Att klara ett spel~
Jag har snart spelat Animal Crossing New Leaf i två års tid. Det är ett spel som inte har ett riktigt slut, och det är i realtid. Om jag slutar spela kommer jag aldrig kunna spela det igen. Mina bybor kommer att flytta, en efter en, om jag slutar spela. Mitt Rapture skulle inte vara detsamma utan dem.
Så situationen med Animal Crossing New Leaf, som främst grundar sig i separationsångest, har gjort det svårare för mig att kunna klara av spel. Jag vill inte att de ska ta slut. Det är vid den punkten jag är i Fantasty Life.
Underbara Fantasy Life, som jag verkligen har älskat varenda sekund jag har spelat. Även fast storyn är lite bristfällig. Det har bara varit så himla kul att ta sig an nya yrken och springa runt i den fina världen. Jag minns knappt när jag senast spelade det. Jag har inte klarat ut det - jag vill bara inte att det ska ta slut. Samma sak gäller för Pokémon Omega Ruby.
Jag har tyckt så mycket om det äventyret, men jag vill inte att det ska ta slut. Det enda spelet som jag har klarat av under 2015 hittills är Resident Evil HD REmaster. Men så har jag ju spelat det första Resident Evil-spelet i alla dess former tidigare. Och sedan finns det vissa spel som jag inte vill spela alls för tillfället, men som jag bara vill ska ta slut. Det är vad som har hänt med Kingdom Hearts II. Ett äventyr som jag älskar, men alltför ofta kommer jag på mig själv med att säga "Nej, inte den här delen". Jag måste se till att klara av Fantasy Life snart. Det går ju liksom inte med Animal Crossing New Leaf.
Kommentarer
Postat av: Usagi
Vore kul att höra hur det går i Mass Effect :)
Svar:
Mlie-Redfield
Postat av: opkij
Så kul att du är tillbaka och skriver igen! Tyvärr slutade både mina och min systers äventyr i New Leaf på just det sättet, man missar att spela på en vecka och plötsligt vill man inte återvända för att se kaoset... ibland blir jag dock tvungen att besöka min gamla stad på gamecube och springa några varv och snurra mitt paraply. Den staden besökte jag exakt varje dag under ett helt år så där finns det gott om goda minnen som brev från min då 9 år gamla syster, hehe.
Svar:
Mlie-Redfield
