Det har tagit ganska (läs: väldigt) många timmar, men nu har jag lyckats klara ut Professor Layton and the Lost Future. Eftersom det blivit många tågresor för mig när jag pendlat till och från universitet har det varit ett riktigt bra rese-sällskap. Jag hade inte spelat något Layton-spel innan, så det var kul att äntligen få testa!

Vissa av pusslen var enkla att lösa, medan de av det svårare slaget gjorde mig halvt galen när jag inte lyckades lösa dem (fast med tillräckligt mycket envishet gick det till slut ändå). Av de pussel som finns i storyn har jag löst alla utom tre, så det har ju blivit ett par. Och på tal om storyn - när jag har tänkt på pusselspel förut har jag inte direkt förväntat mig att de ska ha en story överhuvudtaget. Jag blev minst sagt glatt överraskad när jag märkte att det var så mycket mer än bara pussel. I den värld man befinner sig i känns alla pussel som en naturlig del.

Vid flera tillfällen har jag tänkt att jag nog måste vara nära slutet. Sen händer det något helt nytt som gör spelet ännu längre. Handlingen förvånade mig riktigt rejält ett par gånger - tycker det är kul när spel inte är så jobbigt självklara utan faktiskt bjuder på en utmaning och vänder allting upp och ner när man tror att man vet vad som kommer att hända. Jag tänker inte gå in djupare än så i att förklara handlingen - spoilers är inte direkt något jag gillar. Professor Layton And The Lost Future är nästan bäst när man spelar det utan att veta särksilt mycket om det alls. Det är åtminstone min egen uppfattning.