Nu var det länge sedan jag sist hade med ordet "att" i en titel. När jag lyckats undvika att använda det så länge, duktigt nog, tyckte jag det var dags att fira med en "att"-titel. Min logik är så fin ibland, haha. Plus att de andra titelförslagen jag hade inte alls lät lika bra.

Ibland kan det vara rätt så illa att pausa ett spel. Nog för att "skärmsläckarna" som kommer upp i Project Zero-spelen när man haft på paus för länge skrämt mig otroligt mycket, tänker jag denna gången mer på de pauser man tar från spel. Som min senaste omgång av Kingdom Hearts - jag tog en ofrivillig paus från det i en vecka då jag hade mycket annat på gång, och jag har inte rört det sedan dess. Nu har det så klart gått mer än en vecka, hehe. Dock har jag spelat det tillräckligt mycket för att fortfarande veta vart jag ska gå och vad jag ska göra nästa gång jag startar, till skillnad från hur det gick med min "maraton" omgång av Resident Evil Zero... Jag hade inte spelat det på nästan en vecka, och hade nästan helt glömt bort vart jag var på väg. Jag måste utan tvekan sätta mig och spela oftare, så här kan vi ju inte ha det. Internet är alldeles för intressant, hehe.

Förutom att man kan glömma bort vad man höll på med när man tar längre pauser från spel, är det bara att radera sparfilen och börja om från början om man tagit en sådan paus från barnspelet Casper till PlayStation. Det är från 1996, och baserat på filmen med samma namn - en film som jag faktiskt fortfarande tycker om att titta på. Spelet är utan tvekan ett av de mest elaka jag någonsin spelat. Det går ut på att man som det lilla vänliga spöket Casper ska hitta bitar till Lazarus-maskinen så han ska kunna börja leva igen. På baksidan av fodralet står det "Använd dina spökliga talanger till att lösa 20 komplexa gåtor." Självklart trodde jag att spelet därför bestod av 20 olika akter. Den första tar inte lång tid att klara om man vet vad man ska göra - "Find tokens of freindship". Det är dock akt nummer två som ställer till problem.

"Assemble the Lazarus" låter ju i sig inte alltför komplicerat - man ska besegra Caspers farbröder Stretch, Stinkie och Fatso (otroligt underbara namn det där) för att få bitarna de tagit. Det låter enkelt, men det var inte förräns vi haft spelet i cirka 10 år som jag och min bror lyckades klara ut det. Med fusk, så man kunde flyga över väggarna. Whipstaff Manor är ett komplicerat hus med många dörrar. Som jag sa tidigare är det i stort sett helt kört om man tar en paus från det. Det är omöjligt att komma ihåg allt man gjort i spelet, och det är otroligt lätt att gå vilse i den stora byggnaden, speciellt som man måste backtracka varenda gång man får en ny färdighet, som man får när man hittat alla fyra delarna av en tavla . Både bitarna och tavelramarna är utspridda lite varstans.

Kartor är en lyx som inte existerar i det här spelet. Den enda gången de nämns är när man läser ett pergament som uppmanar spelaren själv att måla en karta över det enorma huset. Tro mig, jag försökte. Det ser hemskt ut, haha. Och det där med att det finns 30 akter i spelet är tyvärr bara en lögn. Eller, egentligen var det ju mitt eget fel som trodde att akterna räknades som pussel. Hade det varit 30 akter hade jag kunnat acceptera att det tog så otroligt många försök att klara ut det. Men nej, det består av tre akter. Det lilla slut man får är tyvärr inte belöning nog för all ansträngning, även om det är lite gulligt.

En "talang" spöken har är ju att de kan gå igenom väggar. Det kan spökena i Project Zero. Men inte Casper. Han får dock andra talanger, eller färdigheter om man vill kalla det det. Den första han lär sig är när man hittat fyra pusselbeitarna till det första pusslet. "There is more to Whipstaff Manor than meets the eye. Use the airvents to travel around, once you've learned how to 'go up in smoke'" är en ledtråd till vad man ska kunna göra - bli ett litet rökmoln i ett par sekunder så man kan ta sig till andra delar av huset med hjälp av ventilationssystemet. Förutom det kan man senare i spelet bli bland annat en boll. Och en såg. Och en glödlampa. Var det där logiken som flög ut genom fönstret igen? Haha.

Spelet är fullt av spakar och knappar som öppnar dörrar så man kan ta sig till nya platser. "Every switch in the manor has a function. Figure out which switch does what, and you'll get far." Tyvärr dock inte långt nog för att klara av spelet. Förutom alla knappar och spakar och ventilationssystem och andra sätt man kan ta sig vidare på, är Whipstaff Manor fyllt av låsta dörrar i olika färger, som så klart öppnas av en nyckel med motsvarande färg. Det svåra är att veta vilken dörr man ska öppna först om man har hittat flera i samma färg...

Förstår ni nu varför jag räknar det som det svåraste i min spelsamling? 10 år fyllda av försök, för att sedan bli frustrerad nog att använda ett av de få fusken som finns. Nackdelen med det är att man missar ungefär halva spelet, haha. Jag har länge sagt att jag ska försöka klara ut det utan fusk, men jag tvivlar på att jag ska komma längre än vad jag hittils lyckats med. Jag måste ju trots allt börja om på en ny spelomgång nästa gång jag känner för att spela det igen.