Gårdagens äventyr i Pokémon~
Det blev en hel del Pokémon Omega Ruby igår kväll.
Jag fångade en viss arg Pokémon.
Sedan hittade jag en Leaf Stone.
Som gjorde att min Nuzleaf utvecklades till Shiftry.
Och då kunde vi glida igenom det åttonde och sista gymmet! Så nu är siktet inställt på att besegra Elite Four. Nu kör vi!
Spelet jag aldrig fick~
När jag var liten fanns det ett spel som jag passade på att spela när vi var på leksaksaffären. Ett spel som jag önskade mig till både födelsedag och julklapp i många år, men aldrig fick. Det blev aldrig att jag köpte det själv heller - spelet förblev en önskedröm. Tills igår. Världens bästa sambo har länge haft det spelet i sin samling, och igår fick jag det av honom i påskpresent. Äntligen har jag Pokémon Snap.
Som fisken i vattnet~
Efter att ha klarat av dagens Pokémon Shuffle-banor (jag orkar aldrig vänta en kvart extra på fler hjärtan) satte jag igång Pokémon Omega Ruby igen. Jag har kommit till en punkt i spelet då jag inte längre kan komma framåt i storyn utan en vattenpokémon. Men när Blastoise, min absoluta favorit av vattentyperna, inte finns med i spelet - vad gör man då? Man letar efter ett annat alternativ. Så jag tog mitt fiskespö och gav mig ut på jakt efter en vattenpokémon.
Min Mightyena fick hoppa in en box för att lämna plats åt lagets stundande nykomling. Efter ett par minuters fiskande fick jag storfångsten på kroken.
Carvanha. Som jag endast hade i några levels innan den utvecklades till den vattenpokémonen jag faktiskt ville ha.
Men det som ändå var viktigast med den här fångsten var att Carvanha kan lära sig Dive, som jag behöver för att kunna ta mig till nästa gym. Jag har aldrig varit utan en vattenpokémon så länge!
Sharpedo. Klart en hajälskare ska ha en hajpokémon! Nu är vi ett steg närmare nästa gymbadge.
Ett nytt spel under Earth Hour~
Ni missade väl inte Earth Hour igår? För mig är det en av årets mysigaste stunder. Med tända ljus, lite godis och en 3DS i handen.
Andreas spelade Monster Hunter, medan jag själv passade på att ladda ner ett gratisspel från Nintendo e-shop - Pokémon Shuffle. Och så kul jag hade med det! Det fick mig att vilja fortsätta på min omgång i Pokémon Omega Ruby. Efter att vi hade kollat på två avsnitt av Supernatural. Jag besegrade en ny gymledare efter att jag virrat runt i säkert en halvtimme innan jag insåg vad det var jag skulle göra. Så kan det gå! Det blir förmodligen fler timmar i både Pokémon Shuffle och Omega Ruby denna gråa söndag.
Att klara ett spel~
Jag har snart spelat Animal Crossing New Leaf i två års tid. Det är ett spel som inte har ett riktigt slut, och det är i realtid. Om jag slutar spela kommer jag aldrig kunna spela det igen. Mina bybor kommer att flytta, en efter en, om jag slutar spela. Mitt Rapture skulle inte vara detsamma utan dem.
Så situationen med Animal Crossing New Leaf, som främst grundar sig i separationsångest, har gjort det svårare för mig att kunna klara av spel. Jag vill inte att de ska ta slut. Det är vid den punkten jag är i Fantasty Life.
Underbara Fantasy Life, som jag verkligen har älskat varenda sekund jag har spelat. Även fast storyn är lite bristfällig. Det har bara varit så himla kul att ta sig an nya yrken och springa runt i den fina världen. Jag minns knappt när jag senast spelade det. Jag har inte klarat ut det - jag vill bara inte att det ska ta slut. Samma sak gäller för Pokémon Omega Ruby.
Jag har tyckt så mycket om det äventyret, men jag vill inte att det ska ta slut. Det enda spelet som jag har klarat av under 2015 hittills är Resident Evil HD REmaster. Men så har jag ju spelat det första Resident Evil-spelet i alla dess former tidigare. Och sedan finns det vissa spel som jag inte vill spela alls för tillfället, men som jag bara vill ska ta slut. Det är vad som har hänt med Kingdom Hearts II. Ett äventyr som jag älskar, men alltför ofta kommer jag på mig själv med att säga "Nej, inte den här delen". Jag måste se till att klara av Fantasy Life snart. Det går ju liksom inte med Animal Crossing New Leaf.
