Nu har det hänt. Det som jag hoppades aldrig skulle inträffa. Det ryktas om att Alice Abernathy från Resident Evil-filmerna kommer att vara med i Resident Evil 7. Det var D.C. Douglas (Weskers röstskådespelare sedan The Umbrella Chronicles) som uppmärksammade mig om detta via hans facebook. Resident Evil 7 kommer att visas upp på E3. Det är mer eller mindre klart. Att det även ryktas om att Wesker skulle komma tillbaka i det nya spelet får mig att undra vad som egentligen händer på Capcom. Hur ska de isåfall förklara det, och hur sjutton passar egentligen Alice in i spelens storyline? Gjorde Wesker en sköldpaddsmanöver i sista sekund ändå? Men så verkar ju inte Capcom bry sig så mycket om just storylinen i Resident Evil-serien längre. Det ska ju bara vara actionfyllda spel som tilltalar de stora massorna.

 

Om Alice Abernathy är med i Resident Evil 7 vet jag ärligt talat inte vad jag kommer göra. Det verkar som att hon "bara" kommer att vara med i Mercenaries, men det är ju illa nog. Hon är med. I spelen. Där hör hon inte hemma alls. Jag är negativ, det vet jag. Men den här spelserien betyder så otroligt mycket för mig - jag samlar ju på den. Frågan är dock om jag kommer vilja fortsätta göra det om spelen och Paul W. S. Andersons filmer vävs samman.

 

Förra året tog jag kort på allting jag köpt/fått till min samling under 2012. Nu börjar det bli dags att göra samma sak för 2013. Det som gör det lite jobbigt är att jag "organiserat" (om man ens kan kalla det det) alla sakerna på hyllan så att det är svårt att ta fram någonting utan att riskera att någonting rivs ner. Men det är ett kul sätt att se vad som egentligen tillkom till samlingen under ett år. Eftersom jag börjar få ihop en liten samling blir det allt svårare att hålla koll på vad man faktiskt köpte. Under tidigare år har jag varit duktig på att skriva upp alla inköp till samlingen i mina kalendrar, men det har blivit mindre av det den senaste tiden.

 

Så här såg det ut när jag fixade inför förra årets sammanställning i min lilla studentlägenhet:

Det finns inte något bättre sätt att starta året på än att köpa något nytt till samlingen. Inte för att det "behövs" fler tillskott i samlingen, men jag kan ju inte direkt bara sluta nu. Därför kunde jag idag hämta hem årets första nykomling. Eller nummer 74, om man nu vill det. Om jag räknat rätt i mitt nuvarande febriga tillstånd. Boken jag skriver upp och organiserar min samling i hr inte uppdaterats så bra den senaste tiden. Men, tillbaka till spelet. Vilket köpte jag den här gången? Finns det fortfarande spel i serien som jag inte har? Jo, det gör ju det, haha. Frågan är väl snarare om allt kommer få plats i hyllan.

 

Jag har inte spelat mycket Resident Evil 5 Mercenaries i år. Knappt alls, känns det som. Åtminstone inte under denna slitsamma C-kurs. Men både förra veckan och idag har jag och Lisette tagit oss an detta underbara minispel igen. Min styrning var ju inte direkt den bästa i början - efter alla timmar med Kingdom Hearts blev jag väldans förvirrad över hur man skulle styra kameran. Det var liksom åt fel håll.

 

Jag hämtade ett paket idag, som var väldans orympligt att bära och som jag inte väntat mig förrän nästa vecka. Igår morse bestämde jag mig för att beställa det som fanns i paketet, som titeln på det här inlägget hintar lite smått om. Nu ska vi se vad det var!

