Igår kväll såg jag uppföljaren till Degeneration, som var Capcoms "första" CGIfilm i Resident Evil-serien. Uppföljaren heter Damnation, och utspelar sig någonstans mellan Degeneration och Resident Evil 6. Eftersom nästa stora titel i serien (sexan) släpps om endast ett par dagar, var detta ett bra sätt att få tillbaka peppen på. Ett stort steg för mig var att jag inte längre bryr mig så mycket när karaktärerna får nya röstskådespelare. Visst, Sally Cahill har en lite bättre Ada-röst än den nuvarande, men Leons nya röst gör ett väldigt bra jobb i filmen.

 

Damnation var mycket snyggare än Degeneration (vilket beror mycket på att det är cirka fyra år emellan de filmerna), och precis som föregångaren innehöll den ett par välkända scener i ny tappning. Visst, när det kommer till filmerna med Alice klagar jag så fort de "lånar" de scenerna, men här är igenkänningsfaktorn på hög nivå. Varför är det skillnad på min uppfattning när det gäller samma sak? För att Capcom gör det snyggt. Hela filmen var fylld av Lickers och, faktiskt, andra virus än T. Nej då, jag är inte alls bitter på Paul WS Anderson ;)

 

 

När det gäller Resident Evil 6 har jag försökt hålla mig undan så gott det går från alla spoilers, men viss information har ändå lyckats slinka förbi. Jag försöker ha låga förväntningar för att inte bli alltför besviken. Snart får vi se hur det går med det.