Hur man uttalar Pokémon~
TheJWittz har en väldans massa bra Pokémon-relaterade videos. En av de senaste handlar om hur man uttalar detta ord, samt de varelser som kallas Pokémon.
För roligt.
Pokémon kan vara obehagligt~
TheJWittz har en väldans massa bra Pokémon-videos på sin Youtube-kanal. En av dem handlar om obehagliga saker i Pokémon-universumet:
En påfrestande strid~
Igår fick jag äntligen min Blaziken i Pokémon Omega Ruby. Jag kände mig redo att ta mig an nästa gymledare - Winona.
Blaziken, och resten av mitt lag, var redo. Det här skulle gå. "Det här blir en lätt match", tänkte jag.
Man kan väl säga att jag underskattade Winona lite. Hennes Pokémon är flying, men det jag inte hade räknat med var att en av dem skulle ha en typkombination som skulle bli svår att klå. Hon skickade ut Swellow först. Blaziken briljerade, som väntat. Näst på tur var Pelipper, som även är vattentyp. Blaziken fick backa, och istället skickade jag ut min Linoone. Efter att Pelipper besegrats var det dags för Skarmory att ta plats. Denna steel-Pokémon var även den en lätt match för min kära Blaziken. Så långt gick allt ändå bra. Sedan hände någonting oväntat. Winona skickade ut sin sista Pokémon - Altaria.
Den må se söt ut, men under den gulliga ytan döljer sig ett monster. Altaria är dragon och flying. Dragon är svaga mot fairy och ice. Den enda i mitt lag som kan en isattack är Mightyena, med sin Ice Fang. Den attacken var dock inte tillräckligt stark, så Mightyena fick ta smällen. Nuzleaf föll i den striden, och det gjorde även Linoone. Till slut var Blaziken mitt enda hopp. Vad var det som gjorde denna strid så ofattbar svår - så komplicerat kan det väl inte vara att möta en dragon? Den kunde Roost.
"The user lands and rests its body. It restores the user’s HP by up to half of its max HP."
När jag väl fått in några träffar och skadat Altaria healade den sig själv. Jag bröt ihop av frustration. Jag Mega-utvecklade Blaziken, och gav den X Attack och Dire Hit. Altaria fortsatte med Roost. "Snart måste den ju få slut på PP på den attacken", sa Andreas när han såg hur frustrerad jag blev av denna strid. Det gav mig ändå lite hopp - jag började själv få slut på mina Hyper Potions som höll Blaziken levande. Till slut kom inga fler Roost. "Nu är det snart över". Altarias health gled längre och längre bort mot det röda. Winona använde en Hyper Potion. När jag väl besegrat denna Pokémon, som ser så söt och oskyldig ut, hade jag även besegrat Winona. Jag fick Feather Badge, och ett TM. Men inte vilket TM som helst. Winona fortsatte att strö salt i mina sår.
Hon gav mig Roost.
Att bygga upp ett lag~
Givetvis handlar det här inlägget om Pokémon. I det här fallet om mina äventyr i Omega Ruby. De som läste det här blogginlägget vet att jag valde eldfågeln Torchic som min starter. Senare hängde Zigzagoon, Poochyena, Taillow, Surskit och Seedot med på vårat äventyr. Laget är inte det mest balanserade, men det har fungerat bra ändå hittills.
Jag brukar inte tänka så strategiskt när jag bygger upp mina Pokémon-lag. I det här fallet blev det de första fem jag stötte på. En flygkunnig Pokémon är dock ett måste i mitt lag, alltid. Utöver det blir det lite som det blir. Men det är många gånger som jag har velat byta ut Surskit.
Men jag höll ut, och till slut utvecklades denna lilla krabat till Masquerain och blev faktiskt användbar. Vips hade jag en vatten-Pokémon! Så det går ändå, även om det ibland känns lite ostrukturerat. Men än har vi en lång bit kvar.
Ett gym klart~
Det går sakta framåt i Pokémon Omega Ruby. Spelets första gymledare använder sig av sten-Pokémon, som är svaga mot gräs, vatten och fighting, vilket gör att min tappre lille eldfågel Torchic inte har så mycket att säga till om. De andra Pokémon som jag har med i mitt lag är Zigzagoon, Poochyena, Taillow, Surskit och Seedot. Den sistnämnda hade bara "attacker" som var statusändrande, så den kunde inte göra någon skada i strid. Men det var min enda gräs-Pokémon, så det var bara att sätta igång och levla! Till slut utvecklades Seedot till Nuzleaf och jag kunde besegra gymledaren Roxanne.
