Nu har det hänt. Det som jag hoppades aldrig skulle inträffa. Det ryktas om att Alice Abernathy från Resident Evil-filmerna kommer att vara med i Resident Evil 7. Det var D.C. Douglas (Weskers röstskådespelare sedan The Umbrella Chronicles) som uppmärksammade mig om detta via hans facebook. Resident Evil 7 kommer att visas upp på E3. Det är mer eller mindre klart. Att det även ryktas om att Wesker skulle komma tillbaka i det nya spelet får mig att undra vad som egentligen händer på Capcom. Hur ska de isåfall förklara det, och hur sjutton passar egentligen Alice in i spelens storyline? Gjorde Wesker en sköldpaddsmanöver i sista sekund ändå? Men så verkar ju inte Capcom bry sig så mycket om just storylinen i Resident Evil-serien längre. Det ska ju bara vara actionfyllda spel som tilltalar de stora massorna.

 

Om Alice Abernathy är med i Resident Evil 7 vet jag ärligt talat inte vad jag kommer göra. Det verkar som att hon "bara" kommer att vara med i Mercenaries, men det är ju illa nog. Hon är med. I spelen. Där hör hon inte hemma alls. Jag är negativ, det vet jag. Men den här spelserien betyder så otroligt mycket för mig - jag samlar ju på den. Frågan är dock om jag kommer vilja fortsätta göra det om spelen och Paul W. S. Andersons filmer vävs samman.

 

I helgen var det Sci-Fi mässan i Göteborg, som jag skulle ha gått på med min vän Boel. Eftersom Jason Momoa inte kunde närvara vid mässan på grund av en filminspelning hade vi dock inte längre någon anledning att gå på mässan. Så vi hade en helg helt utan tider att passa och bara tog det lugnt.

 

Boel mötte upp mig vid stationen, och efter en hej-kram gick vi och köpte kaffe och en macka. De kunde inte stava till mitt namn. Borde sagt att jag heter 1051 istället. 

 

Eftersom jag och Boel inte har träffats på två år hade vi en hel del att prata ikapp på. Efter en timme och 45 minuter kände vi dock att det var dags att bege oss hem till henne, haha!

 

Så här glad var jag över att träffa Boel igen.

 

I lördags gav vi oss ut på ett shoppingäventyr, och mot kvällen blev det glass i (ganska) stora lass i solen. Vilket väder det var! Helt underbart. Efter att ha ätit en riktigt lyxig middag (så lyxigt som det kan bli när man är student) så kollade vi på Bröderna Fluff och åt en massa gott.

 

Jag lovade ju att jag skulle lägga upp fler bilder från födelsedagen, så då måste vi ju ta en titt på tårtan! Vi bakade den kvällen innan, och garnerade den på min födelsedagsmorgon.

 

Min sambo var riktigt glad över att han inte behövde vispa marängen för hand den här gången. Elvisp, det är grejer det. (Här vispar han grädde, men ändå.)

 

Våren är här, på riktigt! Det är varmt ute, solen lyser härligt och fint - och klockan är halv åtta på kvällen. Det är nu man känner hur otroligt underbart det är att leva. Jag var ute på en fotopromenad idag. Vi har en enskild uppgift vid sidan av grupparbetet där vi ska fixa till en hemsida med Wordpress som grund. Jag har väntat på det riktigt fina vårvädret - jag ville ha med så fina bilder som möjligt på min sida. Plus att det är härligt att vara ute och gå.

 

Det har varit smått kaos här hemma de senaste dagarna med en massa födelsedagsfirande. Jag tror aldrig att jag har varit så stressad över bakning någonsin! Fler bilder från födelsedagen kommer att komma upp här på bloggen inom de närmsta dagarna. Bloggen hamnade lite i kläm där ett tag, men jag ska bättra mig.

 

För många är idag bara Skärtorsdagen. För mig och de i min närhet är dagen så mycket mer än så. Idag blir jag 23 år gammal! Som vanligt när jag fyller år är jag för uppspelt för att kunna sova ordentligt. Klockan halv sju imorse vaknade vi. "Vill du öppna presenterna nu?", frågade min sambo. Jag tänkte ett tag innan jag svarade "Nej, men snart!". En timme senare kunde jag inte vänta längre.

 

Den var på plats. Dragkedjan. Efter många om och men. Jag är inte expert på dragkedjor, men jag kan minsann få det att fungera som det ska. Problemet kom när jag provade överdelen och upptäckte att dragkedjan var för kort. Så då var det bara att sprätta upp allting, köpa en längre dragkedja och försöka igen. Nu är den nya på plats och fungerar som den ska. Så här såg det ut när jag jobbade med den.

 

Arbetet med Braixen har gått långsamt. Mycket beror det på att jag har varit så otroligt upptagen med annat att jag inte har haft energi nog att jobba vidare med dräkten. Men igår drack jag en god latte och var på topp. Tills jag råkade köra över dragkedjestoppet och böjde symaskinsnålen. Efter en långdragen duell som denna finns det inget mer tillfredsställande ljud än när dragkedjan går att öppna och stänga. Det är ren och skär cosplaylycka.

