongen! Men oj, vad spännande det är. Andreas och jag tycker om att se serier tillsammans - jag såg om runt 5 säsonger av Supernatural för att kunna se på den tillsammans med honom. Han såg om Dexter. Vi har sett Breaking Bad. Och nu är det alltså Homeland som gäller.

 

Det finns en del likheter mellan tv-serier och spel. Visst, den sistnämnda är mer interaktiv, men det är ändå samma princip. Vi lägger ner flertalet timmar på att följa karaktärer under deras äventyr och personliga utveckling. Vi längtar efter att kunna se vad som händer sen, när veckans avsnitt är sett eller när det är dags att lägga ner kontrollen för kvällen. De är båda en berättelseform som är mer invecklad än filmens - här gäller det ju trots allt att materialet (förhoppningsvis) håller längre än 90.

 

Jag blir oftast väldigt fast i både serier och spel. Jag föredrar att kunna se eller spela allt i så få sittningar som möjligt, men det är inte alltid så att tiden räcker till. Just nu är jag på den sjätte säsongen av Sex and the City, och jag och Andreas har nyligen börjat se Homeland. Samtidigt som jag har min stad att ta hand om i Animal Crossing New Leaf och min trädgård i Gardening Mama Forest Friends. Men det är ju så mycket lättare att sätta igång dvd:n eller Netflix, än att hämta, ladda och starta sin (förmodligen) batterilösa 3DS. Plus att det ibland är så mycket lättare att bara följa med på ett äventyr snarare än att behöva vandra runt själv i spelens värld. Sedan är det ju betydligt lättare att portionera serieavsnitt - man blir lättare mätt på ett avsnitt än vad det är att avsluta ett spel. "Jag ska bara", sparpunkter och längre uppdrag gör att man lättare dras till enkelheten av att bara trycka på stopp.

 

Men precis som tv-serier har sina fördelar över spelen, har spelen klara fördelar över serierna. Att själv kunna uppleva äventyret på ett annat sätt, leva sig in i historien, känna sig som en del av spelvärlden... Båda dessa former av underhållning har sina speciella egenheter, men sida vid sida är de ändå samma sak - just underhållning. Och visst är det väl fantastiskt.

 

 

Det har gått åtta år sedan jag började samla på Resident Evil. Åtta år av jakten på det perfekta tillägget till samlingen. I början var det enkelt - då var det ju bara att köpa allt, för då hade jag ju så mycket kvar att skaffa! Men allt eftersom åren gick samlade jag på mig mer och mer, och det blir allt svårare att hitta det där lilla extra till samlingen, som man blir extra glad av. En av mina favoriter i min samling är faktiskt min guidebok till Resident Evil 5. Som jag köpte en vecka efter att jag klarat ut spelet. Jag har satt postit-lappar på alla sidor för att lättare kunna slå upp just det jag behövde. Den var min guide till att kunna skaffa allt. Åtminstone i Resident Evil 5. Guideböcker har ändå en viss charm. Precis som annan tryckt skrift som har att göra med min samling. Under dessa åtta år som Resident Evil-samlare har jag köpt på mig en hel del guideböcker. Så idag tänkte jag ge er en (någotsånär) guidad tur genom den delen av min samling.

 

Som nog de flesta av er vet så samlar jag på Resident Evil. Någonting som inte lika många vet är att jag också samlar på Resident Evil. Till viss del. Även om mitt fokus främst ligger på min Resident Evil-samling. Förvirrande? Jag skyller på en viss Paul W.S. Anderson. Här är min andra Resident Evil-samling:

 

Årets upplaga av Retrospelsmässan toppade tidigare års mässor med jättekliv. Det var helt klart den bästa mässan jag någonsin har varit på. Och det beror så klart mycket på allt det arbete som RSM-Crew har lagt ner på mässan. Stort tack för en fantastisk lördag!