Mot nästa gym!
Att välja sin starter~
Blastoise, min första riktiga Pokémon-kärlek, var orsaken till varför jag alltid valde Squirtle som starter i Pokémon Röd och Blå. När Pokémon X och Y släpptes förra året hade jag ett svårt beslut framför mig – skulle jag välja den nya vatten-Pokémonen, eller skulle jag testa på hur det är att ha en eld-starter? Till slut hamnade valet på den söta Fennekin – eld-startern. Ett beslut som jag inte ångrade ens för en sekund (jag cosplayade ju till och med Braixen, som är utvecklingen av Fennekin!). Så, nu när Pokémon Omega Ruby och Alpha Sapphire har släppts (jag köpte Omega Ruby) är det dags igen. Att välja starter. Vatten eller eld, eller kanske gräs?
Torchic är ju lite för gullig för att motstå. Det blev med andra ord eld den här gången också!
Men visst är jag det, haha!
Min stackars Torchic fick inget smeknamn. Det är väldigt få av alla Pokémon jag har haft under åren som har fått smeknamn - min Pidgey döpte jag till Birdie i X, men det är ungefär så långt min fantasi går. Så nej, Torchic får heta Torchic, helt enkelt. Nu har vi ett spännande äventyr framför oss!
Ordning och reda, Pokémon på fredag~
Jag skrev förut att jag just nu är inne i en period där jag främst spelar bärbara spel. På fredag släpps ännu ett bärbart spel - Pokémon. Eller ja, två Pokémon-spel: Omega Ruby och Alpha Sapphire. Det är en uppdatering av gamla Pokémon-spel, i den otroligt underbara X/Y-motorn. Pokémon X spelade jag förra året, och jag längtar verkligen tills det är dags att ge sig ut på det här äventyret! X var det första Pokémon jag spelade sedan Röd och Blå var nya (för väldans massa år sedan), så jag har inte spelat den här storyn förut.
Men... jag är egentligen ännu inte riktigt redo för de här spelen. Jag har ju fortfarande Fantasy Life att ta itu med. Som känns som ett evighetsspel, precis som Animal Crossing New Leaf. Jag hade tänkt spela ut storyn i Fantasy Life när jag nått den högsta ranken i de yrken jag har startat. Jag spelade Fantasy Life i ett par timmar igår kväll, men jag kom inte så mycket närmare mitt mål - jag startade ett nytt liv. Som Carpenter. Eller, det gjorde ju att jag kom närmare målet - jag kunde ju göra en bättre pilbåge! Men eftersom jag drar ut på Fantasy Life så mycket har jag helt enkelt bestämt mig för att det får ta den tid det tar. Jag ska minsann ta mig tid till att spela Pokémon också. Vilken lycka ändå, att ha så många spel man vill spela på samma gång!
Ett diplom~
Jag gjorde det första "slutprovet" i Pokémon Art Academy, där man skulle knyta samman allting man lärt sig under lektionerna. När bilden var klar fick jag ett fint diplom! Andreas har kommit längre än mig. Får kämpa på så jag kommer i kapp!
Fennekin~
Fennekin, tillsammans med utvecklingarna Braixen och Delphox, är några av mina favoriter bland alla Pokémons. Egentligen föredrar jag vatten-Pokémon, men när jag spelade Pokémon X kunde jag ju inte missa chansen att ha en egen Fennekin. Att det sedan finns en lektion i Pokémon Art Academy där man ska måla denna söta eldräv är ju hur bra som helst. Det var det jag sysslade med under dagens spelsession. Det nya som den här lektionen tar upp är användningen av olika tjocklek till linearten. Vilket jag redan gör i mina teckningar.
Bara en sån enkel sak som att göra linjer olika stora ger bilden mer liv.
Lärarens teckning av Fennekin visas på övre skärmen, medan min är på den nedre. Jag valde att göra pupillerna lite större för jag tycker det blev sötare. Även i den här lektionen har man haft något vi kan kalla en blyertsteckning som man sedan målar linjerna på. Låter det bekant? Det är så jag själv målar! Det här spelet är faktiskt väldans bra på att lära ut användbara tekniker. Jag längtar tills det är dags för shading och highlight. Det r två tekniker jag inte riktigt har lärt mig helt än. Det kommer bli kul att lära sig det i Pokémon Art Academy!
Och där blev Fennekin klar! Men hur gick det för min rival, Lee?