 

Nu var det ganska så många dagar sedan jag lade upp ett nytt inlägg här på bloggen. För att förklara vad jag har haft för mig som gjort mig så upptagen så kan jag berätta lite om min dag idag. "Men jag vill inte höra om din dag ju." Det blir kul. Jag lovar.

 

Jag ställde klockan på 06:00, snoozade till 06:45, åt frukost och gjorde mig i ordning. Sedan bar det av mot bussen. Vad som hände på morgonen kan jag nog berätta om en annan gång, så vi hoppar fram till klockan 12:15. Då mötte jag upp min projektgrupp - delkursen just nu handlar om ett skarpt projekt där vi i våra grupper har olika roller och ska uppträda därefter. Vi har en webansvarig, en filmansvarig, en copywriter, en art director och sedan projektledare, som i vårat fall är jag. Vi hämtade kamerautrustning vi hade bokat och började filma lite översiktsscener till vår film.

 

Sedan åkte vi iväg och filmade lite mer, och efter det bar det av till Universitetet igen. Då var klockan runt tio i fyra, så vi passade på att köpa mat i restaurangen (jag hade inte ätit någon lunch) och satte oss ner och planerade det sista mer i detalj. Vi filmade sedan det allra sista (vilket gjordes med ett väldans glatt humör på grund av ett par riktigt roliga bloopers), och efter det var det dags att föra över alla filerna till en dator i datorsalen. Vi gick igenom alla filmklipp och favoritmarkerade de vi tyckte bäst om. Eftersom kameran ska vara tillbaka imorgon bitti ville vi vara säkra på att våra filer faktiskt fanns någonstans på datorn. Och där fastnade vi. Som vana PC-användare känns Mac som en enda stor djungel. Så vi använde en livlina och ringde en vän, men kunde fortfarande inte riktigt lista ut vad problemet var. 

 

Runt klockan 20:25 kom en man in i datorsalen och sa "Egentligen stänger vi av strömmen 20:00, men vi tänkte att alla inte verkar ha fått den informationen... så vi stänger av den halv. Så ni vet." Så då var det bara att packa ihop grejerna för dagen. Jag kom hem runt 20:45. Efter att ha varit på Universitetet. Försöker hålla mig från att fnissa över dagens galenskaper eftersom min sambo spelar in en podcast för fullt just nu. Vilken dag!

 

Så ni får ursäkta den dåliga uppdateringen som har varit - jag har bara "lite" fullt upp med studierna just nu. Jag hoppas att jag snart ska få lite mer tid till bloggen igen. Förhoppningsvis lyckades jag ge en bra återspegling av hur denna extremt långa dag har innefattat för äventyr. Det är när man kan sitta kvar på Uni så sent som man vet att man har valt rätt utbildning.

 

Medan de flesta spelare är en bra bit in på New Game+ av Dark Souls II vid det här laget, spenderar jag min speltid tillsammans med mina bybor i Animal Crossing New Leaf och Phoenix Wright Justice for All. Och Mass Effect. Äntligen, äntligen Mass Effect. Jag spelar det med min vän Kerstine som sällskap, och eftersom hon har allt DLC på sin konsol och jag inte har något på min, kan vi bara komma framåt hemma hos henne. Min konsol klagar bara på bristen av DLC om jag försöker ladda min sparning. Även om det är lite trist att inte kunna spela precis när jag vill, blir det mycket mer än att bara spela på det här sättet. Det blir lite som ett projekt. Kerstine är en väldans van Mass Effect-spelare (hon samlar till och med på Mass Effect), så det är jättekul att resa igenom galaxen med henne. Och Mlie Shepard.

 

Gårdagens spelsession blev dock lite frustrerande. Nu tänker jag skriva detta utan spoilers, så jag hoppas ni hänger med ändå. Vi var på stället där man ska träffa en viss Matriarch, ett ställe där det är en massa cutscenes och fullt med stasis. Jag blev träffad av en stasis precis innan en cutscene. "Då hinner hon nog resa sig upp innan cutscenen är slut", tänkte jag glatt. Men nej då, så enkelt kan det ju inte vara. Efter cutscenen ville inte Shepard resa på sig. Alls. Jag kunde inte göra någonting, förutom att sakta glida nerför trappan och vänta på att min health skulle ta slut. Som sagt, frustrerande. Så då var det bara att göra om partiet från början.

 

Glitchar kan vara riktigt roliga ibland, men inte när de förstör spelupplevelsen. Att detta kunde inträffa var ju lite av en överraskning. Vi kom dock förbi det partiet till slut, och efter det kände vi att en save var på sin plats! Den största fördelen med att Kerstine vid min sida under det här äventyret är att hon kan så mycket om Mass Effect. Hon avslöjar ingenting, men ger lite ledtrådar här och var. Känner mig som en detektiv när jag spelar, haha. Det blir som co-op fast med bara en spelare.