 

Tanken var att jag inte skulle köpa någon ny konsol i år. Jag köpte mitt rosa PlayStation 2 2007, mitt Wii året efter, Xbox 360 dagen före Resident Evil 5 släpptes 2009, PlayStation 3 samma vecka som jag tog mitt körkort (som en belöning till mig själv - den var även min morot) 2010, 2011 blev det 3DS, och förra året köpte jag min PS Vita. Med andra ord har jag lyckats hålla mig till att köpa en konsol per år (med undantag för min röda 360 och mitt Dreamcast som inte var lika planerade inköp). I år skulle jag dock inte köpa någon ny - ingen Wii U, ingen PS4, ingen XboxOne. Istället råkade det bli en GameCube. Inte nog med att det är den första GameCuben jag någonsin ägt (jag har spelat mina GC-spel på mitt Wii), det råkar ju vara en del av min samling också. Säg hej till min alldeles egna GameCube!

 

Tyvärr var den lite mindre komplett än vad jag förväntat mig, men så kan det gå. Det får bli ett litet framtida uppdrag att hitta det som saknas, helt enkelt. Det kan ju bli lite kul på sitt sätt.

 

Känslan av att man, utan att egentligen veta det fullt ut, köpt sitt blivande favoritspel är en känsla som är svår att toppa och att hitta till. Känslan av att köpa sitt favoritspel när man redan har det tidigare är lite mer lättillgänglig och precis lika fantastisk. Åtminstone om man samlar. "Vad har du nu gjort, Emelie?" kanske ni undrar. Jag har ju så klart köpt Resident Evil Code: Veronica. Igen. Det var ju trots allt en version jag inte hade!

 

Efter lite försening och krångel med tullen fick jag hämta ut mitt paket idag. Äntligen! Vad som fanns i det? Jag låter bilderna visa det.

 

Den här röriga och smått tråkiga anslagstavlan köpte jag för nästan ett och ett halvt år sedan. Planen var att jag skulle göra den mer personlig, men tog mig aldrig riktigt den tid som behövdes för det. På bilden ovan är det mycket blandade saker lite varstans på den. Jag ville ha ett mer sammanhängande tema. I onsdags kände jag att det var dags att göra någonting åt den. Igår blev den klar.

 

...Men var sjutton ska jag ha den? Jag har lite mer tid på mig att bestämma mig för en bra plats och förbereda, sen kan jag äntligen välkomna den till min samling.

 

Det har varit många rykten på gång den här helgen. Till att börja med har mitt favoritband, My Chemical Romance, splittrats. Och det går rykten om en möjlig reboot av Resident Evil-serien. Man kan då lugnt säga att den här helgen har varit omskakande. Men, en reboot av Resident Evil-serien låter inte som en så dålig idé. "Men du älskar ju Resident Evil, tänk om de förstör allting?!" Jadu, det har de redan gjort. Av spelserien jag älskat sedan jag var liten finns nu inte så mycket kvar.

 

Vi förlorade zombierna (att de gjorde en comeback i Resident Evil 6 räknas liksom inte) - Resident Evil var till början just ett zombiespel. Umbrella Corporation försvann innan Resident Evil 4, och vi som spelare fick inte ens spela oss igenom denna sista fight. Förutom i The Umbrella Chronicles - ett sidospår. Det som gör mig mest besviken är att Resident Evil, även det i och med fyran, flyttade fram sin tidslinje till nutid. Som spelare missade vi hela sex år mellan Code: Veronica och Resident Evil 4.

 

Om jag får säga precis vad jag tycker så har inte Resident Evil-spelen varit bra sedan Resident Evil 4. Visst, jag spelare mycket Mercenaries i Resident Evil 5 och har många speltimmar i spelet, men jag gillar det inte. Jag brukar säga att det är ett helt okej spel om man skippar alla cutscenes. Bitter? Ja, lite kanske. Jag har väl helt enkelt tappat hoppet på att Capcom ska kunna svänga skeppet och göra spelen bra igen. Som spelskapare kan man ju omöjligt göra alla nöjda, det är jag medveten om. Men Resident Evil har tappat bort så mycket av sig själv för att bli mer som andra.