Han gör åtminstone sitt bästa - vad mer kan man begära? "Han imponerar ju mer med sina teckningar, du håller åtminstone en jämn standard", som min sambo uttryckte det. Hans färgläggning är dock lite för rolig.
Pokémon Art Academy~
En del av sommaröverraskningen som jag fick av Andreas var Pokémon Art Academy till 3DS. I spelet ska man lära sig att måla - genom att måla Pokémons. Innan man kommer igång med spelet får man skriva in en signatur. Efter det är det dags för ett antagningsprov. Precis som i de flesta andra Pokémon-spel har man en rival. Min är inte direkt världsbäst på det där med att måla. Men han kämpar på ändå!
Så här snygg blev min signatur! Fick precis plats med alla bokstäver.
Antagningsprovet gick ut på att man skulle måla ett porträtt av en Pokémon genom ett par enkla steg. Jag valde att måla den söta Piplup. På den övre skärmen fick man se lärarens målning, medan man själv målade på nedre. Man fick gå igenom allting steg för steg, för att man skulle lära sig grunderna.
Här är min färdiga Piplup! Det är min rival som pratar i dialogrutan i övre skärmen.
Min rival är så otroligt duktig på att måla. Älskar att se hans verk - bara det är anledning nog att spela spelet. Han har ju inte ens fyllt i all färg, vad hände där? Haha! Han får en åtminstone att känna sig väldigt duktig.
Det blir Pokémon-kort av ens färdiga teckningar!
Yay, jag kom in på Pokémon Art Academy!
Min rival <3
En sommaröverraskning~
När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av den här på rumsbordet. "En sommarpresent för att du kämpar på på jobbet!" Inte helt fel när man själv har lite pengar men mycket månad kvar. Så snäll sambo jag har!
Pokémon Art Acedemy längtar jag verkligen efter att spela! Och Body Shops olivdoft är bland de bästa dofterna som finns. Ibland kan man bli lite bortskämd. Får köpa en höstpresent sen åt min fina sambo när jag har lite mer pengar att röra mig med, som ett extra bra tack.
En fantastisk present från Sanna~
Både jag och Sanna fyller år under årets första kvartal. Hon fyller år i januari, jag i april. Vi brukar lämna över födelsedagspresenterna när vi träffas på våren, men in år har vi inte haft möjlighet att träffas för det. Så då får man skicka sakerna istället! Även om jag inte har skickat någon present till henne än, men det är på gång. Jag fick hem ett paket från Sanna idag, och i det låg en massa bra saker. Och världens gulligaste brev!
Så här fint var paketet.
Väl inslaget!
Det söta brevet ville bli läst innan jag öppnade resten.
Olov (Sannas pojkvän) hade köpt en present till Andreas, och den låg med i samma paket. Inte så svårt att gissa vilken av sakerna det var!
Jag fick guider till Resident Evil 2 och Code: Veronica, japanskt Resident Evil 2 till PlayStation och världens sötaste mugg med Fennekin på!
Det blir visst en till cosplay i år~
Idag har jag pratat i telefon med Sanna i ungefär två timmar. I två omgångar. Det sista samtalet (som var det längsta) började med att jag fangirlade ett par designer på humanoid-versioner (alltså mänskliga versioner) av Pokémon som Sanna hade länkat till mig på Facebook som någon hade målat. Hon ska cosplaya en humanoid-version av en viss Pokémon och frågade om jag ville vara med.
Efter att ha tjutit av förtjusning över vissa Pokémons OTROLIGT söta kläder (Ducklett - hnnnnnnnnnnnng!) insåg jag att den Fennekin-design som fanns inte var gullig nog. Främst för att den inte hade någon klänning. Då kom jag att tänka på en bild på tumblr som jag rebloggat tidigare idag på en humanoid-version av Braixen (Fennekins första utveckling). Även fast den är underbar bortom gränser, kände jag att den inte var tillräckligt mycket Braixen. Eller något jag skulle känna mig bekväm i.
Så vad gör då en kräsen cosplayare som jag? Man gör en egen design! Så medan jag pratade med Sanna skissade jag fram en klänning inspirerad av Braixen. Varför just hon? För att Fennekin är svår att basera kläder på om man vill ha en klänning.
(Fennekin)
(Fennekin)
Delphox kräver en långklänning, vilket jag inte direkt är lockad att sy. Även fast att det skulle bli en galet snygg klänning.
(Delhpox)
Så då återstod Braixen, som man lätt kan tolka till en kortklänning.
