Ragequit~
Egentligen gillar jag inte att ha endast ett ord i titeln, men till det här inlägget är det ordet en tillräcklig beskrivning för vad det hela kommer handla om. Och nu när jag läser mina anteckningar inser jag at jag nog inte är så bra på att skriva utan att titta på pappret som jag hela tiden trott. Knappt så jag kan läsa själv vad jag skrivit, haha! Standard, helt underbart.
Alla har vi väl varit med om det någon gång - något händer i ett spel som gör en tillräckligt arg eller irriterad för att stänga av spelet för den gången. Det är ju trots allt ragequit när den är som "bäst" - utan slängda kontroller och eventuella raseriutbrott (att slå knytnäven mot mitt eget knä var ju inte smart nej). I vissa fall är man för envis för att låta det gå alltför lång tid innan nästa försök, i andra fall blir det som med min omgång av Dead Space - man ger upp totalt. Jag vet inte hur många gånger jag dog på samma ställe ("Det här GÅR ju inte!"), men nog sjutton var det tillräckligt för att jag inte skulle röra det spelet på ett par månader. Sen när jag väl försökte igen fastnade jag på ett annat ställe. Där ser man.
Min senaste omgång av Resident Evil Zero gick väldigt bra till en början. Visst att det hade varit ett tag sen jag spelade det, men vissa av händelserna fanns kvar i minnet. Det var faktiskt lite kul att gå vilse och verkligen behöva tänka ut vart man ska gå härnäst. Men som sagt- det gick bra till en början. Tills det var dags för schack-pusslet. Jag hade inte sparat på ett tag, då jag kände att jag visste vad jag höll på med. Jag måste sluta tänka så när det gått alltför lång tid sen senaste sparningen, haha! Jag flyttade en av pjäserna "lite" fel, och då kom den giftiga gasen. Stackars Billy fick snabbt poison som status, och Rebecca hade alla mina herbs. Misstag nummer två. Jag försökte flytta tillbaka schackpjäsen, men råkade flytta fel. Försökte röra mig bort från gasen. Misstag nummer tre. Ett litet tag senare föll Billy ihop, och jag hade fått rundans första game over.
Hade jag sparat innan jag gick in dit hade jag bara startat om från senaste sparningen, men eftersom jag gått runt så länge och låtsats veta vad jag gjorde (vilket uppenbarligen inte stämde så bra, haha!) kände jag att jag bara inte orkade göra om allt en gång till. Men snart ska jag nog allt få min revansch. Jag måste sluta klaga på att jag inte "har tid" att spela spel oftare - man får ta sig tid, helt enkelt. Plus att det är roligare att klaga på min dygnsrytm, som verkligen inte är som den ska, hah!
Ett annat spel jag till viss del ragequittade var Resident Evil Survivor 2. Varför? Det är enkelt - "Nemesis is here" följt av ett ROOOOAAAAARRRRR!!! är mer än tillräckligt för att ge mig mer panik än när jag har en motorsågs-majini alldeles för nära på Ship Deck när jag spelar som Clubbin' Sheva i en Mercenaries-runda. Att kasta granater runt omkring sig i Uncharted 2 (Incoming!) eller gå in i RE5Mercs Public Assembly med bara en pistol känns lite lindrigare om man säger så.
Alla har vi väl varit med om det någon gång - något händer i ett spel som gör en tillräckligt arg eller irriterad för att stänga av spelet för den gången. Det är ju trots allt ragequit när den är som "bäst" - utan slängda kontroller och eventuella raseriutbrott (att slå knytnäven mot mitt eget knä var ju inte smart nej). I vissa fall är man för envis för att låta det gå alltför lång tid innan nästa försök, i andra fall blir det som med min omgång av Dead Space - man ger upp totalt. Jag vet inte hur många gånger jag dog på samma ställe ("Det här GÅR ju inte!"), men nog sjutton var det tillräckligt för att jag inte skulle röra det spelet på ett par månader. Sen när jag väl försökte igen fastnade jag på ett annat ställe. Där ser man.
Min senaste omgång av Resident Evil Zero gick väldigt bra till en början. Visst att det hade varit ett tag sen jag spelade det, men vissa av händelserna fanns kvar i minnet. Det var faktiskt lite kul att gå vilse och verkligen behöva tänka ut vart man ska gå härnäst. Men som sagt- det gick bra till en början. Tills det var dags för schack-pusslet. Jag hade inte sparat på ett tag, då jag kände att jag visste vad jag höll på med. Jag måste sluta tänka så när det gått alltför lång tid sen senaste sparningen, haha! Jag flyttade en av pjäserna "lite" fel, och då kom den giftiga gasen. Stackars Billy fick snabbt poison som status, och Rebecca hade alla mina herbs. Misstag nummer två. Jag försökte flytta tillbaka schackpjäsen, men råkade flytta fel. Försökte röra mig bort från gasen. Misstag nummer tre. Ett litet tag senare föll Billy ihop, och jag hade fått rundans första game over.
Hade jag sparat innan jag gick in dit hade jag bara startat om från senaste sparningen, men eftersom jag gått runt så länge och låtsats veta vad jag gjorde (vilket uppenbarligen inte stämde så bra, haha!) kände jag att jag bara inte orkade göra om allt en gång till. Men snart ska jag nog allt få min revansch. Jag måste sluta klaga på att jag inte "har tid" att spela spel oftare - man får ta sig tid, helt enkelt. Plus att det är roligare att klaga på min dygnsrytm, som verkligen inte är som den ska, hah!
Ett annat spel jag till viss del ragequittade var Resident Evil Survivor 2. Varför? Det är enkelt - "Nemesis is here" följt av ett ROOOOAAAAARRRRR!!! är mer än tillräckligt för att ge mig mer panik än när jag har en motorsågs-majini alldeles för nära på Ship Deck när jag spelar som Clubbin' Sheva i en Mercenaries-runda. Att kasta granater runt omkring sig i Uncharted 2 (Incoming!) eller gå in i RE5Mercs Public Assembly med bara en pistol känns lite lindrigare om man säger så.
Kommentarer