 

Jag skulle välkomna en reboot med öppna armar. Spelen kan inte bli sämre än de redan är, så jag ser gärna vad Capcom skulle ändra om de fick chansen. Kanske ändra hela tidslinjen utifrån Resident Evil 1.5? Då skulle ju Claire dock inte existera, men det kanske är just den förändring som Resident Evil behöver. Så ja, jag har tappat hoppet. Oroa er inte, min samling gör jag mig inte av mig i första taget. Eller ger upp med heller, för den delen. Den är en för stor del av vem jag är. Har jag pinat mig igenom (nästan) hela Revelations och hela Resident Evil 6 kan jag väl lika gärna pina mig igenom resten. Kanske en dag hittar Capcom tillbaka till rötterna på allvar.

 

Igår fick jag äntligen hem det som jag förhandsbokade i augusti. Den där saken som bara finns i 500 exemplar världen över. Där en av dem skulle bli en del av min samling. Så vad är det jag har beställt egentligen? Det ska ni få se!

 

Paketet var beräknat att komma fram i förrgår, men det blev en liten försening. Det var först igår jag kunde hämta ut det. Eftersom det var så begränsat antal av den kunde jag ju inte sluta undra vilket nummer i ordningen det var jag hade fått. Det var först när jag kom hem som jag märkte att det stod på utsidan av kartongen.

Min Resident Evil samling fick sig en utökning idag - Resident Evil Zero till Gamecube. Som det lätt blir när man samlar på en spelserie så har jag redan det spelet. I två olika versioner. Så nu har jag tre! Grejen med det här spelet dock, är att det är första utgåvan av spelet. Tidigare har jag endast haft Player's Choice och den portade utgåvan till Wii.

Som sagt, har man en samling blir det lätt ett par dubbletter - men i de flesta fall finns det en orsak (läs: ursäkt) till att man behöver (läs: vill ha) fler av samma spel. Det är ju trots allt lite av charmen med att samla.

 

Ordet Archives i Resident Evil-sammanhang betyder ju för det mesta portningen av REmake och Zero till Wii. Det finns dock ännu ett Resident Evil Archives - del ett och två. Vad är då detta för något? Böcker! Den första delen har all möjlig slags information om Resident Evil, från år 1960 till 1998. Del två har ungefär lika många sidor, men spänner inte över fullt lika många år - 2002 till 2009.

I början av del ett kommer en sammanfattning av handlingen i spelen; från Resident Evil Zero till Code: Veronica. Längre fram finns även information om de karaktärer som dyker upp i dessa spel.

Del två är uppbyggd på ett annat sätt, men tar upp Resident Evil 4 och Resident Evil 5 minst lika omfattande, med Umbrella Chronicles, Darkside Chronicles och Degeneration som en bonus. De är som en blandning mellan artbooks och guideböcker. Med andra ord finns all information man behöver för att fördjupa sig i den här spelserien. Hittade till och med en så detaljerad genomgång av Resident Evil 2 att man till och med fick se vilken tidpunkt allt händer!

Jag köpte dem till mig i julklapp, men har inte satt mig i lampans ljus och plöjt igenom dem än, men det kommer. För några år sedan visste jag "allt" som fanns att veta om Resident Evil (enligt mig själv), så de här böckerna kanske kan spä på den där kunskapen jag tyckte att jag hade.  

 

"Varför spelar du fortfarande Mercenaries i Resident Evil 5 när du har sexan?"

 

Det senaste tillskottet i Capcoms inte-längre-en-zombie-spelserie Resident Evil har, precis som Resident Evil 4 och 5, spelläget Mercenaries. Jag föredrar dock femmans Mercenaries. Det kan kanske ha något att göra med att jag spelat det längre än sexans. Men det är inte bara därför.