 

Vårt äventyr till Retrospelsmässan började i fredags, när vi åkte mot Göteborg. Väl framme checkade vi in på hotellet (som smidigt nog ligger mittemot mässhallen) och möttes av denna utsikt från vårt rum:

 

Så... jag har gått och blivit förkyld. Väldigt förkyld. Ingen energi, ingen ork. Det enda jag gör är att vila och sova. Och kämpa för att bli frisk. Så det har inte blivit så många blogginlägg den senaste tiden. Men jag ska bättra mig, och förkylningen ska försvinna. Hoppas ni får en trevlig helg, så är jag tillbaka när jag är frisk igen. Jag har en del inlägg som jag bara väntar på att skriva. Så de kommer så fort jag blir frisk.

 

Det här året flyger verkligen iväg! Nu på lördag är det dags för en av årets bästa dagar - Retrospelsmässan i Göteborg. Vi ska gå på mässan i år igen, och det kommer bli så himla kul! Visst ses vi väl där?

 

Ikväll är det dags! Jag och Robert ska ta oss an det sista inspelningstillfället av Resident Evil-podcasten. Har ni några som helst kommentarer kring denna fantastiska spelserie har ni fram till 18:00 att höra av er till oss. Det ska bli så himla kul att spela in den här delen! 

 

Det har blivit ändrade planer för min del. Istället för att streama ska jag ha en filmkväll. Jag har ingen energi kvar, så vi sparar streamandet till en annan gång. Ha en härlig lördagskväll!

 

Det närmar sig nu. Om bara några timmar är det dags att dra igång streamen och spela Resident Evil HD REmaster som Chris!

 

Jag hade en period för ett tag sedan då jag var ledig i stort sett varje torsdag. Den här veckan hamnade min lediga dag på denna (ganska) soliga fredag. Och här sitter jag med persiennerna neddragna och dricker en stor kopp te. Idag har jag en massa tvätt att ta hand om, och sedan ska jag skriva in min del av "läxan" från förra inspelningstillfället med Robert. Vi ska spela in på söndag, så än så länge har ni möjlighet att lämna kommentarer. Passa på! Det är den sista delen som ska spelas in på söndag, och då kommer vi gå in på alla olika sidospår i den här otroligt utspridda serien. Och det är där min läxa kommer in - eftersom jag har spelat de flesta av sidospelen är det min uppgift att skriva en liten sammanfattning om dem så att vi är lite förberedda när det väl är dags att börja prata.

 

De av er som har följt min blogg länge vet vad jag har för tradition i början av maj. Ni som är lite nyare kommer att få upptäcka det i dagens inlägg. Det är dags för årets glassbild - femte året i rad. Den här traditionen "råkade" bara bli en tradition:

 

"Det började lite av en slump. I maj 2011 åt jag vårens första glass ute i solen. Och tyckte att det var ett bra tillfälle att ta en bild. Förra året åt jag också vårens första glass i maj, och tog en likadan bild. Igår var det dags för årets glassbild."

 

Det blogginlägg som ovanstående stycke kommer ifrån, publicerades här på bloggen den 8 maj 2013. Alltså två hela år sedan. Idag var det dags att bidra med årets glassbild.

 

Idag plingade det på dörren, och jag fick ta emot det här:

 

Tjejer (och kvinnor) som spelar tv-spel finns ju inte, egentligen. Åtminstone inte i stor skala. Tjejer (och kvinnor) som spelar tv-spel OCH ser bra ut finns ju definitivt inte, egentligen. Tjejer (och kvinnor) som spelar tv-spel OCH ser bra ut OCH spelar killars (och mäns) favoritspel är så ovanliga (nästintill icke existerande) att det inte går att missa en så bra chans när en väl kommer i kontakt med en. Men vad ska en göra för att komma i kontakt med dessa mytomspunna varelser? Det bästa är att börja med att ge dem en komplimang av deras utseende. För det är ju det som spelar mest roll. Det vet ju alla. Nästa steg blir att fria till dem, direkt. Skippa allt det där jobbiga med att dejta någon för att lära känna dem på riktigt - fria direkt så är saken klar!

