Det finns en del likheter mellan tv-serier och spel. Visst, den sistnämnda är mer interaktiv, men det är ändå samma princip. Vi lägger ner flertalet timmar på att följa karaktärer under deras äventyr och personliga utveckling. Vi längtar efter att kunna se vad som händer sen, när veckans avsnitt är sett eller när det är dags att lägga ner kontrollen för kvällen. De är båda en berättelseform som är mer invecklad än filmens - här gäller det ju trots allt att materialet (förhoppningsvis) håller längre än 90.

 

Jag blir oftast väldigt fast i både serier och spel. Jag föredrar att kunna se eller spela allt i så få sittningar som möjligt, men det är inte alltid så att tiden räcker till. Just nu är jag på den sjätte säsongen av Sex and the City, och jag och Andreas har nyligen börjat se Homeland. Samtidigt som jag har min stad att ta hand om i Animal Crossing New Leaf och min trädgård i Gardening Mama Forest Friends. Men det är ju så mycket lättare att sätta igång dvd:n eller Netflix, än att hämta, ladda och starta sin (förmodligen) batterilösa 3DS. Plus att det ibland är så mycket lättare att bara följa med på ett äventyr snarare än att behöva vandra runt själv i spelens värld. Sedan är det ju betydligt lättare att portionera serieavsnitt - man blir lättare mätt på ett avsnitt än vad det är att avsluta ett spel. "Jag ska bara", sparpunkter och längre uppdrag gör att man lättare dras till enkelheten av att bara trycka på stopp.

 

Men precis som tv-serier har sina fördelar över spelen, har spelen klara fördelar över serierna. Att själv kunna uppleva äventyret på ett annat sätt, leva sig in i historien, känna sig som en del av spelvärlden... Båda dessa former av underhållning har sina speciella egenheter, men sida vid sida är de ändå samma sak - just underhållning. Och visst är det väl fantastiskt.