 

I Resident Evil 5 står det "Climb up" när du ska klättra upp för en stege, "Jump" när du ska hoppa och "Double Knee Drop" när du, lite halvt elakt, vill hoppa på den som ligger ner. I RE6 däremot, får man förlita sig på bilder. Vill man göra den klassiska "Neck Breaker" (HUNKs specialitet) får man försöka hinna uppfatta den bilden på de få sekunder som den är synlig. En text är så mycket enklare när man vet vad som står. En nackdel med bilder är att de kan se relativt likadana ut och det blir svårt att skilja på dem.

Men så är det ju det här med staminan. Visst, i storyn fungerar det bra att man inte kan göra oändligt många melee-attacker, men i Mercenaries är den där 5 eller 10 sekunders bonusen viktig för den slutgiltiga poängen. Fienden som kallas Bloodshot (som är sexans variant av Lickers) är som allra enklast när de "tas om hand" genom en melee-attack. Har du ingen stamina eller healing kvar (för att få mer stamina snabbt) är det kört med det.

 

Något som var nästintill perfekt i Resident Evil 5 är det stabila poängsystemet. Combon är inte alltför viktig för att du ska få ihop en bra score - jag fick mitt personbästa med en combo på endast 55 (av totalt 150 fiender). Det som spelar desto större roll är den tid du har kvar när du tagit hand om banans alla fiender. Vilket gör melee-attacker högst vitala. Poängsystemet i Resident Evil 6 är precis tvärtom och liknar mer Mercenaries Reunion från femman än något annat. Tappar du combon kan du säga hej då till höga scores. Tiden som finns kvar när alla 150 är döda spelar inte in lika mycket i slutet.

 

Nej, tacka vet jag Mercs i RE5 - snudd på perfektion. Jag har inte spelat alltför många timmar Mercs i sexan, men jag är inte direkt frestad att hamna högt upp på Leaderboard ändå. Jag får väl ge det en ny chans så småningom - tills dess håller jag mig dock gärna till femman.

 

Att jag och Lisette gillar att spela Mercenaries i Resident Evil 5 är ju inte direkt en nyhet. Även fast det snart är fyra år sedan spelet släpptes är det spelläget lika roligt nu som då. Idag hann vi med att spela tre hela rundor. Här kommer resultaten!

...väntar bara lite för länge. I somras (i augusti, för att vara exakt) fick jag syn på en sak som skulle passa riktigt bra in i min samling. Jag tänker dock vara lika lurig som med årets cosplay och inte avslöja vad det är förrän jag har fått hem den. Anledningen till att jag först nu berättar om det är att jag förhandsbokade denna unika pryl på stört, men först idag fick jag reda på att jag är garanterad att få en. Varför är det så viktigt? Hemligt! Men, så fort jag fått hem den till samlingen blir det ett blogginlägg som inte bara är en teaser ;)

 

 

I början av året bestämde jag mig för att se hur mycket jag köpt till min samling under hela 2012. Det blev en hel del, minst sagt. På spelfronten hände det inte så jättemycket (jag hade gett mig själv köpstopp på spel dels för att ekonomin skulle hålla, men även för att jag ville att Resident Evil 6 skulle bli mitt 40:e spel i samlingen. Blev det det? Egentligen inte, men det är inget jag tänker gå in mer på, haha! Däremot blev det ett par nya guider och minst lika många figuriner. I januari 2012 visade jag upp hur min samling såg ut då, men i år tänkte jag även visa lite "behind the scenes"-foton när jag var i full gång med att organisera spelen och resten av prylarna. Så, nu kör vi!

 

Vi börjar med två bilder från 2012, som jag använde mig av för att se exakt vad som blivit nytt för i år. Det är väldigt kul att se samlingen växa mer och mer för varje år. Det har gått ett tag sedan 2008 när jag först kom igång med samlandet.

