De som läser min blogg vet nog att jag tycker mycket om att skriva, även om jag inte uppdaterar med nya inlägg varje dag som andra bloggare. Jag tänker hellre till en extra gång vad gäller mina inlägg. Sen vill jag ju inte att den här bloggen ska bli som facebook eller twitter - med korta uppdateringar. Nej du, lite mer tanke bakom texterna än så, hehe. Så när jag väl får idéer till inlägg som detta kan man ju inte säga nej.

Idag (eller rättare sagt ikväll) såg jag på "Kvällen är din" på tv. Det var ett av de absolut bästa program jag sett - personer som gjort något för andra får sin önskan uppfylld. Att få sjunga med sin stora idol på scenen inför publik, att få dansa med sin favorit-dansare från Let's Dance, att få flyga ett plan och att få träffa sin stora idol var de önskningar de här programmet handlade om.

Efter att ha sett "Kvällen är din" började jag tänka (det gjorde jag i reklam-pauserna också iförsig, men ändå). Om jag skulle få en önskan uppfylld, vad skulle det då vara? Hade det varit för bara ett par år sedan hade jag utan tvekan sagt att jag ville träffa min dåvarande idol Drake Bell - en sångare/skådespelare jag tyckte mycket om i ett par års tid. Men förutom att fundera över det insåg jag att det är väldigt lätt att bilda sig en uppfattning om folk utan att riktigt bry sig om hur de är som person. Som Justin Bieber. Som många andra har jag tagit avstånd från hans musik, och inte brytt mig om det alls. Förrän jag såg det där programmet, så klart - där en tjej fick gå på en av hans konserter i Berlin och träffa honom. Jag var så glad för den lilla flickans skull, och tyckte att det var otroligt snällt av Justin att ställa upp på något sånt här. Detsamma gäller så klart Josh Groban som sjöng en duett med ett fan på scenen. Jag kan ju tänka mig hur otroligt glad jag hade varit om jag fått träffa Drake Bell när jag tyckte om honom som mest. Hade nog inte kunnat tänka mig något bättre.

Men att ändra uppfattning kan man ju göra om annat än människor också - filmer, böcker, spel, glass... Allt, nästan. Filmen Resident Evil Afterlife är ju ett bra exempel. Jag har aldrig gillat filmerna så speciellt mycket, av sådär väldigt uppenbara andedningar, hehe. De är helt okej som filmer, men som Resident Evil fungerar det inte alls. Det var bra tills de drog in karaktärer från spelen. Men, nog om det. Jag såg Resident Evil Afterlife på bio i min cosplay tillsammans med mina vänner, och vi hade en rolig helg med en cosplayphotoshoot dagen efter bion. Jag läste en recension om filmen i en tidning, och tyckte att kritiken mot den låg på helt fel ställen, och chockade mig själv med att "försvara" filmen och ändra min uppfattning åtminstone lite. Det höll tills jag såg filmen igen, haha. Men att de är bra som filmer förnekar jag inte - bara man inte tänker på att jag spelat Resident Evil spelen i stort sett hela livet så går det relativt bra ändå. Något jag dock aldrig, definitivt aldrig kommer ändra uppfattning om är Twilight. Räcker gott och väl med en i familjen som gillar det.

Som jag sa var min högsta önskan för några år sedan att träffa Drake Bell. Nu skulle jag dock mycket hellre komma in på det universitet och den utbildning jag sökt till hösten. Jag tog en paus från skolan i ett helt år efter studenten, men det räcker med det. Jag har kommit på vad jag vill göra med mitt liv, och det var det hela "pausen" gick ut på. Får man bara hoppas att jag blir antagen och får börja med nästa steg i livet. Man kan ju åtminstone alltid önska.