 

Låter det otänkbart? Vad bra. Gör aldrig någonting sådant. Det är obehagligt och gör en obekväm. Jag streamade The Binding of Isaac Rebirth på min Twitch-kanal igår och var med om mitt första spontana frieri. Jag har råkat ut för förr att killar (och män) som ser min stream passar på att ge råd och berätta för mig hur jag ska spela, in i minsta detalj, eftersom jag är kvinna och, som vi kom fram till i början av detta inlägg, inte egentligen kan spela spel. Jag gör det ju bara för att träffa killar (och män). Och för att jag vill ta ifrån dem deras intresse. För jag gillar ju inte spel, egentligen. Jag vill ju bara hitta någon som friar till mig utan att de vet vem jag är eller hur jag är som person. Att jag "ser bra ut" och spelar tv-spel är ju det enda som spelar någon roll. Nej, inte okej beteende. Jag spelar tv-spel för att det är mitt största intresse, och för att det gör mig glad. Jag kan ta att någon försöker vara "hjälpsam", och ragequittar min stream när jag inte gör som de vill. Men börjar en konversation med en komplimang om mitt utseende tätt följt av ett frieri blir det blockning på en gång. Jag tänker inte tolerera sådant beteende. "Han ville ju bara vara snäll". Jaså? Då måste jag ha missuppfattat allt.

 

Tjejer (och kvinnor) som spelar tv-spel är faktiskt inte ovanligt alls. Men det är någonting som jag har fått höra flera gånger när jag har pratat med gamers av det manliga könet. Att vi är så ovanliga. Att det, faktiskt, inte går att hitta tjejer (och kvinnor) som ser bra ut och spelar tv-spel. Men det kan mycket väl bero på beteenden som de jag tagit upp i det här inlägget. Det är inte kul att råka ut för sådana saker, och det är långt ifrån en komplimang. Jag får bara en sån olustkänsla av hela grejen. Kan en någonsin, som kvinna, få spela sitt favoritspel utan att sättet en spelar på ska kommenteras in i minsta detalj? Nu vill jag passa på att skilja på hjälp och hjälp. Ber jag om hjälp med att förstå vad ett objekt i The Binding of Isaac Rebirth gör tar jag givetvis emot den hjälp jag kan få. Det är de gånger då minsta lilla rörelse ska kommenteras som det blir för mycket. Jag kan spela. Jag har gjort det i nästan hela mitt liv. Ingen behöver hålla min hand. Jag kan.

 

Jag är en kvinna, som ändå ser helt okej ut, som spelar tv-spel (riktigt bra om du frågar mig) och som är trött på denna typ av beteende. Bara för att jag är kvinna ses jag som en damsel in distress så fort jag plockar upp en handkontroll. Och jag är trött på det. Jag tänker inte stå ut med denna typ av beteende bara för att jag väljer att streama. Det är inte okej.

 

Det var ganska längesedan som jag klarade av min omgång av Resident Evil HD REmaster med Jill. Nu känner jag att jag har tid att faktiskt spela igenom med Chris också! På fredag börjar min streaminghelg, som kommer att vara både på fredag kväll och lördag kväll. Klart ni ska vara en del av äventyret!

 

I gårdagens blogginlägg nämnde jag att jag länge hade skjutit upp köpet av den samlingslådan. När jag ändå tog tag i att köpa den, som jag velat göra så länge, passade jag på att färga håret i samma veva också. I en färg som jag har pratat om i ungefär två års tid. Idag var det äntligen dags att ta det steget. Min vän Kerstine hjälpte mig att fixa den nya färgen. Så här blev resultatet:

 

Min bror och hans sambo gav mig ett presentkort på GAME i födelsedagspresent, så jag passade på att genomföra ett efterlängtat köp.

 

April flög iväg, och vi är redan inne i maj. Hur gick det här till? Andreas och jag har varit och hälsat på hos mina föräldrar i några dagar för att fira min systers födelsedag. Så nu är vi tillbaka hemma och tar det lugnt. Jag tar hand om min trädgård och Andreas bygger rustningar. Jag har precis låst upp ett nytt tema - vinter. Inte så passande när vi precis kom in i en fantastisk vårmånad, men så kan det gå.