 

 

 Det tog sitt lilla tag, men till slut hade jag alla nyheter i samlingen samlat på golvet. Sen skulle ju allt så klart organiseras lite så det inte skulle vara så rörigt - det måste ju se bra ut på bild! Och så här blev det i slutändan (Alan Wake-lådan hör så klart inte hit):

 

När det kommer till att skaffa sig en riktigt fin samling av något (i det här fallet spel) drar det lätt iväg i kostnad. I helgen fanns det en massa intressanta Resident Evil-figurer ute på tradera, samt en box med de japanska GameCube-spelen. Allt detta skulle, så klart, passa in finfint i min lilla samling, men när priserna drar iväg över budgeten finns det inte mycket man kan göra - förutom att hoppas att det kommer fler i framtiden. Min Sound Chronicle Best Track Box är köpt i en tradera-auktion, men det var faktiskt inte det första exemplaret jag bjöd på. När den låg ute första gången gick den för, om jag inte minns helt fel, mer än 600 kronor. När jag sedan snubblade över den igen fick jag den för ungefär hälften.

 

Har man inte oändligt mycket pengar tar det tid att samla på sig det man vill ha. Jag har byggt på min Resident Evil samling sedan 2008, och det börjar bli något av den nu - sakta men säkert. Det är få saker som slår den känslan när man äntligen får tag på något man velat ha länge. Det första Resident Evil-spelet till PlayStation var ett sådant köp. Det är nästan det som gör samlandet så roligt. I år har det blivit en hel del tillägg i samlingen, men mer om det kommer senare - när jag väl har fått hem allting.

 

Lägger man ihop det totala antalet spelade timmar på både 360 och PS3 (sammanlagt 462 timmar), kan man tro att jag spelat väldigt mycket Resident Evil 5. Det är ju i och för sig sant, men de flesta timmarna har spenderats med att jaga höga combos och poäng i spelläget Mercenaries. Det var tack vare Resident Evil 4 som jag först upptäckte det minispelet, men på grund av min rädsla för motorsågar (fråga inte) blev det aldrig höga poäng. Sedan kom RE5. Det tog ett tag innan jag lyckades lista ut hur man skulle spela så smart som möjligt, så poängen var till en början låga även där. Åtminstone tills jag året efter började spela Duo med Lisette.

 

Reglerna i Mercenaries är enkla - det finns 150 fiender på varje bana och målet är att döda alla, helst i en hög combo, innan tiden rinner ut. Den tid som (förhoppningsvis) finns kvar när alla 150 blivit utplånade läggs till i den totala poängen. Varje bana är unik - både vad gäller layout och de olika fienderna som utger den stora skaran. Någonstans gömd i varje bana finns en kyckling (höna, om man ska vara petig) som ger bra med poäng och ett guldägg som ger full styrka.

 

Det var år 2010 som jag började spela med Lisette och tog del av hennes taktik. Om jag får skryta lite kan jag säga att vi är ett så bra team att vi fått den högsta ranken (och alla 150 dödade) med alla karaktärer på alla banor.

 

När det gäller Solo har det inte alltid gått lika bra. Jag har blivit så van att Lisette har min rygg (bra uttryck, jag vet) att jag ibland klantar till det. Men, som titeln på det här inlägget klyschigt nog säger så blir man bättre ju mer man försöker. Efter att ha försökt förbättra min taktik till och från i två års tid, har jag äntligen fått en poäng och ett nytt personbästa man kan vara stolt över.

 

Betygen man får i slutet av varje runda baseras på den totala poängen. Gränserna är högre i Duo än i Solo, just för att det blir lite lättare när man är två. SS är den högsta ranken, där gränsen i Solo ligger på 90,000 och i Duo 150,000. Med andra ord krävs det lite mer av en duo, men så är det ju en person extra att räkna med. Att få höga poäng i Solo kräver dock mer av den enskilde spelaren. Därför känns det så mycket bättre när man väl lyckas lika bra, om inte bättre, i Solo. I januari i år var mitt personbästa 165,020 med siktet inställt på att passera 170,000. Elva månader senare är det dock "lite" högre - 231,895. Det har som sagt hänt en del sedan jag blev skrämd av motorsågarna i Resident Evil 4.