Till en början var jag inte överförtjust i det här spelet, men jag tyckte det var tillräckligt intressant för att fortsätta framåt ändå. Det jag gillar mest med Phoenix Wright Ace Attorney är att man ibland har full koll på läget och vet exakt vad man ska presentera för bevis (okej, jag överdriver kanske lite) - för att i nästa stund vara helt oventande av vad som händer.

Det har varit ett par gånger då jag varit desperat nog att testa varenda litet bevis på precis vartenda statement - för att inse att om jag bara hade varit envis och tänkt till "lite" till hade det "kanske" gått att komma vidare ändå. Fast ja, värst var ändå den gången då jag försökt med just den metoden flera gånger om, men ingenting fungerade. Efter ett par dagars försök (jag kan faktiskt vara väldigt envis om jag vill) bestämde jag mig för att ta mig en snabb tur till GameFAQs och se vad sjutton jag skulle göra. Två små ord räckte för att få mig att vilja dunka huvudet i väggen flera gånger om (ungefär som när jag av misstag sparade över min RE4HDrunda) - press further. Jag hade försökt med fel metod hela tiden, inte undra på att jag inte kunde hitta någon motsägelse - det fanns ju ingen.

Phoenix Wright är ett väldigt bra spel att ha med sig på tågresor - så länge man kommer ihåg att vara uppmärksam när man närmar sig sin station. Blev en "trevlig" överraskning att höra att vi nästan var framme. Smart som jag var så sparade jag inte - jag hade alldeles för bråttom att plocka ihop alla mina saker. Fast ja, just det faktum att ett DS kan bli ett sånt bra sällskap på de (nästan) dagliga resorna gör ju att man inte spelar på det lika ofta hemma, just för att få spelet att räcka så länge som möjligt. Den strategin har fungerat relativt bra - ända tills den här veckan. Det har varit så spännade mot slutet att jag verkligen inte har kunnat lägga spelet ifrån mig. "Men Resident Evil Revelations släpptes ju förra veckan!" Precis. (Mer om det i ett senare inlägg ;D ) 

Jag klarade ut Phoenix Wright idag, efter ett par ragequits och en speltid uppdelad på en ganska så lång tidsperiod. Medans jag spelade upptäckte jag hur kasst mitt uttal är när det gäller engelska - mina desperata "Hold it!" registrerade oftast inte. DÄR SER MAN. Jag vet faktiskt inte hur många timmar jag spelat det sammanlagt, men eftersom tiden verkligen flyger iväg när saker blir som mest spännande så måste det vara ganska så många ändå. Även fast jag hört bra saker om den här spelserien så trodde jag ändå inte att de var något för mig. Efter att ha klarat ut det första kan jag glatt konstatera att jo, de är verkligen något för mig.