Att spela spel ensam är roligt, att spela med andra är också roligt. I början av veckan klarade jag och min sambo ut Kirby's Epic Yarn, som vi började med tidigare under året, men la åt sidan för att spela andra spel *host*AnimalCrossingNewLeaf*host*. Nu är dock dags att ta tag i nästa spel tillsammans - Super Mario 3D World. Kattdräkten är nog faktiskt det som lockat oss mest till det här spelet - ett Mario-spel är ju trots allt ändå ett Mario-spel. Man vet att man får ett roligt spel med mynt att samla. Kort förklarat. Jag hade inte motivation nog att ta mig igenom hela 3D Land till 3DS, så jag hoppas att det faktum att jag spelar med sambon motiverar mig åtminstone lite mer. Det är ju trots allt inte så jätteofta vi spelar tillsammans - det brukar mest ske på skilda håll.

 

Något som är väldigt uppfriskande med Super Mario 3D World är att det inte är Peach som behöver räddas. Hon är mycket bättre som en spelbar karaktär. När vi skulle börja spela var karaktärsvalet för mig enkelt - det blev så klart Toad. Sambon valde Peach, vilket inte heller var så förvånande. Spelet är vad man förväntar sig av ett Mariospel, men ändå så mycket mer än så. Banorna känns fräscha och nya, vilket nog främst beror på den charmiga kattdräkten. Att spela det här tillsammans med någon påminner mig om när jag och en vän satt med ett varsitt halvliterspaket med polkagrisglass från Glassbilen och spelade Super Mario Bros. 3 för en väldans massa år sedan.

 

Än så länge har vi bara kommit till andra världen, men det roligaste som har hänt var på ett ställe där en grupp fiender står på rad på båda sidor om där man ska gå, redan att hacka på oss med sina näbbar. "Hur ska vi klara det här?" frågade min sambo mig. Jag, som Toad (spelets snabbaste karaktär) bestämde mig för att det helt enkelt skulle vara bäst att bara springa och inte se sig om. Jag lyckas dock plocka upp en viss Peach när jag började springa också. Eller jag menar, det var min... plan.