Den hade bråkat otroligt mycket, men i förrgår blev jag äntligen klar med dragkedjan på mina cosplay-jeans. På förra årets UppCon modifierade jag ett par rosa jeans så de till slut blev rosa mini-shorts perfekta för en Resident Evil 2-cosplay. I år är reglerna hårdare - så mycket som möjligt måste vara sytt från grunden. Därför har jag suttit i nästan en vecka med det som så småningom ska bli jeans.

Igår började jag med den nya versionen av min väst - den förra skadades i en olycka med ett strykjärn. Jag har ändrat lite detaljer vad gäller de dekorativa sömmarna, så jag hoppas verkligen att det ska bli rätt den här gången. Mina handskar är nääästan klara, men mer om det kommer i ett senare inlägg. Tro mig, jag har stora planer för den idén, hehe. Sedan har jag även gjort klart linearten för mitt Let Me Live-tryck, och fick idag höra att det nog ska gå att trycka trycket på mina dekorativsömmar på ryggen. Det var skönt att höra, var orolig över att jag skulle behöva måla allt för hand. Eftersom UppCon bara är lite mer än en vecka bort hade jag nog inte hunnit med det.

Vad gäller jeansen är det inte så mycket kvar nu ändå - jag ska i stort sett mest bara sy ihop bakdelarna med frammen så har jag mig ett par jeans. Tänk, förra tisdagen var mina jeans endast en myntficka. Och på tal om fickor så är framfickorna lite speciella. Det som är själva fickorna - ni vet det där innertyget som brukar vara i ett tunnare tyg - är gjort utav en kjol jag sydde på syslöjden för omrking sex år sedan. Jag blev inte riktigt nöjd med den, och lät den ligga hos farmor. Hon kunde inte slänga den, eftersom hon sa att det ju skulle vara synd när jag hade kämpat med den. Och så kom den dagen då de innerfickorna skulle sys. Vad skulle jag använda för tyg till det, hade farmor något bra hos sig? (För att klargöra syr jag min cosplay hos min farmor på hennes symaskin, eftersom min inte alls tycker om mig för tillfället.) Då kom den där kjolen till användning.

Att mixa något jag sydde för så många år sedan med något jag syr nu känns ganska speciellt ändå. Det visar på något sätt hur jag har utvecklats och blivit bättre på att sy. Jag har ju nästan ett helt par jeans klara.