Finns det något jag hatar mer än vatten i tv-spel så är det fiender med one-hit-kill-attacker. Chocken över att bli uppäten av en groda för första gången i Resident Evil Zero fick mig att bara sitta still med kontrollen i handen. Behöver jag säga att jag inte sett fram emot att möta dem den här omgången? Även fast det är jobbigt att bli uppäten av krokodilerna i Marshlands i RE5 (de har något emot mig) så känns det bara så mycket värre att bli dödad av en groda. Första gången det hände hade jag inte sparat på länge. Väldigt länge. "Jag behöver inte spara, jag ska ju bara gå bort dit" trodde jag. Förutom grodor och krokodiler tycker även motorsågsgalningarna om att göra mitt lidande kort med ett one-hit-kill. Får panik så fort jag hör ljudet från motorsågar. Tragiskt nog gäller det inte bara i spel...

Jag tycker inte om fiender som inte ger mig någon som helst chans att försvara mig mot deras attacker. Det är inte lätt att tänka ut hur man ska ta sig vidare i Project Zero 2 när man har Sae tätt efter sig med utsträckta armar. Hon får gärna gå iväg någonstans och ta med sig alla Reapers från RE5. Mot Sae och den där dumma grodan har man ingen chans att skydda sig, samma sak gäller när Lorenzo i Haunting Ground gått och blivit lite hetare. Mot Reapers, motorsågar och krokodiler är det en helt annan sak. Jag tycker det är extremt lugnande att ge igen med en Rocket Launcher när tillfälle ges. Fast det är klart - man kan ju få revancsh mot krokodilerna på annat håll. Den stora fina besten i RE2 kan man ju förvandla till en väska på ett väldigt smidigt sätt. Och frustrationen över Lorenzos jobbiga one-hit-kill kan man ju alltid ta ut på de stackars intet ont anande homunculusarna. Han som slickar på golvet är min favorit. "Whoooop!"

Det där med att ge igen fungerar dock inte alltid som man vill. När jag spelade Resident Evil 3 för första gången själv efter många års väntan - och så klart mentala förberedelser inför mötet med Nemesis utan min brors stöd - hade jag med mig väldigt många shotgun shells, en hel skottkärra med handgun ammo, fickorna fulla med magnum skott, och gick in för att möta honom. Det var ju tack vare vår borttappade RE3 skiva till PlayStation som jag tog första steget mot en samling, när jag köpte det till PC för att kunna spela det, rage-quittade på grund av kontrollerna och skaffade det till GameCube när jag köpte mitt Wii. Så lång väntan, och nu var det dags. Nemmeh-boy gjorde mig dock besviken genom att dö väldigt enkelt. "Jahopp" tänkte jag. Så kul var det. Han som hade jagat mig igenom ett helt spel, så bestämmer han sig för att han inte vill leka längre när jag väl skaffat nya leksaker.

En annan ge-igen-metod som visat sig fungera är att använda sig av de glitchar som säkerligen finns i spelet. Jag har lyckats snubbla över ett par i RE4 som är väldigt användbara. Som den i gruvan när man är på jakt efter offret till lejonet. Den glitchen är perfekt för de av oss som råkar ha motorsågsfobi. I just den delen av spelet som glitchen finns i ska man möta just en sådan galning - han gömmer sig på andra våningen i ett slags underjordiskt hus. Det finns inte mycket plats att springa på där, så jag blev riktigt glad när jag först upptäckte vilket geni denna motorsågsgalning är. Det räcker med att man står på ett säkert avstånd från både honom och huset och skjuter ett skott genom den glugg som stegen finns uppställd mot. Motorsågen går igång, men farligare än så blir det inte. Han kan inte ta sig ner för stegen. Inte tänker han på att han kan vända sig om och gå nerför trappen. Nej då. Han springer så fint in i väggen. Perfekt när man vill ta fram sin rifle och göra sig av med ett par skott.

Vill man göra siv av med de jobbiga krypen i RE4 (föregångarna till Reapers) på väg till just motorsågsglitchen kan man göra det på ett väldigt behändigt sätt. Det finns en glitch för dem också, nämligen. Inte lika rolig som den för motorsågisen, men fortfarande lika effektiv. Det är bara att gå in i gången man ska gå igenom för at ta sig vidare, men stanna relativt nära ingången. Krypen kan flyga in bakom dig och ut igen, men de kan inte röra dig. Det finns en massa fler glitches jag hittat (antingen med ghälp och tips från andra, eller såna som jag bara råkat hitta), men de kan vi kanske ta en annan gång.

Nu har det gått en hel vecka sedan jag kom hem från en riktigt rolig Närcon-helg i Linköping! Det var min första tur till den staden, så det var spännande att se något nytt (Närcon har tidigare år varit i Örebro). Lyckades gå väldigt mycket vilse i alla korridorer på själva området dock.

Jag gick upp väldans tidigt på torsdagen för att packa det sista (hade inte alls skjutit upp det alldeles för mycket, nej då), ta på mig cosplayen och göra mig redo att åka tåg. Jag hade sovit ytterst lite eftersom jag hade suttit uppe och sytt på det sista. Jag lyckades bli klar i tid - dock fick det bli utan Umbrella-text och logga. Men det hann jag inte med, helt enkelt. Skrivaren ville inte det jag ville. Jag mötte Elisabeth på tågstationen i Linköping, och vi åkte buss med massa andra konventare den sista biten. Sen var det dags att köa! Det är, trots all väntetid, faktiskt roligt att köa inför konvent. Man hinner se en massa olika personer (med eller utan cosplay) och man hinner fota. Och dansa till Caramelldansen. Jah. För en gångs skull hade jag valt en cosplay som det gick att köa i i det väder som var. Det var varmt. Nog för att det blev varmt i vinterstövlarna (som jag fått hemskickade bara någon dag innan det var dags för Närcon), men jag hade med mig ett par flip-flops som faktiskt fungerade helt okej till cosplayen.

