I förrgår tog jag årets första cykeltur. Bara så där. Idag tog jag tag i någonting som jag har skjutit upp väldigt länge. "Jag tar det i sommar", "nästa vecka börjar jag" - undanflykterna har varit många. Idag kände jag att det var dags att ge det ett försök. Att hoppa över den dagliga bussresan och få in mer vardagsmotion. Ta mig till jobbet samtidigt som jag rör på mig. Idag cyklade jag till jobbet, med kartan i telefonen i högsta hugg för de tillfällen då jag blev osäker på vägen. Jag cyklade hem också. Så klart. "Men att cykla till jobbet är väl inte någon stor grej", tänker ni nog. Fast det är det - om det är nästan en mil till jobbet. Så idag har jag cyklat nästan två mil. Bara så där. För att kunna rensa tankarna, röra på mig, slippa vänta på en överfull buss och bara trampa, trampa, trampa. Det kommer definitivt bli fler cykelturer till och från jobbet. Måste bara vila mig efter den här motions-chocken först. Livet som soffpotatis är svårare än vad en kan tro. Det här var ju trots alls bara årets andra och tredje cykeltur. Nu ska jag äta lite gott för att få tillbaka energin, sedan är det dags att bege sig mot mitt Rapture. Tillbaka till soffpotatisandet, med andra ord.