Till en början är de helt oläsliga, men ju längre in i spelet du kommer, desto mer läsbart blir det. Till slut öppnas en helt ny värld. Vilket också är namnet på en låt som jag spelade på ett piano i spelet vid ett tillfälle. Som jag nämnde i det förra inlägget är det Homesick (förutom att vara ett indiespel) ett utforskningsspel med inslag av pussel. Dessa pussel är, till viss del, väldans trixiga. Men de blir aldrig svårare än att de går att lösa - om man bara ger dem tillräckligt mycket tid. Jag vet inte hur många timmar jag satt med spelet igår. Efter ett tag hamnar man i den där klassiska "bara lite till", och vips så har det gått två timmar till. Jag har kommit en bit in i spelet, men jag har fortfarande mycket kvar. Och jag som aldrig har varit mycket av en PC-spelare!