Fredrika kom till kön lite senare, med sin cosplay kvar i bilen. Tvivlar på att hon skulle vilja köa i den, haha. Vad hon var? En Reaper från Resident Evil 5. Hennes första cosplay - inte blev det något simpelt där heller =D Och sen kom Lasse som Stormtrooper från Star Wars. Han blev riktigt populär. Något som är riktigt bra med konvent är att man kan träffa personer man annars inte ser så jätte ofta. En helg går dock väldans fort. Vi fick våra fina gröna band (som går jättebra ihop med Uppcons blåa band från i år) och sovsalsband till slut, och vandrade iväg till sovsalen för att lämna alla våra väskor. Sen mötte vi till slut upp med Lisette och Hanna - och så var vi alla samlade.

Jag tog alldeles för få bilder den helgen. Min digitalkamera strulade och telefonen tar inte tillräckligt bra bilder. Funderar starkt på att köpa en ny kamera, även fast jag inte haft denna så länge. Fick åtminstone ett par riktigt bra bilder. Vissa av de jag kommer visa upp i det här inlägget är dock inte tagna av mig. Det kommer nämnas under bilderna, så klart. Tog ingen bild på lilla Trent, fast att jag sprang på honom nästan varje dag. Det var städpersonalens lilla maskot - ett litet haj-gosedjur. Jättesöt. Mina egna hajar, Neptune och Minilodon, hade säkert gärna velat träffa den lille krabaten. Han var mysig.

På fredagen var Fredrika med i Soul Calibur IV-turnering, och kom till Semifinal! Tyvärr blev det ingen vinst, men hon var jätteduktig ändå! Hon började sin första runda i första matchen med en Perfect =D

Lördagen var en riktigt spännande dag. Den viktigaste punkten på schemat för mig och mitt lilla gäng var cosplaytävlingen. Alla cosplayare fick vara i en fin liten loge, där det fanns tillgång till speglar och sittplatser, och det var vårt safe haven innan tävlingen. Vi fick äta hur mycket frukt och godis vi ville, och dricka så mycket saft och vatten vi orkade med. Vi behandlades som riktiga stjärnor, och hade till och med en röd matta i gången från scenen till logen. Sen fick vi två gratis måltider också. Det var verkligen uppskattat.

Efter cosplaytävlingen var det dags för fotografering för alla cosplayare. Fredrika blev jättebra på sin bild. På kvällen åkte vi till stan, och det var bara Elisabeth som cosplayade då. Efter att ha gått runt ett tag bestämde vi oss för att äta kvällsmat på Subways. Vi hade riktigt roligt när vi gick tillbaka till bilen. När vi kom till konventsområdet igen fanns det kladdkakor i massor eftersom det var 10-års jubileum för Närcon. Det fanns verkligen hur många som helst!

På söndagen blev vi väckta tidigare än planerat, eftersom de snart skulle stänga sovsalen och vi var tvugna att ta oss därifrån. Lisette och Hanna åkte bil medans vi andra gick. Vi stannade till och köpte frukost på Pressbyrån.

På vägen hem var det skönt att för en gångs skull inte ha ett tåg att passa - åkte med i Lisettes bil och tog direkttåget hem senare på kvällen, efter att ha ätit god kinamat med riktigt trevligt sällskap. Årets Närcon var verkligen ett lyckat konvent - skulle gärna ha tagit ännu fler bilder än vad jag gjorde. 54 stycken är inte så mycket att hänga i julgranen direkt. Nej, nästa gång ska jag ta ännu fler. Synd bara att det är tag dit.

Som alltid.

Närcon är bara två dagar bort (tekniskt sett bara en då det är onsdag idag nu när den är efter midnatt, men tänker jag så blir det bara jobbigt) och jag är inte färdig med min cosplay än. Det här blir första gången jag gör fler än en cosplay samma år, så det är ju lite kul. Valde en som jag trodde skulle gå snabbt, men min symaskin har strula till det alldeles för mycket för mig. Den gillade inte mitt tyg, och dragkedjorna ska vi inte ens nämna. Det har blivit sena nätter, men nu börjar jag närma mig en färdig cosplay ändå. Har försökt göra mitt bästa att tackla bort alla tankar om att min cosplay måste bli perfekt (jag är bara perfektsionist när det handlar om kreativa saker) så att jag ska kunna bli färdig någon gång. Det är inte så mycket kvar nu, men så måste jag ju packa också. Och hämta ut tågbiljetter. Och skriva ut konventsbiljetten. Usch, så mycket på en gång som måste fixas.

Jag har inte spelat något spel på länge - har prioriterat cosplayen i första hand. Dock tog jag mig lite längre i Resident Evil Zero (nej, jag är inte klar med den här omgången än), men det berättar jag mer om en annan gång. Förhoppningsvis blir jag bättre på att uppdatera efter Närcon. Vem jag ska cosplaya? Det säger jag inte. Kan åtminstone säga att det blir lite svalare än min förra, hehe.

Men nu blir det dags att sova, klockan är ruskigt mycket och jag ska upp tidigt och fortsätta. Kanske hinner slnga upp några bilder när jag är klar med allt? Det visar sig. Annars är jag tillbaka någon gång nästa vecka - med ett nytt konventsband på armen.