(Braixen)
Jag har nog aldrig fallit så hårt för en Pokémon som jag har för Fennekin och hennes två utvecklingar. Inte ens Blastoise, som jag älskat sedan jag var liten, har tilltalat mig tillräckligt för att jag skulle vilja göra en cosplay av honom. Främst för att Blastoise är av manligt kön i mina ögon. Skulle liksom se fel ut om Blastoise hade en klänning... MEN tillbaka till Braixen. Jag har som sagt gjort en egen design av humanoid-Braixen som jag är riktigt pepp på att cospalya!
Så här ser den ut! Det är bara en första skiss av det än så länge, men jag gillar den verkligen. Det svåra blir att försöka göra hennes hår så det ser ut som hennes öron. Tycker jag hade en bra idé för svansen åtminstone. Att jag sedan kan använda mina nya skor i den här cosplayen är ju bara ett ännu större plus - perfekta för Braixen!
Tack för inspirationen, underbaraste Sanna!
PokéMlie och Fennekin~
Jag kanske borde fixa en kategori för mina teckningar snart?
Att måla Fennekin och Torchic var verkligen riktigt roligt. Därför bestämde jag mig för att måla en till bild på Fennekin, den här gången tillsammans med min karaktär i Pokémon X - Mlie. De kläder jag målade henne i är de jag köpte under resans gång, och alltså inte det man börjar i. Jag ville ju att det skulle vara Mlie och inte vilken tränare som helst. Tröjan kostade för övrigt en halv förmögenhet. Men det var det värt, haha!
Det tog ett tag innan jag kände att jag var helt nöjd med pappersversionen av teckningen, främst för att jag blev osäker på hur Fennekin skulle se ut hängandes i luften. Och Mlies arm var inte heller en dans på rosor. Jag vet inte hur många gånger jag ändrade den. Men, till slut var det dags att fixa med den digitalt! Här har jag scannat in bilden och börjat lite med själva linearten.
Jag använde mig av mer varierade linjestorlekar den här gången. Främst för att ge bilden lite mer liv.
Och där var linearten klar! Komplett med kladd om linjestorlekarna. Det blev en del ändringar även i det här stadiet, vilket syns om man jämför linjerna på pappret och vart jag valde att ha dem istället. Här kan man även se vart Fennekins svans har befunnit sig när jag skissade på pappret.
Men eftersom jag inte vill att skissen ska lysa igenom längde jag in ett vitt lager mellan det lager som är pappersskissen och det som är den digitala linearten. Nästa steg är att färglägga!
Eftersom jag redan målat Fennekin en gång hade färgschemat för henne klart och behövde inte leta färger. Samma lyx hade jag dock inte med Mlie. Håret tog sitt lilla tag att hitta rätt nyans till, men...
Den där hatten! Vet inte hur länge jag försökte hitta rätt färg eller hur många gånger jag ändrade mig. Men jag kan ju glädja mig med att jag inte behöver göra det igen.
Och där var allting färglagt och klart! Jag bestämde mig för att skugga den här bilden också. Vet inte riktigt vad som har flugit i mig. Men än har jag mycket kvar att lära.
Så här blev den färdiga teckningen! Jag är så otroligt glad att jag gett mig på att åtminstone försöka skugga. Det ger teckningen så mycket mer liv. Jag antar att det är tydligt att jag har en ny favorit-Pokémon?
Större version av teckningen finns här.
Bara för att Pokémon är så himla söta~
...Så fick min andra teckning ta en liten vilopaus. Igår kväll fick jag för mig att måla min första seriösa Pokémon-bild någonsin, föreställande Fennekin och Torchic. Fennekin är en av mina absoluta favoriter och Torchic är bara för gullig.
Jag blev klar med papper och penna igår, så idag var det dags att ta itu med lineart och färgläggning!
Och där blev linearten färdig. Det blev lite ändringar mellan den skissade versionen och den här versionen, men man vill ju inte att min skiss ska synas igenom...
Så den gömmer vi bakom ett vitt nytt lager.
Något som jag tycker är lite jobbigt med att färglägga är att försöka hitta rätt färger. Det blir en hel del kladd, men det kan man ju bara sudda bort sen. Lite svårare att göra det på vanligt papper.
Färgläggningen är färdig! Gav mig till och med på att lägga in skuggor - inte ofta jag är fullt så ambitiös.
Så här blev det färdiga resultatet, utan en massa kladd. För att vara första gången jag någonsin ritar Fennekin och Torchic är jag väldans nöjd! Större version av bilden kan ni se här.
