I onsdags var jag och min sambo ute på äventyr. Vi hoppade på tåget till stora Stockholm och promenerade bort mot vårt hotell. Det var en dag då drömmar blir mer än bara drömmar. Det var dags för en av mina största drömmar att bli verklighet. Något jag väntat på i flera månader. Något jag längtat efter och drömt om i flera års tid. Det var en av mina största drömmar. Och nu har jag upplevt den.

 

När vi hade checkat in på hotellet gjorde vi oss i ordning för kvällen. Jag hade på mig en otroligt söt klänning som jag köpte i tisdags när min familj var på besök för en dag fylld av shopping. Sambon var minst lika fin han med.

 

 

På vår timmeslånga promenad från stationen till hotellet hade vi passerat en Max-restaurang. Den låg på vägen mot vårt slutmål på kvällen, så det blev kvällsmat där. Sedan var det dags att bege sig mot platsen där en av mina drömmar skulle bli verklighet: Globen. Hovet. En av mina tidigare drömmar hade slagit in på Globen tidigare. År 2011, när jag såg My Chemical Romance. Detta var visserligen i Annexet och inte Hovet, men ändå. Samma område, åtminstone. Det som hände i onsdags var ändå så mycket större än så.

 

Vi beställde biljetterna till onsdagens konsert för ganska längesedan. När jag först i november förra året fick reda på att det skulle bli en konsert i Stockholm på den här turnén visste jag att jag inte fick missa det. Det här var min chans. Jag är så otroligt glad att min sambo ville dela den dagen och den upplevelsen med mig. Onsdagskvällen hade knappast kunnat vara bättre än vad den var.  

 

Samma dag som jag såg My Chemical Romance live i Annexet fick jag hem en film i brevlådan. En film som var startskottet för det som fick mig att vilja gå på onsdagens konsert. Det var Repo! The Genetic Opera - en film som jag hade hört mycket om från mina Internetvänner Lara och Jennifer. Jag kunde inte låta bli att beställa den. Som nog de flesta som läser min blogg vet, så är Repo! en av mina absoluta favoritfilmer. Det är en film som man kan se hur många gånger som helst utan att tröttna på. Och det var i och med Repo! som jag lade märke till henne på riktigt. Jag hade blivit länkad till ett par av hennes låtar tidigare, men där och då hade ingen av dem riktigt fastnat. Men efter Repo! blev allting annorlunda.

 

Våra platser var på parketten. Till skillnad från de flesta konserten är inte det här en sådan konsert där man står upp. Det är en konsert där man sitter ner och njuter till fullo av den underbara musiken. Jag såg scenen hur bra som helst från min plats.

 

När klockan sedan blev runt halv åtta i onsdagskväll kom hon ut på scenen. Underbara Sarah Brightman. Att höra henne sjunga live var verkligen en dröm som blev mer än bara en dröm. Jag är så otroligt lycklig över att jag kunde åka på konserten. Jag har tyvärr ingen bra bild att visa upp på Sarah - jag tog bara en bild under hela konserten. Jag var så upptagen av att bara uppleva allting.

 

Jag hade inte hört något från den nya skivan Dreamchaser innan. Jag ville uppleva låtarna där och då på konserten. Men så klart sjöng hon även ett par äldre låtar. Däribland en av mina favoriter - Canto Della Terra. Hon sjöng den tillsammans med Erkan Aki. Men för mig var konsertens höjdpunkt det jag väntat och längtat allra mest efter - The Phantom of the Opera, även den sjungen tillsammans med Erkan Aki. Hans röst må ha varit lite av det ljusaste laget för att vara the Phantom, men de sjöng den så bra tillsammans att glädjetårarna inte var långt borta alls, precis som med Canto Della Terra. Konserten var helt fantastisk.

 

Att höra Phantom of The Opera sjungas live var i sig en dröm som blev sann. Sarahs tonartshöjningar i den låten får det hela att låta helt... magiskt. Fantastiskt. Underbart. Förtrollande. Biljetterna från konserten ska för evigt sparas på ett fint ställe. Hela onsdagskvällen var en dröm som blev sann. Jag är så lycklig!