Man kan väl säga att jag underskattade Winona lite. Hennes Pokémon är flying, men det jag inte hade räknat med var att en av dem skulle ha en typkombination som skulle bli svår att klå. Hon skickade ut Swellow först. Blaziken briljerade, som väntat. Näst på tur var Pelipper, som även är vattentyp. Blaziken fick backa, och istället skickade jag ut min Linoone. Efter att Pelipper besegrats var det dags för Skarmory att ta plats. Denna steel-Pokémon var även den en lätt match för min kära Blaziken. Så långt gick allt ändå bra. Sedan hände någonting oväntat. Winona skickade ut sin sista Pokémon - Altaria.

 

Den må se söt ut, men under den gulliga ytan döljer sig ett monster. Altaria är dragon och flying. Dragon är svaga mot fairy och ice. Den enda i mitt lag som kan en isattack är Mightyena, med sin Ice Fang. Den attacken var dock inte tillräckligt stark, så Mightyena fick ta smällen. Nuzleaf föll i den striden, och det gjorde även Linoone. Till slut var Blaziken mitt enda hopp. Vad var det som gjorde denna strid så ofattbar svår - så komplicerat kan det väl inte vara att möta en dragon? Den kunde Roost.

 

 

När jag väl fått in några träffar och skadat Altaria healade den sig själv. Jag bröt ihop av frustration. Jag Mega-utvecklade Blaziken, och gav den X Attack och Dire Hit. Altaria fortsatte med Roost. "Snart måste den ju få slut på PP på den attacken", sa Andreas när han såg hur frustrerad jag blev av denna strid. Det gav mig ändå lite hopp - jag började själv få slut på mina Hyper Potions som höll Blaziken levande. Till slut kom inga fler Roost. "Nu är det snart över". Altarias health gled längre och längre bort mot det röda. Winona använde en Hyper Potion. När jag väl besegrat denna Pokémon, som ser så söt och oskyldig ut, hade jag även besegrat Winona. Jag fick Feather Badge, och ett TM. Men inte vilket TM som helst. Winona fortsatte att strö salt i mina sår.